Man blir inte miljonär när man är sjukskriven.
Det hjälper inte heller att man har en förmåga att tröstshoppa, lyxshoppa och vardagsshoppa mest hela tiden för att få tiden att gå.
Just nu är det inte bara plånboken som gapar tom. Bankkontona gapar skrämmande tomt och jag känner mig instängd. Den känslan kommer varje gång jag inte kan köpa saker bara för att jag vill. Utan jag måste tänka mig noga för. Hatar det. Hatar känslan av att inte kunna leva det liv jag vill.
Vissa dagar är det så illa att jag till och med överväger att börja arbeta heltid bara för att få ordning på ekonomin. Även om jag vet att min kropp på intet sätt skulle hantera det på ett bra sätt. Men att inte ha råd stressar mig. Att se alla mina resurser och buffertar totalt uttömda stressar mig sjukt mycket. Stress är som vi alla vet inte bra för kroppen. För en med fibro blir det ännu jävligare.
Så vad gör jag då? Äta kan jag inte för jag är fast besluten att få bort de extra kilona jag samlat på mig. Annars hade det varit ett perfekt alternativ. Nä men det går ju inte så jag shoppar!! Shoppar!?! Hur tänker jag där? Det är i inte så att jag tecknar microlån eller annat skit men jag ser till att tömma kontona på allt.
Hatar mig själv när jag gör så här. Fick hjälp av mamsen med kastreringen av grabbarna fluff vilket var tur.
Att det ska vara så svårt att rätta mun efter matsäck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar