Dagens rätt ... så fel

Fick ta en snabblunch mellan frisörbesök och veterinärdito. Medan jag väntar går jag en kort promenad så Los vovvos får göra av sig lite. 

Det är rätt sunkigt här ... 

Checkpoint

Jomen tackar som frågar ... Jag lever.

Hälsan är det som det är med och ibland undrar jag om det inte vore lättare om jag bara slutade. La av att försöka förstå min kropp och vad som händer med den. 

Svampmedicinen har än så länge inte gett några bieffekter, men å andra sidan har den inte heller haft någon effekt på tånaglarna som ser lika jefligt ut som vanligt. Visserligen kunde det ta en månad eller så innan man såg någon förändring men jag är skeptisk. Nåja vi kämpar på med den ändå.

Att varann borderline person har väl egentligen aldrig besvärat mig. Det har nog varit jobbigast för min omgivning. Men nu när allt annat är så rörigt så börjar det strula till det för mig ordentligt.

Att vara en borderline person med ADHD-hjärna är lite mycket att reda ut själv. Men som vanligt är jag för frisk, för kompetent för att få någon hjälp. Min AF-lots tyckte att jag skulle försöka få dr Barsk att skriva en remiss till någon psykhjälp på annat ställe. Vi får väl se hur det blir med det.

Ska även övertala dr Barsk att skriva en remiss till Danderyd för en ME-utredning. Det kommer var lättare sagt än gjort har jag en känsla av.

Jiha, lets rock on baby!

Nu ska jag få mina fiskar varma ...

... dr Rask skrev ut lite medikament till klimakteriekossan minsann.




Till eksemen i öronen fick jag som sagt droppar som jag vet av erfarenhet inte har någon som helst funktion. Tvärtom! De gör det hela betydligt mycket värre. Men eftersom läkarkåren tydligen har glömt bort det där med anamnes och att fråga patienten den väldigt enkla frågan "hur mår du?" så blir det som det blir.




Fick även ett shampoo som ska hjälpa mig mot mina eksem i hårbotten. Samma sak där, har provat förut och det hjälper föga. Men men vem säger väl emot en doktor?!




Men den mest spännande medicinen fick jag för mina tånaglar som trots allt enligt honom troligtvis var nagelsvamp. Kan tydligen vara det även om testet visat att det inte är det. Som vanligt blir man otroligt imponerad av läkekonsten eftersom tester inte påvisar det man letar efter. Då undrar ju en annan varför man över huvud taget bryr sig om dessa tester. Kan ju lika gärna skrota dem. Nåja, det var medicinen. Bortsett från alla roliga biverkningar, ska bli oerhört spännande att se hur min kropp mottar detta medikament.




Medikamentet heter ... håll i er ... Terbinafin ... helt okej än så länge ... Bluefish ... Häpp!!! Vad hände där?! Bluefish låter så där lagom vetenskapligt och jag undrar hur de som döpte det tänkte.

Tid och mellankoli

Hade tid hos hudläkare för att titta på mina förskräckliga tår, min hårlösa fläck och mina öron med eksem. 

På grund av ett litet oömt ögonblick med fr kaos, som har huvudvärk och surar, sladdar jag in fem minuter innan utsatt tid. Fixar parkering och tar långa benet före. Man ska betala i huvudkassan men det är så mycket folk där att jag struntar i det och går direkt till mottagningen. Det bar nummer nitton och jag gick nummer fyrtiosex. 

Anmäler mig på expeditionen och de gulliga tanterna fixar så jag får träffa dr rask. 

Det här äventyret hade jag kunnat vara utan och känslan just nu är uppgivenhet. 

Mina tår var troligen svamp, trots negativt prov och jag fick tabletter jag ska prova. Mina eksem var inte mer än just eksem schampoo och ögondroppar för behov. Orkade inte säga att jag redan provat dessa och inte får någon hjälp. Det känns inte som det gör någon skillnad ändå. 

Den hårlösa fläcken var det inget att göra åt, det var resultatet av en inflammation som förstört hårsäckarna. När jag frågade om vad som kan vara orsaken var svaret Lichen. Se där ja. Där också. 

Sen tittade han mig i munnen och tyckte att det var lite. Så jag bryddeig inte om att upplysa att jag hade problem med att det stränar. Sen ville han titta i underlivet men jag avböjde. 

Det tog honom typ åtta minuter. Han var nysvensk och tyvärr pratade han väldigt otydligt så jag kände inte att det var någon idé att fråga saker. Det blir till att gilla läget och bara acceptera att saker och ting inte funkar som de ska. 

När jag passerade kassan på min väg ut hade mitt nummer fortfarande inte kommit upp. 

Vad har hänt med svensk sjukvård? Det verkar ha gått småknytt i mina kontakter med vården. Eller så är jag för frisk helt enkelt. Känner inget förtroende för någon det känns inte som jag räknas och är viktig. 

Hypokondriska klimakteriekossan får klara sig bäst hon gitter helt enkelt. Helheten är ointressant.