Hur man slösar på tid

Drasuten har varit på konferens på en av de stora färjorna och ville bli hämtad. Klockan 14.45 närmare bestämt. Inga konstigheter där. 

Eftersom trafiken i stora staden kan vara rätt besvärlig och jag totalt glömt att höstlovet har en viss positiv inverkan på antalet bilar så gav jag mig av i god tid. Men lite senare än jag tänk då jag hade några ärenden jag tänkte passa på att uträtta när jag ändå var ute och körde.  

Första ärendet klarades av men sen tog den anala kontrolltanten över och raskt ströks resterande två. 

Kan meddela att trafiken flyter på utan några störningar. Det flöt på så oförskämt bra att undertecknad nästan stannade vid trafikljus innan de slagit om till rött bara för att få tiden att gå. Gick så där kan jag säga. Sitter nu här och har  40 minuter tillgodo. Joråsatte, de går bea nu. 

Höstmys

Igår såg förutsättningarna för mitt höstlovet lite mörka ut.

Fr kaos hade fortfarande feber och efter ett samtal till farmor ställdes övernattningen över till fr kaos stora sorg. Jag såg framför mig hur jag istället för att bara ta hand om mig själv och jyckarna skulle bli tvingad att ha en icke sjuk skukling hemma hela veckan. Det kräver underhållning. 

Morgonen kom och omedelbart krävde den unga damen att jag skulle spendera tid med henne. Inte något konstigt med det och vi har kul ihop. Men inte riktigt vad jag hade hoppats på att få göra. Vi spelade Harry Potter Lego på Wii medan Drasuten vankade runt ovh väntade på att tiden för hans avfärd skulle slå. 

Så ringer plötsligt telefonen. Det är farmodern som ringer för att kolla hur det lilla barnbarnet mår och vips blir höstlovsveckan precis som så bra som jag hoppats. För nu tycker farmor inte att fr kaos kan räknas som sjuk längre, eftersom tempen fortfarande ligger kvar på 37 och hon är mer än välkommen. Vid beskedet dansade den icke sjuka sjuklingen en besynnerlig knädans och jublade. Snabbt packades väskor och bilen för avfärd mot andra sidan stan.

Drasuten slängdes av på vägen och borde vid det här laget befinna sig på en stor färja på böljan den blå, eller grå snarare. Så undertecknad sitter nu i sin ensamhet framför brasan och njuter. 

Allt jag kan göra nu när det bara är jag, och sextonåringen förstås men han håller sig mest i sin stuga, är så ofantligt mycket att det kommer sluta med att jag sitter med paddan okänt i soffan och slötittar på tv. Vilket spännande liv man lever.

Höstlov

Fr Kaos har höstlov. Tanken var att hon skulle vara på fritids så vi slapp nöta för mycket på varandra. Att det sedan ordnade sig så piffigt att farmor ringde och ville låna henne i två dagar innan fadern hämtar henne lite tidigare gör inte saken sämre. Helt plötsligt såg det ut som vi båda skulle få härliga höstlov. 

Så i lördags blev fr kaos plötsligt febrig. Och har varit det sedan dess. Så idag fick hon till sin stora besvikelse inte gå till fritids. Sen får vi se hur det blir med farmorsvistelsen. 

Först var fr kaos sitt vanliga sura jag, det här höstlovet var det sämsta ever och hon slängde igen toadörren. När undertecknad sedan berättade vad planen för dagen var byttes plutmunnen mot ett brett smajl och dagen blev plötsligt den bästa ever. 

Vad planen var? Ett besök i hanglet för lunch på stamhaket och sedan ett i leksaksaffären för inskaffandet av nya trash packs. Sedan ska vi efter lunchpromenaden spela lite Wii. Det är enkelt att vara mamma ibland. 

Logik

Ibland undrar jag vem som är ansvarig för logiken i undertecknads liv. Vem det än är så har vi definitivt skilda åsikter om vad som är mest logiskt.

Bevis 1:
Undertecknad lider av de svåraste svettningarna nattetid vilket får till följd att hon ligger vaken och funderar på om Murphy ligger under sängen och skrattar sig harmynt eller om det möjligtvis är så att herren gud vill visa att så går det för er icke-troende. Vilket fall som helst så svettas jag kopiöst. Men dagtid är det en helt annan femma, då fryser undertecknad så ini-bängen mycket att det inte finns tillräckligt med värmeljus i hela världen. Som tur är har Drasuten släppt på det hårda kravet att inte elda dagtid så här eldas det så det står härliga till. Jyckarna delar inte riktigt min fäbless för varmt inomhusklimat.

Men var är logiken? Varför inte svettas som en gnu dagtid när jag ändå bara sitter och ugglar, läs sitter framför datorn. På natten ligger jag ju under ett varmt och skönt täcke med en go gubbe bredvid mig.

Bevis 2:
Ska ju ut på praktikplats, ska bara hitta en först, i höst och det betyder att ansökningar skickas kors och tvärs i den stora staden och intervjuer springs förhoppningsvis på. I går var jag på min första. Ett stenkast från hemmet, ja alltså om man är en jättestark jätte kanske eller som undertecknad en del norrbottning. En liten sjukgymnastikmottagning erbjuder praktikplats. Borde anat oråd. Kan inte vara så bra. Och det var det ju självklart inte. Det är möjligen en praktikplats men definitivt inte ett ställe man kan arbetsträna. Jag ska sitta där och svara i telefon, inga problem, städa lite *hm* och allteftersom timmarna läggs på utöka med lite mer behjälplighetsuppgifter, joråsatte bilen går bra. Men i vilket fall som helst så är det inte hjärnkirurgi vi pratar om. Problemet är att de behöver någon varje dag. Min handledare var väldigt tydlig med att det inte är att tala om varje dag arbete när man arbetstränar. Jag ska också kunna vara hemma om min kropp säger det. Alltså två fel av tre möjliga. Sen blir jag lite tveksam till att vara på ett företag som satt i system att ha praktikanter för att slippa betala lön, de säger att de är för få sjukgymnaster för att kunna bära en lön till men jag är skeptisk.

Däremot har jag en annan plats som kanske kan vara något, har bara pratat med chefens fru, som var den som ursprungligen sökte praktikant men som ansåg att det nog inte var rätt plats för mig eftersom det var väldigt stressig och någon i min situation behöver ju lugn och ro. Men se hennes man kunde kanske ställa upp. Hon skulle be honom ringa i nästa vecka. Låter roligt, googlade honom och det kan nog vara kul. Dessutom har de rätt inställning till det här med arbetsTRÄNING, inga krav lugn och ro samt möjlighet att långsamt trappa upp. Självklart ligger arbetsplatsen nästan i andra änden av den stora staden. Positivt är att jag inte kan åka kommunalt dit, tar för lång tid så jag får sitta i min egen bil. Nackdelen är just att jag måste åka långt och kanske sitta i köer.

Så var är logiken? Bra avstånd, inte lika bra arbetsträningsplats. Bra arbetsträningsplats, inte lika bra avstånd.

Joråsatte bilen går jäkligt bra.

Blir aldrig som man tänkt sig

Är på favoritplats numero Uno igen och ska bara ha ett överkast och värmeljus. 

Det gick ju så där. Som vanligt hittade jag en massa annat som det var bra pris på. Eftersom jag shoppar loss på deras fyndavdelning blir det lätt så. 

Det innebär att jag inte kan gå genom snabbkassorna utan får köa som vanliga dödliga. *suck* 

Hela sverige bakar

Så även jag.

I helgen kände jag mig förunderligt kreativ och fylld av energi. Så i stället för att lägga ner tid på tråkgöra som städning och dylikt togs bakböcker fram.

Här skulle bakas. Köpte hem alla ingredienser och sen var det bara hem och köra igång.

På med förklät och upp med recepten.

Kardemummabulle med Tosca täcke var planen.

När så första degen står på jäsning kommer en oroande känsla i magen och eftersom jag vet bättre än att strunta i magkänslan tittade jag lite extra i receptet på första degen. Visade sig att det skulle vara tjugofem gram jäst och inte ett helt paket som är femtio gram. Lite för mycket jäst kanske. Eftersom Drasuten som hatar att jag slänger saker inte var inne så kastade jag helt sonika degen och började om. Men plötsligt har jag då tjugofem gram jäst som jag inte vet vad jag skulle göra av.

Bakböckerna bläddras igenom igen och Windsorkaka hittas. Glad i hågen börjar undertecknad röra ihop smeten och tänker att hon ska vara så smart så smart. Eftersom alla degar ska jäsa så hinner man göra båda samtidigt. Supersmart drag!

Verkligen supersmart. Bortsett från att vissa saker kanske inte mådde så bra av att stå och vänta så gick baket strålande.

Men bullarna såg definitivt inte ut som på bilden. Dessbättre var de väldigt goda. Windosrkakan var lite tveksam, oerhört god garnering och vaniljkräm men kakan i sig, njae kanske inte min kopp av te.

Detta är nackdelen med att gå hemma. Har så tråkigt och kan inte göra så mycket. Men tack vare mina roliga små köksmaskiner går bakandet som en dans. Knådandet och kavlandet är inte så lyckat men jag biter ihop och tänker på allt det goda som komma skall. Och mycket gott blir det. Inte nog med att jag bakade ovannämnda bakverk i helgen. I veckan innan bakade jag en sockerkaka och en banankaka. Så jag ser till att alla äter och lägger på sig bra med hull inför vintern.

Vi är en liten björnfamilj. Synd bara att man inte får gå i ide också, skulle passa mig perfekt.

Jomentackdå

Den senaste tiden har jag varit smått stressad över min situation eftersom tiden går och i mars går min sjukskrivning ut och jag blir sk utförsäkrad dvs jag har inga fler dagar att vara sjukskriven på. Alltså måste arbete ordnas innan dess.

Ingen praktikplats är ordnad och undertecknad gnällde lite på senaste mötet med AF. Vips hade jag nio företag som sökte praktikanter att söka. Jomentack då.

Ska ringa en och prata, men hon är omöjlig att få tag på så det kommer nog ta ett tag innan vi får tag i varandra. I morgon ska jag till ett annat företag som ligger i närheten av hemmet och är det som jag skulle vilja ha mest. Men just därför kommer jag inte få det. Kommer få den strulande damen och hennes administration.

Sen hörde även det fängslande arbetet av sig och intervju bokad nästa torsdag.

Så nu stressar jag över att det är för mycket och för många saker som händer. Min tillvaro är omkullkastad och mina rutiner rubbade. Inte bra, inte bra alls. Vilket gör att jag stressar lite till. och får ont. Eller jag ska kanske säga ännu ondare. En tacker å bocker.

Men en ska vara glad att det händer något antar jag, så håll nu tummar och tassar för att jag får antingen det ena eller det andra.

 

Skriva sig lite

Tanken är att undertecknad ska bli författare. Typ mega författare numero uno. Som om det skulle hända. Men man ska ju sikta mot stjärnorna så kanske man når trädtopparna. I vilket fall som helst går jag nu en skrivkurs som i jämförelse med den tidigare är hundra procent bättre. Den har dock sina små baksidor vilket faktiskt fått mig att lite tappa lusten. Hur bra författare är man då om man låter småpetitess saker komma och störa den kreativa processen?

Nåja, vi är tolv glada amatörer som alla drivs av en längtan att skriva, och förhoppningsvis producera något som någon annan faktiskt vill läsa. En man och resten kvinnor. De flesta kan skriva. Några riktigt riktigt bra, där deras alster oftast når upp till betyg MVG. Några skriver medelmåttigt, deras slutresultat lämnar lite utöver att önska men det går att läsa utan att man får krupp. Men sen har vi två som är hopplöst urusla.

Vi ska ge feedback till varandra och blev indelade i grupper för att det inte skulle bli för mycket, men det blir ändå att de flesta läser och kommenterar i stort sett alla. En av de urusla får ytterst sällan några kommentarer. Antar att de andra precis som jag inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till det hela. Man kan ju inte säga åt mänskan att lägga ner och hitta något annat att fördriva tiden. Hon tycker att hon är bra. Och hon skriver barnböcker. Allt hon skriver har sagostämpel på sig och jag personligen har fruktansvärt svårt för just sådan gulli-gull text. Är den sedan dålig blir det inte bättre.

Just det här har gett mig problem, eftersom det enligt den feedback undertecknad får enbart är positiv.  Finns inget dåligt över huvud taget. När jag sedan läser lärarebåns feedback och det också bara är positivt, även till sagoberättaren börjar jag ifrågasätta hur mycket berömet verkligen är värt. Om allt är bra och inget dåligt finns hur ska jag kunna utvecklas? Frågade läraren, och blev väl idiotförklarad på kuppen, och fick svaret att hon bedömer alla utifrån deras nivå. Eftersom undertecknad enligt läraren skrivare på en relativt hög nivå så är hon ändå hårdare mot mig än mot övriga. Det märker inte jag. Men jag kanske har för höga förväntningar, som vanligt.

Försöker därför inte,läsa vad Jon skriver om de övriga deltagarna utan fokuserar på mitt, men det är det som är problemet med en kurs som denna. Jag får läsa allt och ska kommentera. Då är det svårt att inte jämföra sig med andra. Dessutom är ju den inre kritikern väldigt tydlig och högljudd vilket innebär att jag inte alltid själv ser min storhet, då är det lätt att tappa modet när till och med det som är sämre än mitt sämsta fortfarande är "Superbra" .

Men men, jag ska ta mig förbi både den inre kritikern och övriga deltagares alsterch ro det här i land.

Men då kommer nästa problem. Jag har så många uppslag. Vet inte vilken genre som passar mig. Har flera olika projekt som väntar på min uppmärksamhets men just nu fokuserar jag främst på en Stephen King inspirerad berättelse. Får ae var den landar.

Lycka

Mår mycket bättre nu. Inga svavelsmakande rapar och inte lika darrig. Magen lugnare men fortfarande lite kinkig. Har dock hållit mig lugn och mest vilat. För ovanlighetens skull har jag faktiskt tillåtit mig vara sjuk.. Drasuten har tagit hundarna medan jag legat på soffan och sovit.

Just nu har jag bara alvedon i kroppen och jag känner hur fibbrobubblet sakta tar över kroppen. Skka ta lite morfin i kväll så jag får sova.

Men det var ju inte det jag skulle berätta i det här inlägget egentligen.

Sedan några månader har jag lagt ut en morgonbild, som jag tagit själv med iFånen på morgonpromenaden. Till denna har jag dessutom lagt ut ett ordspråk. Började mest som ett skämt men eftersom jag fått väldigt mycket positiva kommentarer så fortsätter jag. Behöver väl bli bekräftas på något sätt antar jag. En tjej har till och med gjort en liten fotobok med ett urval av mina bilder och ordspråk, skickat den till mig med en massa snälla ord om att hon gillar det jag gör. Men r
Tyvärr är inte bilderna av bästa kvalité och jag har en tid undrat vad det skulle bli om jag faktiskt använde en riktig kamera.

En gång tog jag med mig den kompaktkamera vi har hemma men såg ingen större skillnad på bilderna. Då kom tankarna på en ny ännu bättre kamera. Sagt och gjort internet scannades och några tydliga önskemål kristalliserades. Sen tog Drasuten med mig till en affär för att jag skulle få klämma och känna, han ansåg att här inte skulle köpas något utan att man känt på skiten först. Vi hittade en med fantastisk zoom och inbyggd wi-fi, ett måste tyckte jag.  Gick hem och letade om den fanns till ett billigare pris någon annanstans.

Men här kom verkligheten och bet mig där bak. För vilka pengar hade jag tänkt använda? Om man fått lov att råna plånboken aka mamsen för att ha råd att ge hundarna mat så är det här inget man gör.

Dystert stängs alla sidor ned och undertecknad deppar över att ekonomin ska vara så jävla kass. Sjukskrivning hjälper en inte att bli miljonär i alla fall, så mycket kan man konstatera.

Då säger Drasuten att han tänker ge mig den kameran i present! Älska!

Hellnight

Fifän va sjuk jag var i natt. Är ju van vid att magen strejkar vid inmundigande av felaktiga varor som glass, grädde och annat gott. Åt riesenkola igår och magen gnölade lite, men inte mer än att jag avfärdade den med en svordom och en djup suck.

Tyvärr hade jag inte räknat med morfinplåstret. Sedan jag satte på mig det första plåstret i onsdags har jag märkte en oroväckande ökning av magproblem. Sura uppstötningar, magkatarrvärk och uppkördhet som det så fint heter. Detta är inget jag i normala fall lider av så jag har tillskrivit plåstret allt men härdat ut. Skulle jag inte gjort. I natt blev jag sjukare än jag varit på många år. Det anföll från alla hål och kanter, if you get my drift. Två timmar senare sjönk jag ner i sängen likblek och urlakad.

Drasuten sover som vanligt igenom allt. Men fick för första gången på säg ett halvår ta ut doggsen på morgonpromenaden medan jag domnade bort igen.

När jag väl lyckats ta mig upp ur sängen och inser att jag fortfarande mår skit börjar jag se mig om efter boven i dramat. Kort diskussion senare så är plåstret ett minne blott. Självklart var allt med på listan över biverkningar. Ser ut som mitt morfinmissbruk tog slut innan det riktigt kommit igång.

Dr Barsk ska ringa och stämma av i morgon.

Citodon here I come again.

Äntligen helg!

Det finns många skäl till att älska helgen. 

Ett av de mer påtagliga skälen i detta hus så här års är brasan. 

Eftersom Drasuten tillhör den lite snålare... flåt, ekonomiska, skaran så finns det inga element i huset. Vi lever enbart med en värmeluftpump, inställd på 18 grader. Blir det en kall vinter kam han gå med på att höja till 20. Sen är det bara att klä på sig. 

Eller elda i braskaminen. Kruxet är då att man inte får slösa på veden. Den ska ju faktiskt räcka HELA vintern. Alltså får undertecknad inte elda dagtid i vanliga fall. Bara en person med frostskador är inte tillräckligt allvarligt. 

Så undertecknad lever med värmeljus som enda värmekälla. Det är då man uppskattar att kontoret är av garderobsstorlek. Det funkar. Detta betyder att det inte eldas förrän fr Kaos är upphämtad från fritids på eftermiddagarna. Men då eldas det utav bara den. 

Men nu är det helg och då är det fler än bara jag hemma.  Så då är eldning tillåten. Även om det bara är jag inne i huset. 

Vi behöver inte ta upp paradoxen att jag vill ha det kylskåpskallt i sovrummet och därför tvingar Drasuten att acceptera en öppen balkongdörr. Det är en helt annan sak. På dagarna får jag inte krypa ner under mitt varma täcke så jag anser att det är skillnad. 

Därför sitter jag nu på golvet och eldar som mitt liv hängde på det. Omgiven av Byrackan och Odågan som undrar varför jag sitter där istället för att servera dem lunch. Svårt att förklara för någon med päls. 

Tre år

Idag firar Drasuten och undertecknad tre år tillsammans. Eftersom det råkar sammanfalla med en barnfrikväll så ska vi passa på att äta på restaurang. 

Sen går vi hem och somnar i soffan som de pansjosar vi är. Drasuten kommer visserligen med antydningar av sexuell art. Men jag vet var det brukar sluta. Ingen av oss orkar mer än hålla handen i soffan och sen skeda i sängen. Det mest upphetsande i vår säng är handlingen i Drasutens senaste bok.

Wow vilket par. Hoppas vi får många härligt sömniga år till. 

Var e bilarna?

Ska på möte mitt i smeten. Vill inte komma försent. Åker en timme och femton minuter innan utsatt tid. Bra så. 

Inga köer. 

Vilket innebär att undertecknad nu har 45 minuter att slå ihjäl. Klockan nio en fredagsförmiddag. Allt förutom Apoteket öppnar klockan tio. Har hört att de har ett spännande sortiment. Inte bra så.