Så även jag.
I helgen kände jag mig förunderligt kreativ och fylld av energi. Så i stället för att lägga ner tid på tråkgöra som städning och dylikt togs bakböcker fram.
Här skulle bakas. Köpte hem alla ingredienser och sen var det bara hem och köra igång.
På med förklät och upp med recepten.
Kardemummabulle med Tosca täcke var planen.
När så första degen står på jäsning kommer en oroande känsla i magen och eftersom jag vet bättre än att strunta i magkänslan tittade jag lite extra i receptet på första degen. Visade sig att det skulle vara tjugofem gram jäst och inte ett helt paket som är femtio gram. Lite för mycket jäst kanske. Eftersom Drasuten som hatar att jag slänger saker inte var inne så kastade jag helt sonika degen och började om. Men plötsligt har jag då tjugofem gram jäst som jag inte vet vad jag skulle göra av.
Bakböckerna bläddras igenom igen och Windsorkaka hittas. Glad i hågen börjar undertecknad röra ihop smeten och tänker att hon ska vara så smart så smart. Eftersom alla degar ska jäsa så hinner man göra båda samtidigt. Supersmart drag!
Verkligen supersmart. Bortsett från att vissa saker kanske inte mådde så bra av att stå och vänta så gick baket strålande.
Men bullarna såg definitivt inte ut som på bilden. Dessbättre var de väldigt goda. Windosrkakan var lite tveksam, oerhört god garnering och vaniljkräm men kakan i sig, njae kanske inte min kopp av te.
Detta är nackdelen med att gå hemma. Har så tråkigt och kan inte göra så mycket. Men tack vare mina roliga små köksmaskiner går bakandet som en dans. Knådandet och kavlandet är inte så lyckat men jag biter ihop och tänker på allt det goda som komma skall. Och mycket gott blir det. Inte nog med att jag bakade ovannämnda bakverk i helgen. I veckan innan bakade jag en sockerkaka och en banankaka. Så jag ser till att alla äter och lägger på sig bra med hull inför vintern.
Vi är en liten björnfamilj. Synd bara att man inte får gå i ide också, skulle passa mig perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar