onsdag, april 27, 2016

Ättestupan

Efter en dryg timmes pratande och hummande, det förstnämnda stod undertecknad för och det sista doktorn, sa doktorn att det visst fanns vissa tecken på ADHD. Men jag vet inte om de anser att mina problem är tillräckligt stora för att en utredning ska dras igång. Det finns ju andra som är värre däran och behöver hjälpen mer antar jag. Men nu ska jag inte skriva fan på väggen. 

Efter pratet fick jag fylla i ännu fler frågeformulär, lämna pisseprov och lite blod. Nu är det bara att vänta. 

Andan är återfådd

Efter ett mejl till min handläggare på FK fick jag en ursäkt och mer pengar. 

Så jag kan andas ut nu, och nästa månad. Men sen vete sjutton vad som händer. 

Har dock vissa planer som jag återkommer till om det går vägen. Första steget tas nästa onsdag. 

Nya diagnoser

Önskar det var prognoser men nu är det dags igen. Ska träffa en doktor på psyk för att bli bedömd.  Att jag är här på grund av förra avdelningens slarv ska vi tala tyst om. Den avdelningen ska läggas ner. Så nu är jag här. 

ADHD eller borderline är frågan. Får väl se om det kommer något svar. 


måndag, april 25, 2016

När man får akut andnöd

 
 
 
 
 
Upptäckte, tyvärr i senaste laget, att jag endast fått godkänd ersättning till och med den 31 mars.
 
Inte bra så. Har mejlat min handläggare och frågat vad vi gör nu, mina räkningar vill bli betalda och den summan räcker inte långt.
 
Alltid ska det vara något.
 
Men bilen går bra, tackarsomfrågar.

måndag, april 18, 2016

Lycka är ett lyckligt barn

Hon kom hem. Precis lika glad som jag trodde. 

Det tog henne drygt tjugofem minuter och hon pratar redan om atth hon kan cykla till till skolan själv. Framsteg. 

Nu gäller det bara att mamma blir lika duktig. 

Oro, ångest och lite vafalls

Idag är en stor dag. 

Både i undertecknads liv men mest i fr Kaos. Hon ska nämligen ta sig hem själv. Ta sig hem själv! Jag upprepar. TA. SIG.HEM.SJÄLV! Med cykel. 

Förstå den ångest och oro som just nu kämpar att ta över inom undertecknad. För först gången sedan damen ifråga föddes ska hon alltså klara sig helt ensam i den stora vida världen. Utan mamma. Hur ska jag klara det här?

Fr Kaos är taggat till tusen. Men jag har ingen kontroll vilket skrämmer skiten ur mig. Men det är nyttigt. För mig. Men också för henne. Hon behöver få göra saker på egen hand. Upptäcka vad som funkar och vad som kanske inte funkar. Det är det det handlar om, hela det här att växa upp. 

Vi cyklade till skolan tillsammans och sen ska hon alltså cykla hem själv. Fem kilometer. Längs en tungt trafikerad väg. Visserligen på en cykelbana bredvid men ändå. Förstå vad jag kommer kunna hitta på saker som kan gå fel, innan hon kommit hem. 

Att vara förälder handlar lika mycket om att lära sig själv nya saker som att uppfostra ett barn. Som förälder måste jag lära mig skilja på mig och barnet. Att lära mig att inte överföra mina rädslor och farhågor. Barnet har rätt att hitta sina egna. Även om jag tycker att det är hemskt att inte ha koll så växer hon av att få klara sig själv. 

Sist hon fick gå hem själv, efter en friluftsdag i närområdet var hon lite orolig först men när hon väl dök upp hemma var hon glad som en lärka. Så jag försöker ignorera det faktum att hon ska cykla själv fem kilometer hem efter skolan. 

Nästa steg är att åka buss själv till skola. Men det skjuter vi på lite. Jag tror inte jag är mogen för det än.