Ruta ett igen

Har nu träffat dr Barsk. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

På min första begäran, att få min problematiska rygg utredd. Ställde han sig först lite tvivlande som vanligt. Någon röntgen av ryggen blir det inte tal om. Det skulle bara leda till att vi skulle sitta där med bilder. Dessutom är det inte något fel på min rygg, mer eller mindre.

Men han kom på att det fanns en klinik i Nacka som var specialiserade på att hjälpa personer med nack-och ryggproblem. Han skulle skicka en remiss. När jag kom hem och kollade visade det sig att det var till den klinik jag bett honom remittera mig men jag fick aldrig något svar från honom då. Nåja, sent ska syndarn vakna. Jag får vara glad för det lilla antar jag.

På den andra förfrågan om ett intyg blev det tvärt nej! Han var mycket animerad i sin förklaring till varför han inte ville göra det. Det tog så lång tid, krävdes så mycket av honom och allt måste skrivas väldigt noga och ha bevis. Så NEJ!! Något sånt kunde han inte tänka sig att göra. Det fanns bara två instanser till vilka han lagligen var tvungen att skriva ett sådant intyg och det var.... wait for it...

Wait for it...

Wait for it...

Arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Jag påpekade då lugnt att eftersom det rörde sig om en anmälan till sistnämnda instans så... "Jaha, ja men då är det väl bara för dig att påbörja allt så får de kontakta mig. Så skriver jag ihop något" - var hans svar då *dubbelsuck*  Att det ska vara så satans krångligt.

Men jag får väl känna mig nöjd, även om dr Barsk mer än gärna leker djävulens advokat och bara ser problemen.

Sen kom jag på ytterligare en liten begäran. Mediciner. Äter ju 10 citodon om dagen när jag har som jävligare och när jag sa det uppstod ännu en animerad domedagsmonolog. Sen när han lugnat ner sig kom vi fram till att det kanske var dags att se över min medicinering. Tid nästa vecka bokades för diskussion om jag ska gå över till morfin och Alvedon. Kan knappt bärga mig tills dess.

Läget?

Jo tack! Huvudet ner och fötterna upp.

Om 40 min ska jag träffa dr Barsk. Dels ska jag be honom om en remiss till en helryggsröntgen dels ska jag be honom om ett intyg där han styrker arbetsplatsolycksteorin. Vet inte vilket som jag tror minst på.

Han brukar ju vara rätt ointresserad, så jag får väl hoppas på att han har enbart och emfatisk dag.

Stress

Har alltid varit en person som klarat mycket stress, trivdes bäst under stress och levererade trots stress. Inget, bortsett från tristess, kunde bringa min kick-ass attityd ur balans.

Så är det inte nu längre. Det krävs inte mycket för att jag ska stressa upp mig och må dåligt. Stressen gör att jag glömmer, blir vimsigare och får ont. En sån liten bagatell som att fr Kaos efter en helg hos fadern blir dunderförkyld och pga feber, huvudvärk och snor får stanna hemma från skolan vänder hela min tillvaro upp-å-ner. Inte så mycket att hon är sjuk, det går ju över utan det att mina rutiner, mina planer och mitt lugn förändras. Tokstressad och på dåligt humör, för att min personliga lilla sfär har invaderats.

Till råga på allt får jag sedan dåligt samvete för att jag känner så. Det är ju inte hela världen, egentligen. Det gör ju inte saken bättre.

Första dagen gick bättre än förväntat eftersom fr kaos låg däckad med 39 grader och sov större delen av dagen. Idag däremot är febern borta och hon är mer sig själv. Skönt. Men ändå inte. Det betyder att hon håller låda som vanligt. Pratar bara för pratandets skull. Ska ha min uppmärksamhet hela frickin time. Blir galen. Har saker jag måste göra, saker jag vill göra och saker jag borde göra. Men det går inte. Min hjärna klarar inte av att, som förut, plocka upp en tråd efter att ha blivit avbruten. Min simultankapacitet är i stortsett lika med noll. Vilket i sig också stressar mig, att lära känna sig själv igen och acceptera den nya är svårt. Blir ju inte bättre när jag konstant undervärderar min sjukdom. Jag går på dr Barsks inställning bit ihop och gilla läget.

Men att gilla läget skulle nog behöva innebära att jag lär mig ta med fibromyalgin i beräkningen, liksom mitt diskbråck. Det är saker som påverkar mer än jag erkänner. Eftersom jag är en slav under Jante så anser jag att jag inte är så illa däran, andra har det värre och jag borde alltså kunna göra allt som jag brukar. Tror inte att det faktum att i stort sett alla instanser jag träffat mer eller mindre avskrivit mig som någon annans problem, vilket gör att INGEN bryr sig om att följa upp eller hjälpa, gör det lättare att lära sig leva med en sjukdom.

Jag tillåter mig inte vara sjuk. Jag vägrar erkänna hur illa det är, inte så mycket för att jag vägrar låta sjukdomen ta över, utan mer för att jag blir behandlad av de som borde stötta, som om inget är fel. Enligt dr Barsk är ju diskbråcket så litet så det borde inte påverka. Men äter man maxdos av nervsmärtsmedicin för att kunna använda händerna borde väl det tala sitt eget tydliga språk. Men nä, jag vägrar erkänna.

Samtidigt blir jag ständigt och jämt påmind om att jag måste lära mig leva med min sjukdom. Absolut. Inga problem. Men stötta mig då, avfärda mig inte som en hypokondrisk klimakteriekossa. Låt mig få harva på i min takt utan tvång att komma ut på arbetsmarknaden. Det är inte så att jag inte vill arbeta. Jag klarar det inte. Stor skillnad.

Snipp snapp snut...

Så var sagan slut... Men ändå inte.

Lämnade precis in Odågan och Byrackan hos veterinären. De ska bli av med vissa kroppsdelar. Sånna de inte använder i alla fall. 

De förstår inget utan var mest förgrymmade över att frukosten uteblev. 

Yaiks

Kanske ska jag se det positivt och se det dom ett bevis på att jag inte fungerar normalt. Men jag blir mest bekymrad.

Min hjärna är enkelspårig. Den lägger en sak, EN sak, på minnet. Då skulle man kunna dra den helt felaktiga slutsatsen att jag kommer ihåg det första jag la på minnet. Men oj va man bedrar sig om man drar den slutsatsen. Nä serrö funkar inte alls så. Tvärtemot många andra platser som förordar sist-in-först-ut tillämpar min hjärna principen först-in-först-ut.

Då frågar sig vän av ordning varför jag då inte använder den fantastiska lilla kalender som kommer med varje smart fån idag. Det hjälper inte. Är man enkelspårig så är man.

I morse mejlade jag den arbetspsykolog jag ska träffa på AF för att komma fram till vad undertecad ska ägna resten av sitt yrkesverksamma liv åt. Jag undrade när vi skulle träffas, jag vet att vi bokade in en tid men kunde inte se den i kalendern. Någon timme senare ringer herr Manchester och undrar var jag är?! Tydligen skulle jag vara på en helt anan plats än vår altan med paddan i knät. Det slumpade sig så att det var idag vi hade vårt lilla möte. Ops! Lite rätt rodnande tittar jag i kalendern och jodå det ligger inlagt att jag skulle träffa mänskan idag. Ridå!

Ny tid bokades om några veckor, och jag som ville få igång det här så vi kommer någon vart. Suck.

Att jag så kapitalet missade beror på två faktorer bortsett från min hjärnfunktion. Det är för det första att mannen heter likadant som Drasuten, vilket gör att min hjärna helt enkelt lägger den till handlingen som mindre "viktigt". För det andra var idag onsdag vikt till dusch av hundar inför kastreringen i morgon. Det har min enfaldiga hjärna fokuserat på och därför lagt den är andra "oviktiga" händelsen på slaskhögen. Jag kan bara fokusera på en sak i taget. Strålande!

Karma

Blocket är en fantastisk uppfinning! Tänk att kunna bli av med sina gamla prylar och samtidigt tjäna en slant. Tänk att kunna hitta just det där du letat och vill ha/behöver och det till en billig peng. Det är briljant i sin enkelhet. Det är super. Eller!?

Det vore super om det inte vore för en enda liten detalj.

Människorna som säljer prylarna. Det är ju inte riktigt juste att dra alla över en kam men när idioterna utgör regeln och inte undantaget så börjar i alla fall jag misströsta och gör denna generalisering utan att rodna nämnvärt.

Det är ofta man ringer/smsar/mejlar på en annons bara för att mötas av antingen ingen reaktion över huvud taget eller med svaret att varan är såld. Såld sedan länge dessutom, vilket säljaren glatt och obekymrat upplyser. På frågan varför annonsen fortfarande är kvar kan man få svaret "äh jag orkade inte ta bort den" eller den mer hjärnblödsframkallande varianten "den försvinner av sig själv om två månader"!! Hur tänkte du där??

Men det som förvånar och skrämmer mig mest är avsaknaden av heder, ärlighet och vanligt sunt bonnförnuft. Det har hänt att man själv lägger ut en vara till försäljning och ivrigt väntar på första kontakten. När så en potentionell köpare tar kontakt jublar man och high-fivar sig själv i smyg. Affären sluts med en muntlig eller skriftlig överenskommelse. Sen försvinner köparen. Eftersom jag tillhör de få hederliga så har annonsen redan plockats bort och nu sitter jag här med mitt ärliga arsle på pottkanten. Några svordomar och svavelosande eder senare görs proceduren om och nu har man turen att få skiten såld.

Mest snopen blir jag ändå när jag tror mig ha kommit överens med en säljare och ska få det där jag absolut behöver men sen står där utan. Då tappar jag faktiskt tron på att det finns ärliga människor.
Två dagsfärska exempel på det sistnämda.

Drasuten har sedan i mitten av förra veckan haft ögonen på en liten bil. Kontakt etablerades, pris fastslogs och i helgen verkade allt gå i land. Tid för överlämning bestämdes och allt var Go. Men så ringer telefonen kl 23 dagen innan avlämningsdag och säljaren uppger att han fått ett nytt bud, en hel tusenlapp mer, som han inte kan avstå. Så där ja. Tydligen gäller inte ett muntligt avtal och den där Mammon lockar och pockar så ljuvligt att man helt glömmer det där lilla ordet heder.

Nästa affär som inte ens blev en tummetott var en annons som undertecknad hittade endast några minuter efter att den lagts upp på Blocket. Eftersom jag själv hatar att ringa så tvingade jag Drasuten, som ändå var den som skulle få hämta grejerna. Det rörde sig om ölandssten den här gången. De bortskänktes och även om vi kanske inte har ett skriande behov av just sagda sten finns plats för dem i trädgården och gratis är alltid gott. Sagt och gjort Drasuten ringde, stenarna fanns kvar och det bestämdes att vi skulle hämta i helgen. Säljaren var lite orolig att vi inte skulle dyka upp men Drasuten lugnade henne. De la på och kvinnan smsade över sin adress. En timme senare får vi ett nytt sms där hon nu meddelar att hon just fått ett bud på 500:- och blir av med dem i morgon, hon kan bara inte tacka nej. Så där ja... Det dök upp pengar och genast är en redan gjord överenskommelse glömd och inte sörjd. Inte av någon annan än undertecknad som faktiskt såg fram emot att få fixa till gången i kökslandet och även stigen till brevlådan en gång för alla.

Må karma roa sig med er så lägger jag er till samlingen av idioter som passerar i mitt liv. En samling som blir högre och högre för var dag som går.

Kritiskt läge

Man blir inte miljonär när man är sjukskriven.

Det hjälper inte heller att man har en förmåga att tröstshoppa, lyxshoppa och vardagsshoppa mest hela tiden för att få tiden att gå.

Just nu är det inte bara plånboken som gapar tom. Bankkontona gapar skrämmande tomt och jag känner mig instängd. Den känslan kommer varje gång jag inte kan köpa saker bara för att jag vill. Utan jag måste tänka mig noga för. Hatar det. Hatar känslan av att inte kunna leva det liv jag vill.

Vissa dagar är det så illa att jag till och med överväger att börja arbeta heltid bara för att få ordning på ekonomin. Även om jag vet att min kropp på intet sätt skulle hantera det på ett bra sätt. Men att inte ha råd stressar mig. Att se alla mina resurser och buffertar totalt uttömda stressar mig sjukt mycket. Stress är som vi alla vet inte bra för kroppen. För en med fibro blir det ännu jävligare.

Så vad gör jag då? Äta kan jag inte för jag är fast besluten att få bort de extra kilona jag samlat på mig. Annars hade det varit ett perfekt alternativ. Nä men det går ju inte så jag shoppar!! Shoppar!?! Hur tänker jag där? Det är i inte så att jag tecknar microlån eller annat skit men jag ser till att tömma kontona på allt.

Hatar mig själv när jag gör så här. Fick hjälp av mamsen med kastreringen av grabbarna fluff vilket var tur.

Att det ska vara så svårt att rätta mun efter matsäck!

Teflonminne

Vad ska man säga när man inte lyckas följa ett recept trots att man läser receptet samtidigt som man lagar maten?

Joråsatt ... Bilen går bra...

Nämen

Kom på en sista sak.

Har under ca ett år funderat på om jag inte skulle anmäla olyckan på det fängslande arbetet Sonjas anser är grunden till min sjukskrivning.

Fotbollen jag fick i huvudet anser jag är orsaken till mitt diskbråck. Alla mina besvär från nacken startade efter incidenten.

Tack vare påtryckningar från nära och kära fick jag så tummen ur. Ringde det fängslande arbetet långt-bort-i-fan men där kammade jag noll. På personalavdelningen blev det stopp direkt och jag skickades vidare till regionkontoret. Efter lite diskussioner och faktainsamlande kom de fram till att det nog var bäst om jag gjorde anmälan själv. Det var ju så länge sen det hände.

Nu är anmälan ifylld och ska med posten idag. Sen kan jag inte göra så mycket mer förrän jag vet var vi landar med den gemensamma kartläggningen som tar ny fart nu i september.

Men om det skulle visa sig att jag inte kan arbeta heltid så kan jag ansöka om livränta (mellanskillnaden mellan det jag får och det jag skulle fått om jag ej råkat ut för olyckan) och lite mer pengar är ju aldrig fel.

Hade jag levt i det stora landet i väst hade jag stämt skiten ur både det fängslande arbetet och det gulröda. Anser att det är på grund av deras behandling av mig som jag stressade sönder mig och därmed utvecklade fibromyalgi.

Men nu bor jag i det fantastiska landet lagom och då gäller det att använda de medel vi har för att leva väl.

Kasta loss

Efter mitt misslyckade försök på hösten 2012 att gå en skrivkurs på distans har jag nu hittat en ny.

Lite dyrare men än så länge har kvinnan som håller i kursen visat sig vara en positiv överraskning.
Sen får vi se vad kursen ger. Den börjar den 3 september och är 8 veckor lång.

Ska bli spännande.

Lyckost

I vintras bestämdeDrasuten och undertecknad för att försöka vinna storkovan. Vi fick samma summa per månad och fick själva välja hur vi valde att spela.  Drasuten valde Keno och har faktiskt vunnit om inte varje dragning så näst intill. Problemet är ju att det handlar om småsummor. Max 100 kr har trillat in som mest.

Själv valde jag Postkodlotteriet och Miljonlotteriet. Efter ett halvår ger jag upp. Postkodlotteriet har gett mig 120 kr i vinst men kostar mig 250 kr i månaden så blir knappast miljonär där. På Miljonlotteriet glömde jag läsa det finstilta och upptäckte försent att det inte är pengar man vinner utan priser. Visst kan du om du har tur få miljoner eller en bil men på lotterna får du för eventuella vinstslantar välja ur deras vinstvaror. Det är i stort sett bara saker jag inte vill ha så besvikelsen har varit stor. Lyckades på ett halvår få ihop 1040 kr i vinst men har under samma period lagt ner 1440 kr på att köpa in lotterna.

Så jag har nu bestämt att avsluta detta och kanske satsa på lotto eller nått, tror jag har ungefär lika stor chans där. Men eftersom jag ändå hade vinster att hämta ut ville jag inte avsluta förrän jag hittar något att lägga pengarna på. Vilket varit svårt. Men nu har jag bestämt mig för att plocka ut en vaccumförpackare. Antagligen inte något jag egentligen behöver och jag kan definitivt köpa den för billigare pengar på vilken store som helst men beslöt ändå för att slå till.

Sagt och gjort, en vaccumförpackare är beställt och de 40 kr som jag fick över spelade jag bort på deras skraplotter. Därefter avslutade jag även detta lotteri.

Så nu ska jag bestämma mig för vad jag ska satsa på härnäst.

Nyfiken i en strut

Innan jag träffade Drasuten, levde jag ett glatt singellivet. Med allt vad det innebar. En av mina sorger från den tiden är en stor man man tidigare nämnd Marinen. När jag träffade Drasuten avslutades all kontakt med sagde man.

Under vår tid tillsammans, eller tillsammans är kanske väldigt fel ord snarare borde jag bara säga under vår tid. Vilket sträckte sig över ca 3 år blev vi aldrig vänner på det stora fäjset. Jag försökte gång på gång men han ignorerade mig. Därför blev jag mer än förvånad när det damp ner en vänförfrågan någon månad efter vår sista kontakt. Då jag för övrigt talade om att jag mött mannen jag tänkte gifta mig med. Näväl, förfrågan ignorerades tillbaka och undertecknad har inte tänkt mer på det. Därför blev jag ännu mer förvånad när jag i dag upptäcker en ny förfrågan från sagde man.

Då flög fan i mig, smög över till hans sida och kikade runt. Det har hänt mycket i hans liv på dessa tre år. Bland annat har en fru dykt upp. När denna nyhet uppdagades blev nyfikenheten för stor. Kunde inte låta bli att acceptera vänförfrågan. Bara för att kunna stilla min egen nyfikenhet.

Jag antar han är lika nyfiken han men det bjuder jag på.

Nu när den initials nyfikenheten är stillad kom det dåliga samvetet över mig. Varför bli vän med ett exstrul? Har inga planer på att undanhålla det inträffade för Drasuten och han kommer låstas som han inte bry sig. Men jag vet att han kommer bry sig. Jag skulle bry mig om han plötsligt blev vän med sitt exstrul, om han inte redan var det när vi träffades. Ska jag ta bort honom eller låta biffen hänga kvar? Får se hur det känns efter att Drasuten är informerad.

Tillägg : Marinen borttagen som vän. Min nyfikenhet är stillad och Drasuten gillade inte tanken på att marinen skulle snoka runt hos mig.

Sista gången...

Det var sista gången jag sökte hjälp när smärtorna blev mig övermäktiga.

Vaknade med en korsrygg från hell. Promenaden gick långsam på ben som inte riktigt var med på notorna. Bestämde mig för att inte vara en martyr så planen var att åka till akuten efter frukost.

Sagt och gjort. Drasuten och fr kaos följde med. Vi hamnade på lättakuten där jag efter en stunds väntan fick träffa en doktor som sa att det nog bara var muskulärt. Inget direkta tecken på att det skulle vara ett diskbråck. Hon gav mig rådet att äta voltaren och uppsöka en sjukgymnast. De gör ingen röntgen om det inte förelegat ett trauma. Kontakta vårdcentralen om jag vill få min rygg utredd.

Undertecknad tackar för råden men avböjer. I bilen bokas tid hos VC, självklart är dr Barsk på semester men en annan läkare har tid för att hjälpa mig med smärtlindring. En tid till dr Barsk bokas också in om tre veckor för utredning.

När tiden för besöket hos dr flum (som jag träffat i samband med smärtgruppen) infinner jag mig på VC. Och väntar. Väntar. Tio minuter sent kommer han ut och ropar upp, inte bara mig utan även en annan patient. Det har blivit en dubbelbokning kan du tro. Dr Flum tar in mannen med motiveringen att det borde gå snabbast. Och undertecknad får vänta lite till.

Efter några minuter kommer dr Flum ut igen och ber mig följa med. Mot receptionen. Den här dubbelbokningen var ju tragisk men han måste boka om mig eftersom han sitter med en väldigt sjuk patient. Väl framme i receptionen går hans beklaganden mig på de redan trasiga nerverna och jag ber honom fara och flyga. Eller nä, det gör jag förstås inte eftersom jag är en väluppfostrad idiot. Men jag hade god lust. Det blir klart att jag inte kommer få en ny tid förrän efter kl fyra. Dessutom vet jag ju att jag och får Barsk redan har provat igenom alla läkemedel mot smärta (bortsett från stesolid eftersom han vägrar skiva ut det. Jag kan ju bli missbrukare) så jag frågar dr Flum om han verkligen tror han kan göra något åt min smärta eftersom jag äter citodon just av den anledningen att det intefinns något annat som hjälper. Det kunde han rimligtvis inte säga eftersom han inte tittat på mitt fall. Förstår jag med men i frustrationen över situationen blev jag barnslig. Avkokade hela skiten och åkte hem. Har ju mitt citodon och trots att jag egentligen inte får så tänker jag döva smärtan. 10 eller fler skiter jag i, bara jag slipper den värsta smärtan.

Men eftersom det inte går att få någon hjälp om man inte är döende (och inte alltid då heller) i dagens sjukvårdscystem så får jag helt enkelt bita ihop och gilla läget. Och äta citodon)

Regnet det bara öser ner...

...nynnar undertecknad glatt där hon sitter på altanen under presenningen som tjänar som tak och hör dropparna smattra.

Dagen började med sol och varmt men nu har det äntligen kommit. Regnet. Har inget emot sol och värme. Vi har haft en fantastisk sommar med underbart väder sedan i maj. Men ibland behöver man regn också.

Fr kaos sitter på golvet bredvid, i pyjamas och äter grillringar. Och spelar datorspel. Det är antingen datorn, Wii eller paddan som gäller. Så jag kan inte klaga.

Iallafall inte på det. Annars finns det en hel del jag kan hitta att klaga på. Men ska försöka hålla mig positiv. Ikväll ska min lillasyster och hennes man och barn komma och "hänga" som hon kallar det. Dagens ungdom. Vi pansjosar säger middag.

Så det är dags att börja laga mat igen. För det vore ju inte undertecknad om det inte blev för- varm och efterrätt.

Drasuten är ansvarig för inköp av rusdrycker eftersom han är av den åsikten att det man dricker ska gifta sig med och framhäva smaken. Undertecknad kunde inte bry sig mindre. Cola/Pepsi/Fanta/juice funkar till allt så varför krångla till det.

Lördag...

...och ännu en strålande sommardag står för dörren. Eller rättare sagt tränger sig in genom alla husets öppningar. Det känns inte som det går att få riktigt svalt hur man än gör. Turligt nog kan vi öppna korsdrag i sovrummet. Det i kombination med takfläkten (och citodonet) gör att undertecknad sover. Och drömmer. Drömmer väldigt mycket och väldigt tydligt. Människor från det förflutna dyker upp på de mest underliga platserna och i efterhand sitter känslan av att det undermedvetna försöker säga något i ordentligt. Men antagligen överanalyserar jag som vanligt. Det är drömmar. Punkt. Storstädning av hjärnan.

Apropå storstädning så blev det inget av den varan alls igår. Hanns helt enkelt inte med. Räkröran tog upp all tid. I kombination med tvätt och hundar. Men det höll mig sysselsatt. Och idag klagar händerna, speciellt höger hand, på att det blev liiite för mycket av det goda igår.

Men det är bara att sätta på handleddstöd och trampa vidare. Kladdkakan gör sig inte själv.

Men glad att jag hade förståndet att dela upp arbetet på två dagar.

Det är något jag måste lära mig. Att inte göra ALLT på en gång.

Men först en lördag att överleva, flåt njuta av!

Fredag

Det är vackert väder. Faktisk precis så som vädermupparna på SMHI sa att det skulle vara, måste vara typ första gången i sommar som det stämmer.

Det betyder att Drasutens plan om att ta med familjen till stranden blir av. Till min fasa. Undertecknad don't do stranden speciellt bra. Inte nog med att jag är badkruka numero uno, utan jag avskyr även att vistas i solen. En smartskalle kanske säger, skaffa ett parasoll så kan du sitta där och läsa. Skulle kunna, men vill inte. Gillar inte för mycket oväsen och en sak kan man vara säker på. På en strand är det mycket oväsen. Som tur är har jag en underbar och förstående man, så han tar fr kaos och rövarna med sig och låter mig och hundarna slappa hemma i lugnet och skuggan på altanen.

Eller lugn och lugn. Grannen har skaffat en pool och den är förstås mot vår veranda. Där hänger ungarna i huset. Spelar musik och chillar. Poolhäng helt enkelt. Lite i högljuddaste landet för mig.

Och slappa kanske också kan diskuteras. Vi ska ha gäster i morgon, Drasutens syster, hennes man och tre söner kommer på middag. Som vanligt vill undertecknad slå på stort och det blir både för, - varm - och efterrätt. Förrätten ska göras i dag.

Sen har jag två köksskåp som jag sagt att jag ska städa ur. För att få in allt som för närvarande köar på andra platser i köket. Väntar på sin ordinarie plats som just nu upptas av skräp.

Sen får vi inte glömma den där tvättkorgen, eller rättare sagt tvättkorgarNA vi har nämligen tre stycken. De har en förmåga att bli fulla på rekordtid. Då är det bra med varmt väder, då kan jag hänga torken ute medan tvättmaskinen arbetar oavbrutet. På vintern måste man vänta på att det som körs i torktumlaren är klart innan en ny maskin kan sättas igång. Ilandslyx.

Men jag är själv. Inte heller fel.

Ut med med det gamla in med...

...något nytt.

Husvagnen är såld! De som kom och tittade på söndagen hämtade den igår. Det ser tomt ut.

Så nu är frågan vad Drasuten tänker ställa där istället..

Den som lever får se, men han cirkulerar på Blocket som en gam kretsar king ett skadat djur. Redo att slå till när tillfället visar sig.