Vackra mönster

Så här vackra mönster skapar naturen, helt utan mallar och fuskböcker.

Så vackert så. Skulle kunna stå och bara studera, njuta och förundras...

...om det inte vore för det lilla lilla kruxen att skiten sitter...

på min bil.... helvete det tar ju hur lång tid som helst att skrapa fram rutorna när isen ligger som en hinna. Å vi som var sena redan innan.

"Ingen stor konstnär ser någonsin tingen som de verkligen är.

Gjorde han det skulle han upphöra att vara konstnär."

Oscar Wilde

Total Makeover

Jahaja så har jag nu fallit för frestelsen att köra en "quick-fix". Magen och låren ska få sig en laseromgång och sedan ska det till sommaren vara nytt och fräscht...

Min kära mor tycker att det är totalt onödigt och att jag bara ska skaffa träningskort och börja röra på mig, så ska allt bli bra. Mina lår har jag hatat sedan jag var 13 och slet ut byxorna på insidan av låren på mindre än en månad, sedan dess har jag haft problem med detta. Nu sedan jag gått upp i vikt har det blivit så illa att jag under sommarmånaderna inte kan ha kjol längre eftersom jag får värmeeksem och utslag. Thank heaven for leggings säger jag...

Vet att jag på intet sätt är ensam om detta och jag vet att det nog finns de som har det värre. Men varför ska jag låta detta hindra mig från att må bra med mig själv.

Det är en för tidig 40års present och jag gör det inte för att jag tror att jag kommer träffa mannen i mitt liv. Med tanke på att jag har sex med en 23 årig kille som velat ha mig trots bilringar och kärlekshantag så är det inget som kommer förändras.

Det enda som kommer förändras är jag och förhoppningsvis min känsla för mig själv. Jag trivs inte och jag måste göra något åt det. Dock har jag som krav från mig själv nu när jag lägger ner så mycket på att göra quick-fixen, att jag måste börja träna. Det är ett löfte jag inte tänker bryta. Godismängden har jag också dragit ner på och jag tror att det kan gå.

"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."

Oscar Wilde

Skrämmande barnprogram

Kenny Starfigher eller vad han nu än heter visas nu på Bolibompa och min dotter är helt uppslukad. Vet inte om det är de vidriga varelserna (människor som är elaka och skriker) eller den mörka dunkla miljön som gör att det är så fascinerande.

Hon har i 15 minuter suttit rak i ryggen rakt upp och ner på golvet framför teven. Hennes vanliga intressespann brukar inte räcka mer än 3 minuter. Antingen är det för att det är första gången hon ser skite eller så är det något annat. Jag själv tycker att det är rätt tråkig, allt mörkt människorna är elaka. Är det så att hon är så van vid elakheter och mörker att hon inte bekommer sig det minsta av att titta på det. När hon var bäbis somnade hon allra bäst när fadern och jag grälade som mest, vet tillfällen då vi legat och bråkat för att hon ska somna när fadern gjorde entre och började gorma om någon petites. Efter någon minut hade jag glömt vad jag gjorde i första taget och ett gräl var i full gång. När fadern så med dundrande fötter stegade ut ur rummet kunde jag konstatera att barnet somnat!?! Under graviditeten grälade vi konstant så för henne är det väl ett naturligt stadie.

Men det får mig att fundera över vilken vardag min dotter levt i...?! Och vilken vardag barnen över huvud taget lärt sig leva i för jag är övertygad om att min dotters liv på intet sätt skiljer sig från många andra barns.

Men Kenny Starfighter är en hjälte och uppskattad av barn... något jag inte kan förstå över huvud taget. Men å andra sidan vad såg jag på för barnprogram?! Dessa program tråkar ut dagens barn snabbare än bingolotto får mig att somna så det är väl en generationsfråga...


Undrar om jag börjar bli gammal eller???

"Det är bara det moderna som kan bli omodernt."

Oscar Wilde

2009

Är det en förlängning av föregående år eller kommer jag att verkligen lära mig något av det som hände under 2008. Dra lärdomar och kanske ändra något i mitt liv, så som mina många nyårslöften kommer kräva av mig. Än så länge har jag inte visat att jag har för avsikt att bryta något av mina mönster men jag antar att det krävs mer än att klockan slår 00 och det blir ett nytt år. Ingen magisk varelse kom och gav mig lösningen på alla mina problem, ändra något i mitt sätt att se på saker eller tog över och gjorde om mig till den förträffliga varelse jag önskar att jag kunde bli.

Jag säger att jag är nöjd med mig själv och det stämmer till stor del. Men i viss hänseenden är jag totalt värdelös och det gäller äta och träna. Måste lära mig äta rätt och börja träna igen. Längtar faktiskt efter att ha träningsvärk igen... så nu jävlar i min lådda är det dags.

Hade tänkt skriva något djupsinnig och förståndigt men efter en dag med Fröken Kaos är hjärnan helt död och det enda den duger till är att springa runt i WoW-landet och döda saker. Inget speciellt tänkande behövs, bortsett från att klura ut hur den förbenade kartan fungerar, och man slipper en massa andra tankar.

"Fick man sin ungdom åter skulle man bara göra om sina dårskaper."

Oscar Wilde