Karma

Blocket är en fantastisk uppfinning! Tänk att kunna bli av med sina gamla prylar och samtidigt tjäna en slant. Tänk att kunna hitta just det där du letat och vill ha/behöver och det till en billig peng. Det är briljant i sin enkelhet. Det är super. Eller!?

Det vore super om det inte vore för en enda liten detalj.

Människorna som säljer prylarna. Det är ju inte riktigt juste att dra alla över en kam men när idioterna utgör regeln och inte undantaget så börjar i alla fall jag misströsta och gör denna generalisering utan att rodna nämnvärt.

Det är ofta man ringer/smsar/mejlar på en annons bara för att mötas av antingen ingen reaktion över huvud taget eller med svaret att varan är såld. Såld sedan länge dessutom, vilket säljaren glatt och obekymrat upplyser. På frågan varför annonsen fortfarande är kvar kan man få svaret "äh jag orkade inte ta bort den" eller den mer hjärnblödsframkallande varianten "den försvinner av sig själv om två månader"!! Hur tänkte du där??

Men det som förvånar och skrämmer mig mest är avsaknaden av heder, ärlighet och vanligt sunt bonnförnuft. Det har hänt att man själv lägger ut en vara till försäljning och ivrigt väntar på första kontakten. När så en potentionell köpare tar kontakt jublar man och high-fivar sig själv i smyg. Affären sluts med en muntlig eller skriftlig överenskommelse. Sen försvinner köparen. Eftersom jag tillhör de få hederliga så har annonsen redan plockats bort och nu sitter jag här med mitt ärliga arsle på pottkanten. Några svordomar och svavelosande eder senare görs proceduren om och nu har man turen att få skiten såld.

Mest snopen blir jag ändå när jag tror mig ha kommit överens med en säljare och ska få det där jag absolut behöver men sen står där utan. Då tappar jag faktiskt tron på att det finns ärliga människor.
Två dagsfärska exempel på det sistnämda.

Drasuten har sedan i mitten av förra veckan haft ögonen på en liten bil. Kontakt etablerades, pris fastslogs och i helgen verkade allt gå i land. Tid för överlämning bestämdes och allt var Go. Men så ringer telefonen kl 23 dagen innan avlämningsdag och säljaren uppger att han fått ett nytt bud, en hel tusenlapp mer, som han inte kan avstå. Så där ja. Tydligen gäller inte ett muntligt avtal och den där Mammon lockar och pockar så ljuvligt att man helt glömmer det där lilla ordet heder.

Nästa affär som inte ens blev en tummetott var en annons som undertecknad hittade endast några minuter efter att den lagts upp på Blocket. Eftersom jag själv hatar att ringa så tvingade jag Drasuten, som ändå var den som skulle få hämta grejerna. Det rörde sig om ölandssten den här gången. De bortskänktes och även om vi kanske inte har ett skriande behov av just sagda sten finns plats för dem i trädgården och gratis är alltid gott. Sagt och gjort Drasuten ringde, stenarna fanns kvar och det bestämdes att vi skulle hämta i helgen. Säljaren var lite orolig att vi inte skulle dyka upp men Drasuten lugnade henne. De la på och kvinnan smsade över sin adress. En timme senare får vi ett nytt sms där hon nu meddelar att hon just fått ett bud på 500:- och blir av med dem i morgon, hon kan bara inte tacka nej. Så där ja... Det dök upp pengar och genast är en redan gjord överenskommelse glömd och inte sörjd. Inte av någon annan än undertecknad som faktiskt såg fram emot att få fixa till gången i kökslandet och även stigen till brevlådan en gång för alla.

Må karma roa sig med er så lägger jag er till samlingen av idioter som passerar i mitt liv. En samling som blir högre och högre för var dag som går.