med lite vilja, våld och vasselin

Fick med mig kudden itrots allt, och lite till. Förhoppningsvis saker vi behöver så det inte blir som vanligt, man använder bara en bråkdel av packningen.

Published with Blogger-droid v1.7.4

snart

kommer detta vara min utsikt. bara två dagar kvar så åker vi. Fast Drasuten har sitt eget räknesätt, han anser att man inte räknar den dagen då vi åker och inte heller den dagen som är. Alltså är det bara en... EN... dag kvar.

För att förtydliga, vi åker på tisdag mitt på dagen. 11 timmar flygtur. Första gången för fr kaos.

semester

Tänkte att jag skulle vara lite kärleksfull, eftersom hjärtat svämmade över när jag satt och åt lunch...

Tror att Drasuten behöver semester snart... lite Lucky Luke över honom, han drar snabbare än skuggan... eller rättare sagt hjärnan.

the sofa

Låt mig presentera... Vår nya soffa!!

Det ser ut som en vanlig soffa, men det döljer sig tre divaner skulle man kunna säga. Drar man i spaken kommer ett fotstöd ut och ryggstödet justeras så att man kan ligga. Fåtöljerna har samma funktion. Så nu borde väl alla få plats!

Fast rövare 3 klagade, han kunde inte fälla ner fotstödet. Så han la sig tvärsöver soffan, som brukligt är.

Enda problemet, som samtidigt kanske är rätt bra, är att när man vä fällt ut fotstöden är det lite knöligt att komma upp för att hämta något. Fast man lär sig nog något knep, för sluta tugga lär vi inte göra... Våra fagra ord till trots.

Published with Blogger-droid v1.7.4

dagens rätt

Fr Kaos är hemma från skolan idag, hon reagerade på vaccinationen i förrgår på sedvanligt sätt, alltså med feber.

Igår. Idag är hon hur pigg som helst. Så klart.

Det var undertecknad som missat att fr Kaos skulle haft sprutan för ca 2 år sen. Men det glömdes bort i flyttkaoset, från landet långtbortifan till hooden. Det var skolsyster som uppmärksammade detta och beslutet fattades att det var bra att hon fick den innan vi lämnar landet.

Så vi är och shoppar...

Published with Blogger-droid v1.7.4

nya soffan

Den nya soffan har anlänt... Det är en soffa och två fåtöjer. Eftersom ingen velat köpa de gamla möblerna innebär detta att vi kommer ha två soffor och fyra fåtöljer.

Varför inte liksom.

Published with Blogger-droid v1.7.4

piller trillaren

Har nu börjat ta 3 tabletter till kvällen och biverkningarna börjar ge med sig... lite.
Alltså får jag bara abstinensskakningar på morgonen och lite på eftermiddagen, hjärtat slår lite snabbare än vanligt men inga tjurrusningar förrän till kvällen när jag tagit tabletterna. Däremot har jag drabbats av en tröstlöst grinigt humör. Är färdig att döda allt och alla som över huvud taget kommer i min närhet. Om jag hade kort stubin förut är det nu mer som att kasta en tändsticka rakt i tändvätskan.

Smärtan däremot är kvar. Igår kändes det nästan bra, trodde att det kanske hjälpte men sen fick jag lova att skrapa rutorna på bilen och då var vi tillbaka på ruta 1 igen. Att jag sedan visade Drasuten en övning på pilatesbollen där jag "stod på händer" gjorde inte saken bättre.

Som svar på din fråga Lupa angående att mörda kålhuvuden. Dr Slarver har ju sagt att jag ska göra allt. Även om det gör ont. Inget jag gör kan göra situationen värre. Och eftersom han nu anser att jag ska kunna gå tillbaka till arbetet så måste jag ju även kunna göra alla hushållssysslor. Även de som innehåller mord...flåt... att strimla kålhuvuden, skalning av räkor eller diskning. Saker som påverkar min arm negativt. Men som sagt... jag ska kunna göra allt och måste lära mig hantera smärtan. För smärtan är här för att stanna.

Jorsåatt'e de går bra nu...

(coleslawn blev faktiskt lyckad och alla åt bortsett från Fr kaos som bara gillar spenat och sallad, inte kål)

coleslaw

Strimlar vitkål.

Synd kålhuvudet inte är speciellt hjälpsamt...

Published with Blogger-droid v1.7.4

eller... kanske... va?!?

Igår var dagen då en massa "nämen se på fan" hände. Både överraskande positiva och några mindre positiva.

Först blev jag uppringd av FK... Du läste rätt en handläggare på Försäkringskassan ringde alltså upp mig... RINGDE. UPP. De hade nämligen pratat med Dr Slarver och kommit fram till att det vi siktar på är att jag ska komma tillbaka till mitt ordinarie arbete och därför finns det inga problem med att sjukskriva mig ännu en period efter att mina 180 dagar gått ut. No shit Sherlock liksom.

Sedan ringer min skära chef och upplyser mig om att FK ringt dem och pratat. Kors i taket och halleluja.

Därefter ringer Dr Slarver själv upp (efter att jag sökt honom givetvis) och vi pratar lite om situationen. Han kommer själv fram till att han ska sluta och kommer lämna över sina ärenden till sin kollega.

Jag försökte få honom att förstå att med den typen av arbete jag har så är det inte bara att kasta sig in i ett deltidsarbete från en dag till en annan utan det behövs lite mer planering. Sa också att företagte gärna vill att jag är utredd ordentligt för att man på så sätt ska kunna ge mig rätt hjälp.
Men han var kallsint och vägrade gå med på att sjukskriva mig längre. Däremot gick han med på att förlänga en vecka så att jag hinner komma hem från semestern och därefter få lite tid att rodda ihop saker och ting.

Bokade direkt ett möte med min nya läkare, dagen efter att jag kommer hem från varmare breddgrader för att på så sätt komma igång direkt.

Dr Slarver har ju dessutom remitterat mig till både psykolog och ortoped. Tid hos psykolog, dagen efter jag kommer hem från semestern. Ortoped kommer höra av sig inom två veckor efter att de mottagit mina hälsodeklarationer där jag förklarat hur läget är just nu. Sedan får vi se vad som händer och fötter.

Dessutom har jag fått nya tabletter som ska tas till sänggående. Började med en tablett och efter en vecka skulle dosen ökas till 2. När jag pratade med Dr Slarver sa jag att jag inte känner någon skillnad och inte är lika nöjd med effekten som med de smärtstillande jag ätit tidigare, men han sa att det var för tidigt att kunna avgöra om det hjälper eller inte. Däremot ska jag öka dosen ytterligare med en tablett efter andra veckan. Han frågade om jag känt av några biverkningar och jag sa glatt nej.

Det får jag nu äta upp, hjärtklappning, darrningar och en känsla av luft i huvudet plus att magen protesterar lite försynt drabbade mig på kvällen. Dessutom är mitt humör urkasst.

Läser lite noggrannare i bipacksedeln och givetvis är detta biverkningar. Tryptizol är fd lyckopiller som man nu även ger människor med fibromyalgi mot smärtan. Ska tas till natten och man får ett helvete inledningsvis men sedan ska detta avklinga. I skrivandes stund känner jag mig rätt tveksam. Smärtan är inte på något sätt mindre och jag har dessutom fått dessa härliga biverkningar.

Ont ska visserligen med ont fördrivas men det här är ju löjligt.

toalett

Liten dassuppdatering.

Drasuten fick loss toaletten men det fanns inget läckage där inte. Vi försökte slå våra halvkloka huvuden ihop och kom fram till att någon har svårt att träffa toalettstolen.

Vilka förövarna kan vara...
Fr Kaos -
Talar för -- glömmer alltid att ta toapapper INNAN hon sätter sig och kan tänka mig att hon hoppar av stolen för att hämta papper och på vägen dit lämnar efter sig lite spår...
Talar emot -- det var så pass mycket att det inte riktigt stämmer överens med förfarandet.

Fr vindalo - rövarnas lilla kusin och tillika Fr Kaos kompis
Talar för -- har lite problem med hela det här med att kissa, torka och spolagrejen.
Talar mot -- inte mycket

Rövarna
Talar för -- både rövare 3 och 4 är rätt undermåliga på att hålla reda på sig vad gäller hygienen (tonåringar sägs drabbas av detta fenomen men jag är skeptisk)
Talar mot -- det är lite för mycket för att det ska gå att skylla på två så pass stora grabbar. Lite stänk ja men...

Undertecknad och Drasuten
Talar för -- inget
Talar emot -- Drasuten sitter och kissar och har därför undviker han att missa skålen
Undertecknad har tillräckligt bra kroppskännedom för att veta om hon kissar bredvid eller i toaletten.

Men men... vi får se om det återkommer. Toaletten är åter på plats.
Det är torkat och tvättat och ser väldigt snyggt ut så vi får se om det återkommer och efter vem...

joråsatte...

Eftersom min sjukskrivning ser ut att lida mot sitt slut så har jag försökt reda ut vad som ska hända den 16e mars. Tog kontakt med min chef och vi konstaterade att jag inte kommer kunna arbeta hos dem varpå datum för att skriva på uppsägningspapper bokades. Undertecknad kände sig inte helt bekväm med beslutet utan kontaktade fucket och se där... Ett företag har inte rätt att säga upp personal på grund av sjukdom, om de vill göra det måste en förhandlingshemställan registreras hos fucket. Vidarebefordrade genast nyheterna till min chef som genast ringde och sa att det var "såååå bra att jag hade kontaktat fucket, företaget hade precis tänkt göra det"...jag är skeptisk. De trodde att de på ett enkelt och smidigt sätt skulle bli av med problemet.

Ny tid för oss att träffas bokades, nu hette det att det var för att stämma av hur jag egentligen mår och vad som händer. Igår träffades vi. Jag berättade om allt och vi inser att det är en väldigt underlig situation eftersom alla skickar runt mig och ingen vill ta tag i något. Det vi kom fram till var i alla fall att det vore bättre om jag kunde bli sjukskriven tills jag är helt utredd och vi kanske har ett svar på varför jag har ont och då kan företaget hjälpa till och se till att jag därefter får den utrustning och arbetsmiljö som jag behöver för att komma tillbaka. Ingen uppsägning.

Jag sa att jag gärna kommer tillbaka till dem (även om jag inte tycker att livet som uthyrd är det roligaste) men att börja att söka nytt jobb och övertyga någon om min förträfflighet just nu känns som att bestiga Mount Everest i bikini.

Beslutet kändes ändå rätt okej och min uppgift var att få tag i min läkare och försöka få till en förlängning av sjukskrivningen samt få ett läkarutlåtande där han sägar vad jag kan och inte kan göra utifrån hans bedömning. Något som även arbetsförmedlingen krävde för att de skulle kunna hjälpa mig. Företaget skulle jaga FK och försöka se om de kan få till stånd ett samordningsmöte där vi alla sätter oss ner och tittar på mig.

Började dagen med att ringa VC och försöka boka en tid med min läkare och får då beskedet att Dr Slarver kommer åka på semester till Indien och därefter kommer han som ännu inte färdig läkare att gå vidare till andra uppgifter. Nämen si sådär ja. Det glömde han visst nämna sist vi möttes.

Jag har bett dem säga åt Dr Slarver att ringa, innan jag bokar in mig på en annan läkare vill jag veta hur han tänker sig nu. Det kan ju också förklara varför han var så ovillig att ens diskutera en förlängning av min sjukskrivning, han vill inte behöva lämna över surdegar till sin efterträdare. men så enkelt ska det inte vara, jag kommer begära en ny läkare och sedan får jag väl börja om från början igen. Suck...

Dr Slarver har skickat iväg mig till psykolog (för att lära mig hantera smärtan) och även till ortoped (för att utreda att diskbråcket inte är boven i dramat, eller ens medhjälpare) så då undrar jag ju vem som skulle ta tag i resultaten?!

Fler svar kommer efter samtalet med Dr Slarver men just nu känns det som att jag spottar i motvind hela tiden. Hur jag än duckar träffar skiten mig ändå.

... de går bra nu...

söndagsnöje

Toalettstolen läcker vatten. Inte skitvatten utan rent spolvatten (fråga mig inte hur det är möjligt) så därför måste toan plockas bort.

Lite jobk så här på söndagsmorgonen. Vad undertecknad gör... bortsett från att ta kort. Inget värt att nämna...

Försöker dock gå in och slänga ur mig några uppmuntrande ord nu å då så han inte känner sig ensam...

Published with Blogger-droid v1.7.4

tillbaka till gå

Eftersom sjukskrivningen går ut 15 e mars och det inte finns en chans att jag kan gå tillbaka till gamla jobbet har jag inget annat val än att börja den tröstlösa resan att försöka hitta nytt jobb.

Därför befinner jag mig på arbetsförmedlingen, känner mig inte speciellt hoppfull men måste ta tjuren vid hornen.

Published with Blogger-droid v1.7.4

första gluggen

Så har då äntligen den första handen gett sig. Fr kaos är efter en dryg veckas vickande en tand fattigare men en glugg rikare. Dessutom fick avhoppet en av granntänderna att fatta galoppen och den är nu lös och ledig den med.

Published with Blogger-droid v1.7.4

bläckplump 3

Ostmacka

Published with Blogger-droid v1.7.4

bläckplumpar 2

Här är det grillade kycklingar som väntade på att bli uppätna. Eller kanske vaktlar med tanke på storleken.

Published with Blogger-droid v1.7.4

bläckplumpar light

Sitter och väntar på att få komma in till dr Slarver.

Konstigt nog tycker jag att alla tavlor föreställer mat... Kan ha en koppling till att jag inte ätit än och är lite hungrig. För jag antar att konstnären hade en annan tanke bakom bilderna.

På bilden... päron och ett rivjärn med riven ost... Fråga inte varför?!

Published with Blogger-droid v1.7.4

hur man förstör ett frieri

Undertecknad har en käft som glappar. Ibland önskar jag att jag inte alltid behöver uttrycka vad just jag tycker, just när jag tycker det.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg ska Drasuten och jag gifta oss i sommar. Men det finns en liten hake. Han har inte friat (är lite gammaldags där och vill att det kommer från honom). Har dock ett stort kontrollbehov så det är lite jobbigt att inte veta när var eller hur.

U: "det blir kanske inget bröllop! Du har ju faktisktisk inte friat än" (ett fåfängt och lite patetiskt försök att få lite information och bekräftelse)

D: "jag har en plan så du behöver inte oroa dig!"

U: "oj va spännande... Men...:

D: "som sagt du behöver inte bry dig, jag fixar det här, jag har en plan"

(borde slutat där, tagit ett djupt andetag och bytt samtalsämne, ringt en kompis och gnällt men nej... inte jag inte...)

U: "okej, ja låter väl bra... bara det inte innefattar alla hjärtans dag så är jag nöjd!"

D: "VA! Vad är det för fel på den dagen nu då?" (låter upprörd på riktigt)

U: "jamen det fattar du väl själv... Den 14e februari är ju den dan ALLA utan fantasi friar. Bara för att någon har bestämt att just den dagen ska man tala om för någon vad man känner. Gud va orginellt." (tystnar och börjar inse något)

D: "men vafaan"

U: "menar du allvar!!!??? Du hade planerat något DEN DAGEN!?"

D: "kanske jag hade, men det har ju du förstört!"

U: "men..."

D: "glöm det" (kan inte undgå att höra det lite skadeglada tonfallet)

Joråsatt, det går bra nu...

Published with Blogger-droid v1.7.4

å vinnaren är...

Katten! Vi stod inte ut med att hennes desperata mjauande så fort någon närmade sig köket så i morse gav vi upp.

The Ittie Bittie kissekatt kastade sig över maten.

Människa va Katt 0-1

Published with Blogger-droid v1.7.4

värmande ljus

Här i wooden råder mer eller mindre istid. Inte bara i vårt sovrum där det sällan är mer än 4 grader utan även i övriga rum. Drasuten är som många andra villaägare väldigt ovillig att ge pengar till elbolagen. Därför finns inga element över huvud taget installerade i år. Vi får värmen från värmeluftpumpen och braskaminen.

Men... För det finns så klart ett stort MEN... Värmeluftpumpen drar också el så den är i stort sett bara inställd på "rören fryser inte till is" nivå bidrar den endast lite till den allmänna trivseln. Och eftersom veden brinner upp oroväckande snabbt, är det lite restriktioner inblandade i braseldandet. Undertecknad kör därför lager-på-lager principen större delen av dagen. Eldas endast när fler än en vistas i huset. Därför ser jag till att börja elda efter att fr kaos kommit hem. Fram till dess... brinner många värmeljus i alla rum idag.

Published with Blogger-droid v1.7.4

kattskrället

Sedan i somras har "The Ittie Bittie" kissekatt ståtat med en fläskläpp. Vi trodde hon fått styk av någon av områdets andra katter. Men det blir inte bättre, så undertecknad tog katten i filten och hälsade på tant veterinär. Utan biopsi svårt att säga exakt vad det är men med ett litet skrapprov kom det upp en möjlig bov.

Proteinallergi. Kan kan tänka. Så The ittie bittie katt är satt på sträng special diet. Vilket gör att hon totalvägrar att äta. Bra så...

Drasuten hävdar att hon kommer äta när hon är tillräckligt hungrig. Undertecknad undrar vem dom kommer ge sig först? Vi eller The ittie bittie katt.

Imorse försökte hon få den som i hennes ögon definitivt befinner dig under henne i rangordning, nämligen fr kaos, att dela med sig av frukostmackan.


Fr kaos var inte riktigt med på noterna och i sann sjuårsanda angav hon den "svältande" tiggaren som fick kalla handen av tillskyndande riddare. Drasuten slängde helt sonika ut kattskrället.

Nu ligger hon i mellanrövarens rum och tjurar. Som sagt, jag undrar vem som kommer ge sig först. Tvåbeningarna eller fyrbeningen?!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Sommarform

I sommar är det tänkt att vi ska gifta oss, knyta hymens band, gänga oss eller vad man nu vill kalla det. Datum är bokat och vigsel likaså. Det blir ett litet bröllop med bara familjen (dvs barnen) närvarande. Sen kanske party efteråt med våra vänner.

Men jag har de senare åren lagt på mig några inte helt trivsamma extra kilon. Eller som Drasuten säger när han försöker vara snäll "du är frodig, kvinnlig"... eller hur. Säg som det är jag är barbamamma, dvs fet och oformlig. Kanske är jag lite onödigt hård mot mig själv men för en som vägt på tok för lite i många år är det fruktansvärt att nu helt plötsligt vara närmare 100 kg än 40 kg. Undertecknad har alltså tänkt att ge sig själv ännu en liten present (nej inte en quickfix till) utan gå ner 5-10 kg för att känna sig mer hemma i kroppen.

Eftersom jag har bröst och rumpa är det väl inte så mycket att klaga på egentligen. Drasuten klagar defintivit inte och eftersom jag sett ut så här sedan vi träffades har han inget att gnälla på.

Men problemet är att vi älskar att äta. Hela familjen äter. Stora mängder och alla förutom undertecknad och fr kaos har gått upp i vikt. Mitt problem är ju att jag inte heller går ner i vikt och för kaos finns inget problem, tvärtom hon skulle behöva lite mer fett på kroppen eftersom hon ränt iväg och blivit en lång pinne.

Jag lagar mat och fixar efterätt. Vi käkar semlor och negerbollar, chips och godis och däremellan får vi in god mat (gärna med en gräddsås förstås)

Hur ska man sluta tycka om mat?! Jag äter för stora portioner och skulle kunna sluta tugga chips (åt aldrig sånt när jag var singel, inte för att jag var singel utan för att jag aldrig köpte sånt då) men det är ju inte lika roligt då.

Har hittat en jättefin klänning, men jag får inte riktigt plats i den. En storlek större kanske du säger då... går inte eftersom den då skulle se ut som en säck på mig. Jag är just nu mittimellan två storlekar och det suger råttröv. En storlek större sitter inte klädsamt men den jag har är lite väl tajt. Värst är tuttarna som gör att jag inte kan ha vanliga kläder. Men ska inte gnälla de är mina och jag älskar dem....

Jag måste alltså hitta styrkan och viljan att sluta äta... hur gör man?! Viktväktarna orkar jag med i en vecka, går ner 2 kg och är jättenöjd med mig själv. Men sen är jag tillbaka i samma gamla vanliga ätarmanér och går upp 2 kg igen.

Vi har sagt att efter Thailandsresan så ska vi ta tag i det här. Drasuten närmar sig 100 kg och han är allt annat än nöjd. Det gör inte så mycket på honom eftersom han är lång men problemet är att allt sätter sig på magen och ryggen. Inte så kul.

Den 28e åker vi till Thailand och är där i 2 veckor. Under de här veckorna har vi chansen att bryta vårt ätbeteende och därefter borde det vara lätt att komma igång. Både med träning och mindre tuggande...

jag är skeptisk

uppdateringsdags

Så whats new and whats old....

Fadern gör väl det jag trodde att han skulle göra, dvs har lite problem med sin del av överenskommelsen. Pengarna har han faktiskt satt in men däremot verkar det som hans vanliga tidsoptimism sätter käpparna i hjulen för att förse dotra med mat innan hon kommer till oss igenpå söndagar. Men men jag bidar min tid och ger honom fler chanser att göra bort sig, flåt bättra sig på.

Fr kaos verkar ha anpassat sig till skolan (men jag är fortfarande inte nöjd). Har pratat med en av klassföräldrarna och det har tydligen varit väldigt stökigt. Lärarna verkar just nu väldigt måna om att jag ska förstå att de jobbar HÅRT på siffror och bokstäver och inte alls bara sitter och leker med pärlplattor. Joråsatt de går bra nu...

Dr slarver fortsätter excellera i hur man INTE bygger upp ett förtroende med sin patient. Fick reda på att elchockerna inte visade på någon nervpåverkan what så äver så vi är tillbaka på ruta ett. Dr Slarver börjar fundera på om han ska skicka mig till smärtklinik eftersom jag har ont på så många punkter och eftersom det inte finns något röd tråd. Fick offra lite blod och andra kroppsvätskor för att nya tester ska tas för att utesluta att det är något bakomliggande fel. I skrivandes stund har jag ännu inte fått svar (det har ju bara gått 1½ vecka så varför bråka) men jag tröttnade i går och har nu bokat in ny tid hos dr slarver (i morn läs fredag) och då får vi se.

Han har dock redan förvarnat att med den smärtbild jag har just nu kommer han få svårt att sjukskriva mig längre än till 14 mars eftersom det rent realistiskt borde finnas ett arbete på arbetsmarknaden jag borde kunna utföra och därför är helsjukskrivning ej försvarbart. Bra där...

Försökte då få tag på min handläggare på FK, men det visade sig att hon tagit en lång semester och inte är tillbaka förrän den 28 februari (dvs samma dag som undertecknad avviker för vistelse på varmare breddgrader) och jag har nu försökt få tag i hennes stand-in vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Ett samtal och ett mejl senare har jag fortfarande bara fått beskedet att "handläggaren kommer kontakta mig inom 1-2 arbetsdagar. Det var samma besked som jag fick när jag ringde och det har nu gått 5 arbetsdagar utan att någon hört av sig. Inte bra där...

Jag har inga problem med att inte vara sjukskriven längre, men jag har problem med att se vad jag ska kunna utföra för arbete som inte ger mig smärta eftersom i stort sett allt jag gör på något sätt gör ont. Armarna använder man ju i stort sett hela tiden och nacken ja... den är ju med oavsett.

Men men det finns nog något även för en gammal bitterf*tta som undertecknad.

Gäller bara att få tag i FK så att jag kan få en kontakt på AF och därmed förhindra att jag står med rumpan bar den 15e februari. Att jag ska klara av att arbeta på mitt gamla jobb är rätt uteslutet, 8 timmar framför en dator är väl det jag INTE ska syssla med helt klart.

Bra så... eller

?

jag undrar varför alla fantastiskt roliga inlägg kommer till mig när jag inte har tillgång till varken telefon eller datorn. Dvs när jag sover (rättelse, försöker somna om efter att fr kaos varit in och frågat om hon får gå upp nu, för tredje gången på natten) eller när jag sitter i bilen på väg någonstans.

Sen när jag väl har både tid och fri tillgång så är det tomt.

Å inte händer det speciellt mycket i mitt enahanda liv just nu som är värt att rapportera.

dags

Är på plats, trots den relativt tidiga timman... Våga vägra vassen!

Published with Blogger-droid v1.7.4