Nu bara det fängslande arbetet kvar och det lär väl dröja åtminstone två veckor innan jag får besked från dem.
I går fick jag mejl från den väldigt trevliga mannen jag träffade för en dryg vecka sedan ute i Frihamnen angående en praktikplats. Han skriver följande:
"Jag har övervägt noga huruvida en praktik/arbetsträning hos oss kan vara möjlig.
Det skär i hjärtat att behöva säga nej men jag tror inte att de arbetsuppgifter jag kan erbjuda är bra för din smärtproblematik.
Det handlar om statisk belastning som jag nämnde bl a i form av kvittosortering och liknande, det kommer att vara för ansträngande och det känns olustigt att låta någon utföra uppgifter som man vet kommer att orsaka smärta."
No shit Sherlock säger jag bara. Inte direkt överraskad men ändå. Hur i hela världen ska jag få arbetsträna när inte ens de som har möjlighet att erbjuda arbetsträningsplats vill ha mig?
Ska ta med mig mejlet till mötet nästa vecka. Då ska jag prata med mina handläggare på AF och FK. Får se vad vi kommer fram till.
Tycker ändå det är rätt intressant att här har vi en man som driver ett företag, han representerar företag som har sådana tjänster som jag skulle kunna söka. Han vill inte ens erbjuda mig en praktikplats eftersom jag har de problem jag har. Hur i all sin dar ska jag då kunna ha ett riktigt arbete? Det finns ingen som vill anställa en människa med problem att använda händerna. Det är inte många jobb där händerna inte används.
*suck*
Nåja, jag är inte den som lägger mig ner och självdör. Jag vill bara att de som bestämmer ska inse det jag redan (helt utan inblandning av psykologer och smärtgrupper) kommit fram till: Jag kommer inte kunna arbeta hundraprocent på ett vanligt företag. Det kommer inte gå. Bara att jag skriver det här inlägget får båda mina händer att protestera högljutt. Och då ska man ändå tänka på att jag har fullt med morfin i kroppen. Tjolahoppsansa!
Men jag överlevde joggingturen så jag får vara glad med det.
Nu har även vänster börjat svälla. Kommer snart se ut som Karl-Alfred. 
