söndag, april 12, 2009

Betraktelse

Hur tänker människor egentligen?





Igår bevittnade jag en sällsynt korkad aktivitet som några överentusiastiska ledare försökte locka deltagarna till att medverka i.





På grusplanen bakom huset var den plötsligt en man som började rita upp en slags bana, det såg ut som en kombination av slarvig kulstötarbana och släggkastarbana. Efter detta försvann han. Därefter tågade de sedan ut. Deltagarna! och inte vilka deltagare som helst. Tydligen är det en slags internetsammankomst i samlingslokalen och ut vandrar nu ett 30tal ynglingar (en hade nog passerat 30 för ett bra tag sedan men kämpade för att var ung och vital) och dessutom var en av ynglingarna en tjej men hon kämpade tappert för att vara en av grabbarna. De var bleka, taniga, de flesta svarthåriga med långt hår som täcker ansiktet och svartklädda. Urtypen för cybertönt. Däribland lyste en och annan blek datanörd upp i mörkret. Iklädd klassiska uggleglasögon, långt hår och dålig hållning tog de osäkert över grusplanen.





Det var tydligen dags för att röra på det inte befintliga fläsket efter ett antal timmar i en datasal framför skärmar. Här skulle det kastas router. Ett fleratal routrar lades upp och de församlade ynglingarna ylade glatt när de hittade en d-link. Här skulle kastas.





Nu uppstod frågan i mitt huvud hur arrangören av detta tänkt? Min vana trogen är jag snabb att döma och mina fördomar sa mig att dessa yngligar inte hade gymnastik som favoritämne i skolan. Deras tafatthet och oförmåga att koordinera kropparna blir förtvivlat synliga när de i fullt solljus ska kasta saker, spelar ingen roll om det är en boll eller router, det är dömt att misslyckas.





Men trots detta tog de tag i uppgiften, somliga med mer frenesi än andra och varje försök mottogs av ett jubel. Det var dock bara en av dessa kastande varelser som lyckades komma i närheten av poängstrecken så till andra omgången fick de rita om banan och göra fler linjer (lite närmre kastarna)





Det woblades d-linkar och andra rourtrar och varje gång de slog i marken jublade de mörka.





Men det var pinsamt klart för alla att detta inte var något någon av deltagarna riktigt kunde se något kul i utan de längtade tillbaka till de mörklagda rummen där deras älsklingar väntar.





Hur tänkte de här??? Kasta router för människor som hatar all form av idrott efter som deras hjärnar och kroppar tyvärr inte är lämpade för sådana aktiviteter.



"Folk är aldrig så banala som när dom tar sej själva på djupt allvar."
Oscar Wilde



Inga kommentarer: