torsdag, april 30, 2009

Klockren

Succubsen i ett nötskal

Inget är som väntans tider

Nu är det helg och på ett sätt är det otroligt skönt, dock känns det lite tomt eftersom jag varken har barn eller party inplanerat. Däremot bio och dejt så när jag tänker efter på saken ska jag absolut inte klaga. Tvärtom! Var länge sen jag var på bio med biovännen och det ska bli kul som katten.

Mest ångest hade jag faktiskt över dagen eller ska jag säga kvällen. Valborgsmässoafton. Låter högtidligt som fan. Men om jag inte orkar vara trevlig och stirra på en eld utan hamnar framför datorn eller i soffan med godispåsen på en armslängds avstånd är det något fel med det? Kanske inte smäller så högt på måndag när man ska redogöra för helgens bravader men, är inte det en av fördelarna med att nästan fylla 40!!? man behöver inte bräcka varandra, fast å andra sidan verkar livet mest gå ut på att kika över staketet på vad grannen har eller inte har. Så trött!

Trött blir jag också på företaget jag jobbar på, idag var sista dagen i veckan och jag har fortfarande inte fått varken besked om hur de beslutar eller besked om när jag kan vänta mig att de kommer tillbaka till mig. Nåja som fackrepresentanten säger "inga nyheter är goda nyheter och ju längre det dröjer desto bättre för dig". har inte bett henne utveckla den tankegången, men ärligt kan jag inte förstå hur ett dröjsmål kan vara positivt för mig. Vi vet ju alla att företaget vill bli av med mig, så frågan är väl mer HUR än om?!!

Jaja, nästa vecka är kort vecka för mig också eftersom jag är ledig med fr kaos på torsdagen och sedan sticker jag iväg till varmare breddgrader på fredagen och tänker inte återkomma till denna kalla plats (bildligt) på en vecka.
"Han har inga känslor,det är hemligheten med hans framgång. Han tror också att andra människor inte har känslor,det är hemligheten med det fiasko som väntar honom i framtiden.
Oscar Wilde

onsdag, april 29, 2009

Make-over egyptianstyle

Fan va snygg man kan bli! *hehe* är så nöjd med frisyren så jag går i ett rus.

Frisören var lite skeptisk till det håret som jag på eget bevåg köpt men hon fick faktiskt erkänna att det var bra hår.

hon har klippt det sååå snyggt och det blev precis som jag hade tänkt det.

Ibland funkar det verkligen bra!

har fortfarande inte fått besked från jobbet... blir väl en trevlig helgöveraskning.

"Hon är en påfågel i allt utom skönhet."
Oscar Wilde

söndag, april 19, 2009

make-over fas2

har börjat komma i gång med träningen... tre pass på fyra dagar... hey kan jag hålla det här uppe några månader borde jag se lite skillnad på fysiken

Snart ny frisyr, köpt SVART hår å då pratar vi korpsvart...

Funderar på pierca näsan... vet helt jävla knäpp men det är något jag funderat på i många år, men aldrig vågat. Jag är väl inte en sån... eller är jag! Sug på den...

Ny tatuering: ja har ju haft många planer varav en är realiserad i dagsläget. En är omarbetad men inte riktigt good-to-go än tyvärr. Dotras hand omvandlad till fingeravtryck... placering... på hjärtat (mellan brösten mao)
Succubusen behöver motvikten... kunskap och känsla... korp och fladdermus på axeln... plan... vill

Apropå tatueringar, visade far min med sambo min underbara succubus och fick som reaktion. Vi gillar tatueringar... men de ska vara små. Förstår inte varför man vill göra så där stor... nähä men tack då... skiter väl jag i men det hade ju varit kul om ni kunde acceptera att jag vill ha den. Tur jag är nöjd i alla fall och gjorde den för min skull...

Klädstil... undrar omjag klär mig bra eller om jag är en sån som alla skrattar åt bakom ryggen, som hon som inte fattat att hon inte ser klok ut i de där kläderna. har jag så taskig syn?? vet ju att jag inte har en kroppsuppfattning som är sund och att jag inte ser min kropp som den verkligen ser ut, om man säger att en kamera lägger till 5 kg så är mina ögon kameror. Men den är kanske omtvärt vad gäller kläder. Jag tycker att det ser bra ut i spegeln, men om man såg mig med "riktiga" ögon ser det bara helt jävla patetiskt ut... hm... lite som i filmen "Min stora kärlek"

"Den enda skillnaden mellan flirt och lidellse är att flirten kan pågå i det oändliga."
Oscar Wilde

40-års trauma

Börjar misstänka att jag drabbats av en tidig 40årskris (lika bra att få den överstökad i så fall)

Det är inte så att jag är det minsta upprörd över att jag inom två år förhoppningsvis får det stora nöjet att fira min 40 års dag. Tvärtom, jag känner mig starkare som person och börjar få till mina krav på mig själv vad gäller träning och boende. Men det gör också att jag börjar fundera på vart jag är på väg. Jag vill inte befinna mig i den situationen som min kära mor gör. 67 år och bitter. Bitter på livet, hakar upp sig på alla och hänger sig åt sjukdomar som skydd för att faktiskt behöva ta tag i saker och GÖRA något åt saker. Lättare att sitta hemma, tycka synd om sig själv och skylla på sjukdomen.

Jag vill inte bli sån! Har vissa tendenser till det där... inte så att jag hakar upp mig på sjukdomar men däremot att inte leva livet för att jag är för feg. Jag hänger upp mig på trygghet, män och mat. Fan om jag slutade tänka på vad jag åt, vad som är bäst och bara njuter. Om jag slutade arbeta på ett företag där jag mer eller mindre känner mig hatad (inte av alla) och oönskad, även om det innebär att kasta mig ut i det okända.

Varför kan jag inte helt enkelt bara titta på vad jag vill, bli brandman om det är ngt jag drömt om eller... är inte för gammal! Att ha barn är inte ett hinder.

Vill ha hund, ja men se till att skaffa en då. Du kan fortfarande om ekonomin tillåter åka bort, antingen ta med jycken eller fixa hundvakt. Jycken dör inte av det. Barnet dör inte om hon inte får en ny film varje vecka så länge mamma är nöjd och lycklig och kan göra barnet lycklig och få barnet att känna sig älskad.

Så vad är det då som gör att jag är så jävla feg. Att man ska vara så jävla präglad på sina föräldrar är ju rent skamligt. Bryt dig loss för fan du är snart 40! Du måste inte ha mammas godkännande hela tiden... eller????

Om jag pratar med mor om planer jag har på att starta eget får jag om inte ett jumt svar så ett totalt nedtryckande.

Plan: Öppna secondhand butik (webbaserad och fysisk) för barnkläder.
Kommentar från mor: är det verkligen rätt tillfälle för att starta en butik
min kommentar: nu är det väl verkligen läge att starta en secondhand butik för barnkläder. Folk har inte råd att köpa nytt till barn som växer ur kläderna snabbare än man får hem dem från butiken... Mor suckar

Plan: öppna café
kommentar från mor: men tror du verkligen att någon skulle fika där. Det är väl verkligen inte som går och fikar NU!
min kommentar: fan folk verkar ju inte göra annat än fikar

Plan: catering
kommentar från mor: du laga mat... tillåt mig skratta
min kommentar: varsågod

Plan: sluta arbeta på företaget för jag HATAR det verkligen
kommentar från mor: det är ju ett arbete, jag gick till mitt arbete för jag hade inget val jag hade ju dig.
min kommentar: Men va fan jag är inte du, jag kan inte leva för min dotter på det sättet. Om jag mår skit så är jag en skitmamma. Jag har ju också ständigt och jämt fått höra vad hon har uppoffrat för min skull. Jag bad aldrig om det, så lägg fan inte skulden på mig.
Vill inte att min dotter ska känna att jag lagt mitt liv på hold för att hon finns. Självklart ska jag se till att vi har tak över huvudet och mat på bordet men jag måste väl ändå få vara lycklig också.



"Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg."
Oscar Wilde

söndag, april 12, 2009

Betraktelse

Hur tänker människor egentligen?





Igår bevittnade jag en sällsynt korkad aktivitet som några överentusiastiska ledare försökte locka deltagarna till att medverka i.





På grusplanen bakom huset var den plötsligt en man som började rita upp en slags bana, det såg ut som en kombination av slarvig kulstötarbana och släggkastarbana. Efter detta försvann han. Därefter tågade de sedan ut. Deltagarna! och inte vilka deltagare som helst. Tydligen är det en slags internetsammankomst i samlingslokalen och ut vandrar nu ett 30tal ynglingar (en hade nog passerat 30 för ett bra tag sedan men kämpade för att var ung och vital) och dessutom var en av ynglingarna en tjej men hon kämpade tappert för att vara en av grabbarna. De var bleka, taniga, de flesta svarthåriga med långt hår som täcker ansiktet och svartklädda. Urtypen för cybertönt. Däribland lyste en och annan blek datanörd upp i mörkret. Iklädd klassiska uggleglasögon, långt hår och dålig hållning tog de osäkert över grusplanen.





Det var tydligen dags för att röra på det inte befintliga fläsket efter ett antal timmar i en datasal framför skärmar. Här skulle det kastas router. Ett fleratal routrar lades upp och de församlade ynglingarna ylade glatt när de hittade en d-link. Här skulle kastas.





Nu uppstod frågan i mitt huvud hur arrangören av detta tänkt? Min vana trogen är jag snabb att döma och mina fördomar sa mig att dessa yngligar inte hade gymnastik som favoritämne i skolan. Deras tafatthet och oförmåga att koordinera kropparna blir förtvivlat synliga när de i fullt solljus ska kasta saker, spelar ingen roll om det är en boll eller router, det är dömt att misslyckas.





Men trots detta tog de tag i uppgiften, somliga med mer frenesi än andra och varje försök mottogs av ett jubel. Det var dock bara en av dessa kastande varelser som lyckades komma i närheten av poängstrecken så till andra omgången fick de rita om banan och göra fler linjer (lite närmre kastarna)





Det woblades d-linkar och andra rourtrar och varje gång de slog i marken jublade de mörka.





Men det var pinsamt klart för alla att detta inte var något någon av deltagarna riktigt kunde se något kul i utan de längtade tillbaka till de mörklagda rummen där deras älsklingar väntar.





Hur tänkte de här??? Kasta router för människor som hatar all form av idrott efter som deras hjärnar och kroppar tyvärr inte är lämpade för sådana aktiviteter.



"Folk är aldrig så banala som när dom tar sej själva på djupt allvar."
Oscar Wilde



Trots

Vad är det i människan som gör att hon nästan alltid gör det hon vet att hon inte borde/får göra??

Ett barn som får en skarp tillsägelse, "du får inte klättra i trädet" går nästan per automatisk till trädet och börjar klättra.

Om jag uppmanar fr kaos att inte hoppa i soffan, peta sig i näsan, slicka på räcket eller äta med händerna kan jag ge mig fan på att det är just det hon kommer göra. Det är inte heller så att hon glömmer och gör saken några timmar senare utan direkt efter att jag sagt att hon inte får göra något så gör hon det.

Omvänd psykologi fungerar inte heller, då blir det en utmaning och då måste hon ju göra det.

Tittar jag på mig själv är det samma sak. Om jag säger att jag "inte får äta så mkt godis", "måste börja träna", "gå upp tidigare" så vad gör jag? Jo det motsatta. Jag äter extra mkt godis eftersom jag inte får, tränar inte för det är ett måste och gå upp tidigt... försök tvinga mig.

vad skulle då hända om jag kör med omvänd psykologi på mig själv. Jag måste äta mer godis, får inte träna eftersom det är alldeles för bra för mig och måste sova längre på mornarna och vara uppe ännu längre på kvällarna.

Hur många vågar satsa på att jag gör det omvända, dvs i det här fallet det som jag borde??

"Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den."
Oscar Wilde

fredag, april 10, 2009

Påsken det lilla helvetet på jorden

4 dagar av ledighet kan man ju tycka skulle kunna vara helt underbart skönt. Men kombon ledighet och barn blir det inte så mycket ledighet av det hela. Speciellt inte som små elaka virus eller baciller alltid verkar slå till just när man tror att den stora ledighetern och tiden ska komma.

Har haft ont ihalsen till och från sedan förra veckan när jag körde ett spinningpass, men det kulminerade i morse då jag trodde att någon under natten installerat ett rivjärn i halsen. Fr Kaos är dundertäppt i näsan och på eftermiddagen kom den så, febern. nästan 39 grader och hon låg utslagen i soffan och konstaterade att hon hade ont... i kroppen.

Tack och lov för alvedon säger jag bara. En timme senare 10ml alvedon och en kycklinklubba senare var det full rulle på damen igen. Nu skulle det lekas och vi gick ut i det underbara vårvädret. Det är skönt att bo på nedre botten, Fr Kaos lekte med sin sparkcykel medan jag fixade på uteplatsen. Kommer om vädret tillåter bli perfekt underbart under sommaren. Förutsatt att hon tycker det är kul att leka själv, annars faller ju hela planen. Men om jag pysslar med "uteplatsen" så tycker hon att det är okej att leka själv. Det är när jag gör något som verkar vara roligt som hon a) ska vara med och hjälpa till och som den obstinata lilla skit hon är så duger ju inte leksaksvarianterna av prylarna jag använder utan hon blir sur och tvär för att hon gör det på låtsas. b) hon tycker absolut att just nu är en perfekt tid att bygga ihop hennes bilbana eller tågbana. Men om jag pysslar med tråkiga vardagssysslor typ diska, dammsuga och tvätta då leker hon glatt själv i sitt rum med olika saker.

Men inte nog med att förkylning och ledighet alltid går hand i hand. Högtider har en förunderlig inverkan på människor. Det dricks och äts i kompiösa mängder. Själv har jag ätit godis och efter att fr Kaos har ramlat i säng ska jag mumsa i mig ännu mer. Dricker inget av flera anledningar men främst för att damen är hemma och det finns inget skäl att dricka då. Min mor däremot har nog både ätit godis och druckit alkoholhaltiga drycker. Hon var inte helt nykter när jag ringde även om hon försöker låta som vanligt.

Ibland undrar jag hur en alkoholist tänker. Hur låter det i deras egna öron? Tror de på fullaste allvar att de kan verka nyktra och som vanligt?? Det är för mig en gåta. Jag orkade ingen scen så jag låtsades som ingenting och låtsades att mitt ärende var ett annat. Jag hörde hur hennes hjärnceller arbetade på högvarv när hon försökte svara logiskt på min deklarationsfråga. Det var ju dömt att misslyckas och jag tror båda två avslutade samtalet med en känsla av olust.

Fan gillar inte ledigheter

"Jag litar på att du missförstår mej."
Oscar Wilde

tisdag, april 07, 2009

Gå vidare

Hur gör man för att gå vidare i sitt liv?
 
Med allt! Släppa det som är tryggt och våga kasta sig in  något nytt. Gäller allt jobb, relationer och livet.
 
Jag när en dröm i mitt hjärta att kunna hitta något som faktiskt kan hålla mitt intresse uppe längre än  3 månader. Eller hitta ett arbete som ger mig den stimulansen och variationen att efter 3 månader när jag tröttnat så är det ändå dags för något nytt.
 
Jag funderar och funderar på att starta eget. Men samtidigt sitter herr Jante tillsammans med min mamma på axeln och ropar i mitt öra att... Vem tror du att du är??? Tror du att du kan? Det ska vara tryggt och säkert och man ska göra som alla andra...
 
Men jag vill inte!!!!!!!! Jag vill göra något som gör att jag mår bra. Men frågan är vad det är?!
 
Att hitta en man är inte heller det lättaste eftersom det verkar gå någon epidemi just nu som drabbar alla. "jag orkar inte ta in ngn ny i mitt liv"-sjukan har slagit till för fullt och det är jävligt frustrerande när man träffar en person. Man gillar personen tillräckligt mycket för att vilja träffas igen och får signalerna från personen att det samma gäller omtvärt. Men det är här den stora slöheten sätter in... orkar inte. Har inte tid! Nähä men du kan sitta hemma själv å käka chips å kika på dumma program på teve men inte träffa eller ens ringa mig... Vet inte men tycker att det rimmar lite illa med att samtidigt vara ute och leta efter någon.
 
Vill man vara krass kanske man då kan säga att ja men då är det ju inte rätt! Om personen inte vill träffa dig så är han/hon inte tillräckligt intresserad av dig för att ta sig tid. Om man verkligen gillar någon så tar man sig väl tid... eller?!?!?

Jag vet inte hur det är med den saken. Bara att det är jävligt frustrerande
 
 
"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."
Oscar Wilde
 
 


Sök efter kärleken!
Hitta din tvillingsjäl på Yahoo! Dejting: http://se.meetic.yahoo.net

lördag, april 04, 2009

Sol ute sol inne sol i hjärta snö i sinne

I dag började mitt nya liv. Började dagen med SPINNING... den ni. Trots nattligt besök kom jag mig upp och iväg och körde på.

Det var jävligt skönt. Tyvärr var min kondition inte den bästa men turligt nog var den inte heller så illa som jag trodde. Klarade mig igenom passet även om jag inte körde på för fullt så tog jag ut mig. Känner mig mer än nöjd

Nu gäller det bara att fortsätta hålla andan uppe.

Nu ut å promenera lite


"Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig."
oscar wilde