Noterat

Jag vet att det var en något osmaklig, rent av äcklig bild. Men jag kände ett behov av att dela med mig och eftersom fr kaos inte riktigt är rätt person och någon sämre hälft inte finns tillgänglig, blir det ni mina kära läsare som får det tvivelaktiga nöjet att kika mer i min hals. Den bjuder jag på. Gör som Stephen King gjorde på 90-talet. När han inte kunde skrämmas längre gick han in för att äckla. Har inget att säga, alltså kör jag på äckel idag.

Hm

Mina halsmandlar ser lite svällda ut... Kanske doktorn imorn.

Otyg i köket

Finns det något mer osmakligt än gallret till fläkten? Lukten är hemsk. Men eftersom jag bestämt mig för att den har gången ta hand om mina vänner vitvarorna och försöka behålla den där exklusiva känslan av ny. Typ ett halvår i alla fall. Så trots en hals from hell och ledvärk som skulle få iprenmannen att gå i spinn har jag tvättat dem. Lite nöjd med mig själv.

Ond bråd halsfluss

Jag har förbaskat ont i halsen, men dumt huvud får kroppen lida för. Detta har medfört att jag hållit mig hemma från mitt otroligt roliga arbete. Efter 2 veckor av lite excel pillande och mycket mahjongspelande har jag nu fått reda på att kunden vill ha kvar mig ytterligare en månad. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Visst är det kul att de vill ha mig kvar. Visst är det bra att jag får lön varje månad istället för a-kassa. Men fy fan för att sitta och ha tråkigt varje dag.

Mitt hjärta läker sakta men inte särskilt säkert. Det där med att lite på folk blir ju inte direkt lättare. Inser också vad man vill ha och inte vill ha.

Exet har tråkigt på jobbet och det tar han ut på mig, som tur är kan jag just nu hålla mig så vi blir inte osams utan kommer fram till att vi egentligen tycker samma lika.

Så livet är ungefär det samma som förut. Bara nya gamla saker.

En ny dag

Möts av Månen när jag väntar på tåget. Alltid något att vara glad för.

Privatbuss

Sitter på en buss som inte är i trafik. Känns inte helt rätt. Testar en ny linje från kista till hem. Tydligen är det bara jag som åker den sträckan. Chauffören suckade djupt när han insåg att det satt en passagerare kvar när de andra gått av. Trodde i min enfald att bussarna gick för passagerarnas skull. Men jag hade tydligen fel där.

In i dimman

Å nej jag har inte druckit allt själv, bara en flaska. Men jag är jävligt på G. Får se var kvällen slutar...

Kvällen

dränker mina sorger. Är dessutom ekologisk när jag blir glad i hatten, inte illa minsann.

Gissa var jag är?

Korrekt! Ikea. Ska en gång för alla försöka få i ordning på min hall och mitt badrum. Vi är ett gäng som väntar på att de ska öppna. Lika fascinerande att se att folk har bråttom in varje gång.

Murphys law

Att ta med sig till nästa gång.

Inte lyssna på hjärtat.
Inte tycka om.
Inte hoppas.

Har så mycket i mig som vill ut, men jag kan inte sätta ord på det just nu. Hur jag än skriver så blir det bara en massa ord. Låter tramsigt, fjolligt och korkat.

Herregud det finns fler män där ute, mannen jag träffade för 2½ vecka sedan och som verkade så lovande visade sig vara en lika stor skit som andra jag träffat. Jag börjar undra om det är jag som är för naiv, som är för känslosam och har för lätt för att bli kär.

Jag kan visserligen inte säga att jag var kär den här gången, men jag hade klart kunnat bli. Om jag fått chansen. Men som alltid så finns det någon som är bättre. Mer duglig och mer perfekt. Alltså sitter jag här igen, med en massa känslor som måste tryckas ner i stortån igen. Hade just kommit dit där jag inte längre längtade, inte drömde om att träfffa HAN. Så stor han som verkade vara HAN. I några få ögonblick fick jag en föraning om hur det kan vara. Och började känna igen. Började längta och drömma.

Borde veta bättre. Nu en massa känslor som måste trängas undan igen. Nya demoner som sitter och lurar i väggarna. Går det verkligen att lita på vad man känner? Vad någon säger? eller på något över huvud taget?

Jag vill inte bara vara sexdockan som plockas fram när trycket i pungen blir för stort. Men det är tydligen det enda jag klarar av utan att gå under. Fast jag vill ha mer och den längtan kommer att göra att jag går under.

Kanske är jag bara fånig, borde växa upp och sluta vara så jävla naiv.

Murphy is back

Han har kommit för att stanna. Det enda säkra i mitt liv... Murphy.

Borde vetat bättre.
Borde aldrig hoppats.
Borde aldrig trott att det skulle hända.
Nu sitter jag här med värkande hjärta och fler demoner och ännu mer misstro till allt vad y-kromosomer heter.

Karlar!

Lömska lekplatser

Titta noga på rutschkanan på bilden. Det är en lömsk, lurig och farlig rutschkana. Se de luriga guppen, så lockande, lovar att det ska bli en härlig tur nerför. Men... å det är ett stort men så här ligger det till med denna lömska rutschkana.

När solen skiner, det är varmt och det är perfekt läge för en härlig tur nerför. Så händer absolut ingenting. Barnen springer upp sätter sig och... sen blir det inte mycket mer. Oavsett vilken tyg byxorna/strumpbyxor har så glider barnen en micrometer för att sedan bli sittande. Den enda sätt att få upp fart är att springa nerför rutschkanan. Kanske inte riktigt lika häftigt.

Däremot när det regnar och klädseln är galonisar då jävlar får man se upp. Fr Kaos satte sig på kanan och tjolahopp vilken fart. Varje gupp gjorde att hon flög och landade på nästa gupp utan att passera kanan. När kanan tog slut fortsatte ungen nästan 2 meter innan hon landade i den våta sanden. Lite öm i ändan men wow vilket åk. Dock blev det inga fler åk den dagen.

Hemväg

Står under ett paraply och njuter av musik. Kan inte hjälpas... Känner mig just här och nu... GLAD. Trots att jag fryser, har lite "ont" i hjärtat och är fruktansvärt uttråkad. 10 min väntan i regn borde kanske ha omvänd effekt. Men jag älskar...

Att vara bäst

Idag är jag på jobbet efter 2 dagar hemma med lön. Har fått de saknade login uppgifterna så nu har jag jobbat. Å nu är det klart. Så jag har pimpat ett excel dokument till förbannelse. E man bäst så e man... Inte mycke att göra åt.

Promenad

Utsikten på min promenadväg är rätt nice. Men självklart börjar det regna. Tur jag inte är gjord av socker. Rätt skönt att gå i regn.

Rebus igen

Tycker jag att detta är...

Rebusdags

Detta är vad jag gör och vad jag tycker.

Produktiv

Detta mästerverk har jag gjort den senaste timmen.

Dag 2

Har nu varit här i snart 2 timmar och än har inget hänt. Sitter och stirrar Rakt in i en gardin. Fortfarande ingen dator.

Ansträngningar

Ibland undrar jag varför jag ens försöker.

Hur mycket jag än anstränger mig blir det bara pannkaka av allt.

Välkommen till 2000-talet

Det här är mina arbetsredskap. Tejp. Om en timme ska jag presentera resultatet för gruppen. Fick hjälp att skriva ut dokumentet av en excel analfabet så det blev 4 sidor jag måste klistra ihop. Hade ju kunnat visa mänskan hur man gör när man skriver ut från excel- men det är min första dag och jag har lärt mig att ligga lågt. Ingen gillar en messersmith. Så nu ska jag roa mig.

Börjar bra

Jag skulle infinna mig kl 12 på nya jobbet. Det gjorde jag. Jag visades in, fick en dator och ett skrivbord. Tyvärr är alla på lunch så det är bara jag här. Kan alltså inte göra ett jävla dugg, förutom sitta här och fixa med mobilen. Woho

Välkommen till nutiden

Eftersom jag oftast inte behöver åka kommunalt så har jag använt mig av åkremsor. Men eftersom jag idag återstiger till de arbetandes skaror bestämde jag mig för att ta steget in i 2000-talet. Jag köpte mig ett månadskort. Vilken känsla att återigen kunna öppna spärrarna själv. Känns som jag räknas igen. Just nu känns allt lite för bra för att vara sant och som vanligt väntar jag bara på smällen. Men den här gången ska jag försöka ha närvaron och passa på å njuta.

Tågtankar 2

Hur ska jag lära mig acceptera mig själv om ingen annan accepterar mig? Jag har de senaste åren gått en del i vikt. Mycket på grund av dålig kosthållning och bristande motion. Jag är inte nöjd. Men försöker ändå lära mig att leva i min nya kropp. Men ständigt och jämt får jag höra att jag borde gå ner i vikt. Att jag borde träna. Nähä, on shit sherlock. Men för att komma dit måste jag ändå först känna att JAG duger. Att jag faktiskt är fantastisk för att JAG är jag. Då kan jag träna för att jag vill må bra och inte för att jag ska duga...

Tågtankar

Har precis varit hos farbror gynkelog och fått lite happy pills mot pms så jag inte dödar någon. Dessutom satte han in lite metallskrot igen eftersom pillerna jag ätit inte funkat. Allt väl så långt. Får vi se vad som händer och om min kropp ska inordna sig i spiralens ordning eller slå bakut och ge mig konstant pms och moster blödningar.

Skit oxå

Ska in till stan fram och tillbaka. Glömde förstår hörlurarna. Dvs ingen musik.säger bara fan

dagens tanke

Man får vara som man är

när man inte blev som man skulle!

Tid till förändring

Sitter hos frissan. Har några timmar framför mig. Fick fönsterplats så jag får fördriva tiden med att titta på det fiiiiiina folket som paraderar förbi. Här på Östermalm är man lite eljest.

Mode miss

Fr kaos hittade favorit klänningen. Undertecknad var inte lika förtjust.

min dag i bilder

att vara en god medborgare

om några veckor är det val i vårt avlånga land.

Gjorde ett litet test på en valsajt.

Jag ska tydligen rösta på antingen Centern eller SD.

Där ser man

Hatar gemensamma tvättstugor

Jag har mycket tvätt. Å då menar jag. MYCKET. TVÄTT. Eftersom det är en stor förening är det lite dåligt med tider så om man har tur får man tid varannan vecka. Idag hade jag tur. Fast ändå inte. Kommer ner till tvättstugan och möts av en skylt att en maskin är trasig. Svär en liten ed. Sen upptäcker jag att någon har tvättat tvättsvampar och trasor i mattmaskinen. Och sen liksom glömt dem där över natten. Stanken i maskinen var fruktansvärd. Undertecknad svor nu rejält och åkallade den ena förbannelsen efter den andra. Operation hemma-tvätt måste sjösättas omedelbart.

Idioter finns det gott om

Apropå spännande liv! Sitter här i lekparken och blir bjuden på förstklassig underhållning. Två idioter ska leverera sängar till någon. De är både lata och ovarsamma. Varje dag bjuder på något nytt.

Dagararna med kaos

Eftersom fr kaos har ögoninflammation så måste hon vara hemma med mig. Vi har tur med vädret iaf. Just nu sitter vi i lekparken och hon lagar mat. Jag har upptäckt att de enda spännande sms som kommer nu för tiden är meddelanden om att jag fått paket. Spännande liv jag lever.

Livets lotteri - en tombola

Ibland undrar jag vad det är som styr det som händer i ens liv. En del säger ju att man formar sitt eget öde. Andra att det blir vad det blir.

Eftersom jag nu återigen är arbetslös efter en sommar på fängelse, har visserligen ett timkontrakt med dem så om de behöver mig hör de av sig. Dock har det nu gått 2 veckor utan ett ljud från dem så jag börjar anta att det inte bli så mycket jobb.

Då kom jag på den otroliga snilleblixten att jag skulle avsluta studierna och bli certifierad massör
det som behövs för att man ska kunna arbeta som massör tydligen. Jag har ju dessutom betalt utbildningen men eftersom A-kassan inte fick rätt på sitt datasystem fick jag aldrig något skriftligt besked om att jag fick plugga på deltid och ändå ha rätt till a-kassa. Men kände jag att okej nu gör vi det här i höst i stället för att bara sitta hemma och spela wow hela dagarna och äta godis.

Sagt och gjort ringde massa samtal, fixade dokument och skulle börja plugga på måndag. Börjat bearbeta mig själv för att jag ska tycka att det är kul och hade nästan börjat se fram emot det.

Men så kom första samtalet. De ringde från dagis, fr kaos har ögoninflammation. Bara att hämta hem henne och sedan måste hon vara hemma tills ögonen är bra, vilket kan ta upp till en vecka. Så där rök min chans att gå på kurs nästa vecka. Muttrade.

Sen kom nästa samtal. Sökte ett jobb i morse och rekryteraren ringer nu för att boka in ett möte nästa vecka?!?!?! Okej så vad hände där? Ett jobb i området där jag bor, inom det jag är bäst på och med start typ omgående.

Vad fan ska man ta sig till? När jag planerar och funderar och tänker ut går det käpprätt åt skogen. Dörrar stängs med en jävla fart. Men sen helt plötsligt öppnar sig en ny dörr, en som jag inte sett förut eller över huvud taget tänkt på.

Bara att inse att jag är nog en sån som bara ska glida med och se vad som händer. Inte planera så jävla mycket.