Påsk

Firar vi inte på något speciellt sätt, bortsett från att jag envisas med att fixa en hejdundrande påskmiddagarna. Med lamm til Drasutens stora förtret, trots att han äter och säger att det är gott hävdar han varje år att han inte gillar lamm. Men är det påsk ska det vara lamm och ägg i någon form.

För att vara magsjuk mår jag och min mage väldigt bra. Inga fler kramper eller illamående. Båtresan var trevlig men eftersom vi är värre än ett par pansjosar låg vi i hytten och tittade på teve och läste hela hemresan, för att undvika alla övertrötta ungar som störtade runt som flipperkulor mellan vuxna i olika grader av bakfylla. Rederiet hade ett påsklovserbjudande vilket lockat många, båten var full. På alla tänkbara sätt. Men huvud saken är att Drasuten och undertecknad hade skönt. Hundvakten hade klarat av att hantera Byrackan och Odågan, så det känns rätt tryggt inför sommarens semesterresa till Turkiet.

Men för att vara frisk mår jag dåligt. Magen är inte alls på min sida och känns konstig i stort sett hela tiden, lite bättre när jag precis ätit men sen börjar illamåendet komma krypande med bubbel i släptåg. Men tror fortfarande inte på magsjuka. Magkatarr däremot, mer troligt. 

Tyvärr verkar min kropp börja reagera på morfinet och min sjukgymnast tycker att jag borde sluta med det eftersom det verkar göra mig sjukare än min sjukdom. Så det får väl bli sommarens begivenhet, känns så där halvkul men på sikt kanske det är det bästa.

Mer att se fram emot, hm, ja nästa helg blev vi bjudna på fika hos Drasutens exfaktor för att fira mellan rövarna som fyller år. Vill verkligen inte träffa fruntimret men får bita ihop och vara den stora, även här.

Börjar bli fruktansvärt trött på att vara den som stryker medhårs bara för att få saker att fungera, medan den andre partnern får bete sig precis hur som helst.

Nattens antiklimax

Dr sammetslena var faktiskt rätt punktlig och efter att först skickat in en sköterska för att kolla hur jag reagerat på deras cocktail kom han in och meddelade att jag med största sannolikhet bara var magsjuk.

Ville helst sjunka genom sängen och golvet för det kändes så pinsamt. Men sen i bilen hem kände jag mig lite tveksam. Jag är tyvärr tvungen att inte lla med dr sammetsöga i hans diagnos. Jag har haft det här problemet tidigare och det var på grund av mediciner och jag vet hur magsjukesmärtor känns. Inte så här.

Är fortfarande övertygad om att det är magkatarr från hell och idag är jag matt, vilket inte är så konstigt med tanke på hur dåligt jag mådde igår. Har magkatarrsont och kallsvettas. Men mår inte direkt illa och jämfört med igår mår jag toppen.

Drasuten tänker bära mig ombord på båten, för självklart sammanfaller detta med tjugofyratimmarskryssen som varit planerad i flera månader. Jag ska ta det lugnt idag och sen bara njuta av lite batteriladdning.

Dr sammetsöga sa att de hittade tecken på att jag har en infektion/inflammation i blodprovet. Jag tror inte den kommer från magsjuka utan från min sjuka kropp.

Nattaktivitet

Magvärk från hell hela dagen. Så lagom till sänggåendet gav undertecknad upp fighten mot kramper och illamående. Sjukhuset nästa. Så nu ligger jag här på en brits och har just intagit en formidabel cocktail av illasmakande drycker serverat i fluormuggar. Nu bara vänta på att doktor sammetsöga ska återvända, om circumflex en timme sa han. Får se vad det faktiskt blir. 

Ur barnamun ... Kommer sanningen ...

Eller något...

Igår var undertecknad och fr kaos på mathanglet för att förse mig med min största drog, socker. Detta efter att hennes fader drivit mig till gränsen för psykisk kollaps.

Vi går mellan en kundvagn och en tillfällig monter, tänker inte mycket på det men när vi kommit förbi rycker fr kaos upphetsat i min ärm.

"Mamma! Där ser du ..." säger barnet glatt

"Ser vaddå ...?" frågar den inte helt vakna modern.

"Att du visst inte är tjock!" med eftertryck.

"Va?? 

"Ja, du kom ju igenom där!" pekar med hela kroppen.... 

"Var ...?

"HÄR!" går fram till den lilla passagen. "Du kom igenom HÄR, då är du ju inte tjock!

Här börjar undertecknad asgarva och fr kaos ler lyckligt.

Servar här jag passerade utan problem. 

Så nu vet jag det en gång för alla, jag är inte tjock.

Senare på kvällen tittade vi på Shreck, sista kapitlet och jag upptäckte att jag är Fiona. Ett träsktroll! Lite grinig, lagom tjock (som ett träsktroll ska vara) och älskar min familj. 

Sakernas tillstånd

Är inte längre sjukskriven utan nu går jag under Arbetsförnedringens regim och har sedan förrförra måndagen haft ett möte med AF. Då tillsammans med FK där jag skulle lämnas över.

Min nya handläggare är en liten timid kvinna som pratar till mig som jag vore både barn och förståndshandikappad, oerhört enerverande men jag försöker le och inte ta åt mig.

Det enda som är klart är att jag ska på en slags kartläggning, typ det jag hade hoppats få göra hösten som gick. Men först måste jag träffa min handläggare och en ny arbetsterapeut för att göra något produktivt kan jag tänka mig. Sedan får jag gå på studiebesök på platsen där kartläggningen ska göras och därefter antar jag att allt drar igång. Det rör sig då om några veckors "arbete" sen har jag fortfarande ingen aning vad som händer. Men det känns faktiskt helt ok att inte veta.

Glädjande i allt detta är också att jag inte blir uppsagd, i dagsläget, utan får fortsätta vara anställd. Tror att det har lite att göra med det faktum att facket var inkopplat och det uppdagades att de inte gjort riktigt allt de kunnat för att hjälpa mig tillbaka. Fick ett mejl från min chef där hon undrade vad de kunde göra för mig. Ja du, det är väl för sjutton gubbar inte jag som ska ha koll på det eller!? Men men det är väl trevligt att de bryr sig.

Själv tänker jag bara glida med i de tre månaderna jag sitter i karantän och hoppas på att något användbart kommer ut av det hela.

Sen sjukskriver jag mig igen om det inte är så att jag mirakulöst tillfrisknat. För enligt en känd tv-läkare är fibromyalgi inte ett livslångt tillstånd utan man kan spontanläka. Jag väntar med spänning på den dagen. Problemet är att för att bli frisk så krävs ett helt stressfritt liv där man bara är och mår bra. Med FK i hasorna är det inte så stor risk att det inträffar. Så jag får nog hoppas på ett mirakel istället.

Party

Det har nu gått lite mer än en vecka sedan vi studsade runt i matsalen med tjugofem svettiga och lyckliga ungar.

Kalaset går tydligen till historien som "det roligaste de varit på någonsin" vilket kanske inte säger så mycket när det kommer från nioåringar med ett minne som guldfiskar men jag väljer att bortse från den lilla detaljen. Blir så mycket roligare då.

Vi hade pyjamasparty och hade fixat sängar som ungarna fick äta i, hoppa i eller bara ligga och slappa i. 

Maten stod gyllene måsen för och ungarna fick äta så många tjisbörjare som de ville.

Lekar lektes och efter två timmar skickade vi hem dem. Vi började allt med sagoläsning i entréen och sen fick de gå och lägga sig. Underbart att se fem barn trängas i åttiosängarna, trångt och härligt. De i hundrasextiosängen hade det lite luftigare men det var ingen som klagade. En liten stund fick de ligga där och lyssna på Pettson och Findus. Sen störtade rövare fyra in och skrek kuddkrig. Ni kan tro att ungarna fick bråttom upp med varsin kudde i handen. Efter tio minuter kom de till mig svettiga och röda och trot eller ej men de var trötta och undrade när kuddkriget var slut. Det hade jag aldrig trott. Men men man slutar aldrig förvånas. Sen blev det mat i sängen följt av sittdansstopp, glass och Familjen Olsson. Det sistnämda är en lek där en saga löses och alla deltagare har en roll. Varje roll finns representerad i varje lag och det var riktigt underhållande att se med vilken iver och frenesi de tog sig runt sängarna. 

Sen var de två timmarna till ända och föräldrar började anlända. Som grädde på moset fick ungarna inte bara en liten godispåse utan även ett gosedjur. Nä, det var inte inköpta för eventet utan det rörde sig om sådana som fr kaos inte längre ville ha eller använde. Det var mer populärt än godispåsen kan jag säga.

Sen ägnade jag, Drasuten, rövare fyra och fr kaos åt att röja upp och återställa matsalen. Det tog en timme. Sen fick undertecknad hoppa ur den blommiga sidenpyjamasen och självdö i soffan.

Trots värk så var det värt det. Till och med diskutionen med fadern om priset på kalaset ca 119 kr per barn är värd att ta. Fr kaos var  glad och nöjd! Då är den oömma modern det också.

Men jag får problem att toppa detta nästa år. Har faktiskt redan börjat fundera på vad vi skulle kunna ha för kalasdå, men än så länge har inga superplaner dykt upp. Tur det är ett år kvar.