Var lite kaxig igår och sa till vän att jag inte mått så här bra på länge.
Murphy hörde tydligen det för resten av kvällen och natten tillbringade undertecknad på golvet i badrummet. Med magsmärtorna som de apokalyptiska ryttarna sprang ifrån.
Förra gången detta hände, för två veckor sen, åkte vi till akuten men blev hemskickad med svaret att det var magsjuka. Så nu härdade jag ut där på golvet. Skulle ju tro att den extra stoppningen skulle komma väl till pass men kanske om det handlat om någon timme på klinkergolv. Efter fyra timmar änd still kaunting, fick magvärken konkurrens från höfter och axlar. Vid ett tiden gjorde jag ett fruktlöst försök att joina de snarkande herrarna i sovrummet. Men tydligen ansåg min asketiska kropp att jag inte förtjänade en skön säng. Efter ytterligare två timmar på golvet släpade jag mig ut till soffan som till mina höfters stora glädje accepterades och där har jag nu tillbringat söndagen so far och har inga planer på att flytta på mig.
Värken är nästintill borta men man ska lyssna på kroppen.
Lyssna kanske jag borde göra. Tror det är medicinen som ställt till det för min mage. Morfin är inte hänsynsfull mot något. Så frågan är om jag ska ta detta tillfälle i akt och sluta med skiten? Efter förra omgången slängde jag korttidsmorfimet men nu är det kanske dags även för långtidsditon att flyga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar