fredag, november 25, 2011

sisådärja

Första delen avklarad. Vi fängslande typer, vi är bara två, behövde inte göra mycket. Vi skrev in oss och fick göra ett test. Testet gick ut på att ta reda på hur vi är och vad vi tycker är rätt eller fel. De första frågorna var inte krångligare än vanligt men de sista frågorna var knepig för mig. Matte och logik är inte min styrka direkt.

Därefter skulle jag skriva om mig. Min levnadsbeskrivning. Där skrev jag bara allt som föll mig in. Antagligen väldigt rörigt och helt oförståeligt för den stackare som ska läsa skiten.

Nu väntar jag på att bli upplockad av en psykopat... nej flåt... psykolog var det visst... För en timmes intervju.
Published with Blogger-droid v1.7.4

hm 2

Tjuvkilade på en av mina medväntare. De ska bli militärer! Då så, har nog inte missat så mycket då kan jag hoppas.
Published with Blogger-droid v1.7.4

hm

Som vanligt känner jag mig helt felplacerad. De ringde från det fängslande jobbet i början av veckan och frågade om jag fortfarande var intresserad. När jag svarade jakande på det sa de att jag tyvärr fallit mellan stolarna men sitter gärna ville att jag skulle gå vidare.

Nästa steg är då att träffa en psykolog på pliktverket. Trodde jag. Nu när jag sitter här och väntar i ottan börjar jag undra om det är något jag missat. De andra har stora väskor med träningskläder och sånt.

Nyss ropade receptionen att vi skulle komma fram till henne med alla papper vi fått hemskickade!?! Undertecknad fick en konstig känsla i kroppen. Men plötsligt pekar receptionen på mig och tillade, "utom du då förstås". Antar att de andra sökt till typ polishögskolan och jag är den enda som ska till det fängslande jobbet.

Hoppas det förhåller sig så.
Published with Blogger-droid v1.7.4

måndag, november 21, 2011

status

Drasuten har fått komma hem. Han har en lång väg att gå men svarar bra på antibiotikan.

Ska man se något positivt med det hela så lyckades vi båda tappa några kilo på vägen och fått oss en tankeställare. Vi ska... Nej vi MÅSTE sluta med allt ätande. Inte för att det hade något med den brustna blindtarmen att göra utan mer att vi insåg vad vi kan förlora om vi fortsätter på inslagen väg.

Jag firade genom att shoppa idag och ska snart ge mig en stor julklapp... En ny dator. Behöver det egentligen inte, men oj så skoj.
Published with Blogger-droid v1.7.4

lördag, november 19, 2011

nähä nä

Bredvid dramat med Drasuten fortsätter dramat med exxet angående fr kaos boende.

Jag trodde att vi var överens, exxet gav med sig och vi skulle bara komma överens om alla detaljer. Detta för att han vill skona fr kaos från allt skit en tvist skulle medföra. Vi sitter därför och skickar ett papper mellan oss och han håller på och ändrar småsaker och vägrar att skriva på folkbokföringspapprena innan vi kommit överens om detaljerna.

Nu har det framkommit ny information och jag börjar misstänka att han helt enkelt håller på och förhalar det hela. Om han inte skriver på kommer nämligen skatteverket gå in och bestämma var hon ska vara skriven.

Fick i veckan ett samtal från dem och då visade det sig att om det blir så kommer fr kaos skrivas på exxet. Detta av den anledning att han bor kvar på den adress vi bodde ihop på. Alltså har fr kaos starkare koppling dit än till den nya adressen. Att hon varit skriven hos mig de senaste åren är ointressant!!!?!

Nu undrar jag om det är så att fadern vet om detta?! Han påpekade förut att han pratat med skatteverket. Om han då fick samma info som jag, betyder det att han spelar ett väldigt fult spel. Då är hans vilja att låta henne bo hos mig falsk och bara ett spel för galleriet. Han låtsas offra sig, vika ner sig och låter mig "vinna" när han i själva verket är helt övertygad om att han år den som kommer gå hem med segern.

Om det är som jag misstänker blir det skrämmande klart att han inte på något sätt tänker på fr kaos bästa utan endast ser det här som en tävling som han ska vinna. Han kommer inte klara av att ha hand om allt rörande fr kaos. Han har varken orken, viljan eller förutsättningarna. Men det struntar han i... Han ska vinna.

Jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag offra min dotters väl och ve och låta honom vinna. För att han ska inse att det inte håller. Eller ska jag på något sätt fortsätta kämpa.


Han har dessutom fått henne att säga att hon helst vill bo mest hos pappa. Jag är övertygad om att hon säger det eftersom hon älskar sin pappa och inte vill förlora honom. Eftersom han anser att de kommer förlora varandra så överför han den känslan till henne. Om hon bor hos mig kommer hon förlora pappa, men hon är inte orolig över att förlora mig. Jag finns alltid där och hon litar på det medan hon måste bevaka och kämpa om sin plats i sin pappas liv. Från hennes perspektiv är valet därför inte svårt. Om hon bor hos mig förlorar hon pappa. Men om hon bor hos pappa förlorar hon ingen.

Fadern förstår inte hur illa han gör sin dotter när han beter sig så här. Dessutom har han sagt åt fr kos att hon absolut inte får säga pappa Drasuten. Eftersom hennes pappa är fadern. Hon är väl medveten om vem som är hennes pappa men tycker otroligt mycket om Drasuten och ville kalla honom pappa Drasuten. Fadern inser inte att hans ego sätter hans dotter i en fruktansvärd sits. Hon sårar pappa fadern om hon tycker om Drasuten. Men hon tycker ju om dem båda! En sexåring ska inte behöva ställas inför sådana här val. Fadern är en idiot och jag ändrar att jag valde honom som far till min dotter. Ångrar inte min fantastiska dotter men önskar jag gett henne en bättre man till pappa.
Published with Blogger-droid v1.7.4

jahap ja

I tisdags opererades Drasuten för brusten blindtarm. Sen dess har mina dagar sett på ett ungefär likadana. Sover länge, åker till sjukhuset och sitter där tills han går och lägger sig. Då åker jag hem, nannar kudde, tar sovmorgon och sen börjar vi om från början.

Det var ju tyvärr inte bara att plocka ut det lilla bihanget för att han skulle bli frisk.

Nä självklart ska det strula. Först fick han en kraftig allergisk reaktion mot antibiotikan. Alltså blev han inte bättre. Nya medikament sattes in och de gör honom kraftigt illamående, men han kämpar sig igenom det.

Det går långsamt åt rätt håll men det är väldigt jobbigt att se någon man älskar ha så ont.

Eftersom det är så otroligt mycket lättare att vara på plats sitter undertecknad vid hans säng. Första dagarna läste jag medan han sov. Igår blev det högläsning och en liten promenad. Han orkar inte med så mycket men som den viking han är biter han ihop och försöker vara tuffare än han är. Undertecknad får ta rollen av hans dåliga svaga sida och tvinga honom att be om hjälp.

Karlar är lite lustiga på så sätt. Ofta blir de ju nästintill döende när de drabbas av någon sjukdom av lättare slag. Men så fort det faktiskt är riktigt allvarligt då blir de HE-men och ska minsann inte ha smärtstillande eller annat.

Drasuten kommer definitivt få tillbringa helgen och början av nästa vecka på sjukan, sen hoppas jag av många skäl att han får komma hem.
Published with Blogger-droid v1.7.4

onsdag, november 16, 2011

blindinlägg

Drasuten blev opererad i går kväll för inflammerad blindtarm (bihanget) och när jag pratade med honom i morse mådda han bra. Om än något öm i magen och trött. Ska hälsa på honom i eftermiddag och får då höra när vi kan förvänta oss att få hem honom.

Efter att ha dumpat Drasuten på akuten i går (långt tårfyllt farväl) åkte jag i ilfart till skolan och hämtade upp fr Kaos, ilfart och ilfart kan väl lugnt säga att det kröp fram i alla riktningar. Försökte förmå fadern aka exxet att förbarma sig över oss och hämta fr kaos en dag tidigare men det var kalla handen med motiveringen att "Drasuten är ju vuxen och jag har så mycket att göra". Eftersom jag tror stenhårt på karma (annars verkar allt så väldigt orättvist) så tror jag att han kommer att få igen för gammal ost när han minst anar det.

Sen var det bara att börja boka av och fixa med biljetter hit och dit. Eftersom det var efter kontorstid så blev det att försöka göra sig förstådd på engelska och framför allt förstå, genom knastriga linjer och ännu värre engelska. Hur som helst så tror vi att vi trots att det var ickeavbokningsbara biljetter ska kunna få tillbaka pengarna genom den extra reseförsäkringen som borde kickat igång eftersom vi betalade med det stora MC-kortet. Vi får se hur det blir med det.

Sov ändå förvånansvärt bra, hade katten som sällskap och hon och jag har rumsterat om i sängen hela natten. Men det känns ändå väldigt konstigt att han, älsklingen inte är här.

Men snart, snart får jag träffa honom igen...

tisdag, november 15, 2011

suck

Han var inte riktigt döende men däremot tror de att blindtarmen är infekterad. Så han ska opereras.

Vi skulle åkt till Rom imorn men det blev inte så...
Published with Blogger-droid v1.7.4

status

Han är nu så döende att vi åker till sjukan.

Att det alltid ska vara något.
Published with Blogger-droid v1.7.4

tid att tänka

Sitter i bilkö och har en del tid att fördriva. Så jag funderar på det här med män och smärta.

Det är ju allmänt känt att en sjuk man inte bara är sjuk. Nej han är döende. Detta helt oberoende av vad det är för åkomma han drabbats av. Ingen har någonsin varit så sjuk, haft så ont eller över huvud taget drabbats av denna ovanliga variant, av dödlig karaktär.

Undertecknad har levt med en mage som tyvärr inte tycker om mycket här i världen, vilket innebär att problem med magen är något jag vet, känner till och har erfarenhet av. Men när Drasuten drabbas så är det sista man gör lyssnar på någon som känner till lite om det hela. Nej man springer iväg och köper diarrétabletter. Varför? Självklart är han förstoppad. Att man inte kallar en dag utan Nr2 att bara förstoppad lyssnar man inte på.

Istället stoppar han i sig tabletter, dessutom från båda ändar för att vara på den säkra sidan. Dessa tabletter i sig orsakar kraftigt magsmärtor men det är ovidkommande. Han är ju nästintill döende.

Därför har undertecknad fått vara vaken i natt medan Drasuten stönat, hjälpt och sprungit upp och ner ur sängen.

I morse tvingade jag i honom frukost, sen åkte jag iväg och lämnade kaos. Än vet jag inte om han kommer överleva.

Själv har jag på grund av söndag, smärtan i nacken och karlar ett humör från ett väldigt varmt ställe.
Published with Blogger-droid v1.7.4

lördag, november 12, 2011

omg

Ibland får man fingrarna ur och saker man skjutit upp i åratal blir gjoä
n jag slog ihop mig med fr kaos fader har stora delar av mitt bokat härbärgerats i flyttkartonger.

Efter nästan 10 år i olika förråd har de efter 7 dagar i wooden blivit älskade.

Allt har sorterats i olika.högar. Skicka vidare till annan behövande, skicka till myrorna, slänga för alltid och sånt som faktiskt går att använda här.

Drasuten bar kartonger, packade upp och fördelade medan undertecknad tittade på, dirigerade och kom med uppmuntrande tillrop, frågar du Drasuten var det kanske inte så uppmuntrande men nu ska vi inte vara petiga.
Published with Blogger-droid v1.7.4

onsdag, november 09, 2011

svårt val

Xfaktorn har "gett med sig" på punkten var fr kaos ska bo. Som det ser ut så går han med på att hon bor hos oss i wooden hela tiden förutom varannan helg och på lov och sånt.

Sen är det en hel del smådetaljer kring detta som måste lösas. Till exempel avlämnings och upphämtningsrutiner. Undertecknad anser att fadern borde kunna ta sig till skolan varannan fredag och hämta även om skolan ligger på södra sidan. Lika så borde han kunna åka och lämna henne på måndagmorgon.

Det anser inte fadern att han kan. Han anser istället att vi ska mötas på halva vägen, dvs i stan. Eftersom jag vet hur kass han är på att hålla tiderna ser jag med fasa fram emot att först sitta i bilkö in för att lämna resp hämta fr kaos. För att sedan sitta och vänta i stan på att han ska ta sig dit. Bara för att sedan vända och åka hem igen.

Men det är inte bara av bekvämlighetsskäl jag anser att han borde hämta i skolan. Jag tror att det är viktigt för fr kaos att pappa kommer till skolan så att kompisar och lärare får träffa honom. Han ser det inte så.

Men jag är villig att ge mig på den punkten för att få igenom det här och slippa tjafset.

Men i dag blev jag vilse när jag pratade med fr kaos om det hela. Jag har pratat med henne tidigare och då har hon sagt att hon vill bo med mig och bara vara hos pappa varannan helg, precis som hennes storasyster. Men i dag sa hon helt plötsligt att hon helst ville bo hos pappa mest?!?!?!?!

Jag vet inte hur mycket jag ska lita på detta. Hon har precis varit en vecka hos fadern, och då brukar saknaden efter honom vara större än efter en vecka hos oss. Förra gången jag pratade med henne hade hon precis spenderat en vecka hos mig och Drasuten. Därför vet jag inte hur mycket jag ska lägga in i det hon säger. Hon är så väldigt mån om att vara alla till lags att det är svårt att veta vad hon verkligen vill.

Efter att hon sagt att hon helst ville bo hos pappa började hon gråta, när jag frågade varför hon grät fick jag svaret "jag har svikit dig mamma". Jag förklarade att hon inte sviker någon om hon vill bo hos en av oss mer än hos den andra. Men jag blev förskräckt.

Sen flög den lilla jävulen i mig och jag kände hur skönt det skulle vara att slippa hämta och lämna varje dag, slippa vabba och bara få träffa henne på helgen när man kan ha kul. Dessutom kan jag ju göra allt jag vill på kvällen utan att tänka på att någon ska gå och lägga sig en viss tid. Förutom varannan helg och på lov. Känns som en rätt skön tillvaro. Men en egoistisk tanke.

Jag är ju inte helt nöjd med faderns egenskaper som omhändertagare. Han missar för mycket. Det är sånt som fr kaos inte ser och inte heller bryr sig om än. Men kan jag med gott samvete låta allt detta bero och låta fr kaos få bestämma.

När jag sa att hon inte skulle bestämma utan det är pappa och jag som gör det, så hon inte behöver känna att hon väljer bort någon av oss blev hon glad. Men det lilla fröet av tvivel finns inom mig. Vad är egentligen bäst för min dotter?!?!?

avsked

Står i lägenheten i hooden och väntar på nya ägarna som ska kolla städning och få guidad visning av tvättstuga.

Det känns lite vemodigt.
Published with Blogger-droid v1.7.4

tisdag, november 08, 2011

halloweenhäxa

Förgyllde fr kaos halloween genom att anta min rätta form
Published with Blogger-droid v1.7.4

måndag, november 07, 2011

mirakel är kanske möjliga

Han kom i tid. Vågar man hoppas??
Published with Blogger-droid v1.7.4

väntan

Sitter utanför kommunhuset i hooden och väntar. Om 15 minuter är det dags för, förhoppningsvis, sista drabbningen i familjerätten ned exxet angående fr kaos framtida boende.

Exxet har redan missat en sak han skulle göra inför mötet, nu ska vi se om han lyckas ta sig till mötet i tid. Har ju haft lite problem med det tidigare.
Published with Blogger-droid v1.7.4

lördag, november 05, 2011

myspace

Man kan efter en hel dag av bärande, kånkande och körandes konstatera två saker.

Ett: Undertecknad har mycket saker, som nu ska på plats i hooden.

Två: Vi har ett stort vardagsrum, allt mitt junk får plats där.

En liten detalj där jag och Drasuten är lite oense är hur stort problemet vi nu står inför är.

Undertecknad känner sig väldigt stressad av mängden kartonger och påsar som belamrar vardagsrummet. Arbetet med att få undan allt eller åtminstone så pass mycket att vi kan leva här som normala människor, känns näst intill oöverkomligt.

Drasuten, som ser sig själv som lösningsorienterad, säger bara: "det löser sig. Det är bara att börja sortera. Varför ser du bara problem?".

Jag hoppas han har rätt, annars kommer vi inte kunna slappa i soffan på ett bra tag.
Published with Blogger-droid v1.7.4

fredag, november 04, 2011

Time to move

Nu börjar nedräkningen. På lördag, dvs i morgon, går flyttlasset och då måste allt vara packat. Som vanligt består många av kartongerna av ej matchande saker och det kommer bli ett helvete att gå igenom allt och få det på plats.

Men men skam den som ger sig, Drasuten är en rådig man och det undertecknad inte lyckats få ner i kartonger lär han få med sig i alla fall.

Borde inte sitta här och skriva av flera anledningar. Blev fortsatt sjukskriven till slutet av november då jag ska tillbaka till läkaren. Så jag borde vara duktig och ligga på rygg i soffan (läs på madrassen) och läsa en bok. Men först borde jag packa alla saker som fortfarande står kvar överallt i lägenheten och stressar mig.

Jag försvarar mig med att jag inte ska arbeta med armen och lallar vidare. Men som sagt i morn kommer flyttbilarna och då måste allt vara nerpackat. Så dags att vara en duktig idiot och göra det som förväntas av mig.

Intervjun i går på det fängslande arbetet gick så där, mycket fokus på hur man fungerar i grupp och eftersom jag har en förmåga att hamna i dispyt med människor så framstod jag som en superbitchig och tjurig, envis och totalt hopplös att ha att göra med. Det är sanningen men hej, tror inte man får jobb på det. Måste lära mig att ljuga snyggare.