Många är de rubriker genom åren som skrikit om kvinnofäller hit och kvinnofällor dit. Ofta är det i jämställdhetsdebatter detta tas upp. Man hojtar och vinnlägger sig om att få fram hur otroligt orättvist det är att mannen oftast jobbar mer än kvinnor som får stanna hemma med barnen. Man försöker styra detta genom att vika vissa föräldradagar för papporna och på så sätt tvinga männen att vara hemma.
Vet inte om det har funkat eller om det ens är ett bra sätt. Men nu som ensamstående småbarnsmamma har jag upptäckt en kvinnofälla som jag tycker är fan så mycket jävligare och jag misstänker att politikerna inte är lika kåta på att lösa detta dilemma. Tyvärr tror jag faktiskt också att det drabbar män i lika stor utsträckning. Så det rätta är nog att kalla det en föräldrafälla.
Har som arbetslös sökt en hel del jobb, en del bara för att glädja arbetsförmedlingen och a-kassan men en del faktiskt för att jag tycker att det skulle vara kul att jobba där. Jag har varit arbetslös förut och det brukar oftast inte ta så lång tid för mig att hitta ett nytt arbete. Den här gången är det dock annorlunda. Jag får komma på intervju, vilket tyder på att jag fortfarande är attraktiv på marknaden med min kunskap och erfarenhet. Men sen kommer det stora MENet.
De flesta företag verkar vid anställning av nya personer väldigt rigida vad gäller arbetstid. Det gäller att kunna arbeta exakt mellan vissa klockslag, tex mellan 8.30 och 17.00. Om man inte kan det så är man stekt, rökt och kokt. Jag försöker förklara att jovisst jag har min dotter och då är det hämtning på dagis som gäller, inget jag kan göra något åt men övriga dagar när jag inte har min dotter så kan jag arbeta "hur mycket som helst".
Det är alltid här det faller för mig, även om företaget aldrig någonsin skulle erkänna det. Då begår de ju ett fel som skulle kunna generera ett ärende hos jämo. Men jag kan läsa mellan raderna och känner vibbarna.
På de flesta företag finns flex vilket innebär att man kan komma både tidigare och senare, gå tidigare eller senare. De flesta kan också prata med sin chef och det brukar lösa sig. På föregående arbete löste vi "problemet" genom att jag använde flexen och kunde arbeta hemifrån.
Dessutom anser jag att det handlar om hur mycket jag faktiskt gör när jag är på arbetsplatsen. Jag har än så länge aldrig varit på ett företag där jag har haft för mycket att göra eller inte hunnit med det jag ska göra trots att jag både hämtat och lämnat min dotter.
En av nackdelarna när man är ensamstående med barn är att man har både hämtning och lämning de dagarn man har barn. En av fördelarna är att man sedan har en vecka då man varken har hämtning eller lämning VAB eller annat som kan störa. Varför kan inte företaget se till detta och min kapacitet istället för att stirra sig blind på klockslagen.
Jag har alltid varit motståndare till stämpelur i alla dess former eftersom de kontrollerar och styr min frihet. Jag anser att företaget ska lita på min lojalitet, jag kommer till jobbet när jag ska och jag jobbar arslet av mig när jag är där. Varför är det då så viktigt att jag är där exakt kl 8.00??
Men men, nu är det tydligen så här det är och jag börjar bli smått nervös och det känns som jag inte kommer att få ett arbete den här gången eftersom jag har barn.
