jamen glömde ju

Eftersom undertecknad är som hon är så har jag tagit tag i lite saker i mitt liv. Jag har till exempel bestämt mig för att börja plugga till hösten.

Tanken är att jag ska bli drog-och alkoholterapeut när jag blir stor. En ettårig utbildning på distans. Passar mig perfekt. Men för att bli DoAterapeut måste jag först plugga ett år för att bli Behandlingsassistent. Först var jag väldigt tveksam eftersom utbildningen grundar sig i 12-stegs metodiken och där är gud iblandad. De som känner mig vet att jag har min egen relation till gud och religion. Men man ska ju utmana sig själv ibland och detta blir, bortsett från själva utmaningen att plugga vid 46, min utmaning. Att kunna lyssna utan att ifrågasätta och sedan omvandla till något jag kan använda utan att känna mig falsk.

Det känns roligt och skrämmande. Jag tvekar och känner mig inte redo för att ta tag i livet. Lättare att låta livet ta tag i mig. Men nu har jag bestämt att jag ska försöka ta tag i rodret och styra lite själv en stund. Se vart det leder mig.

I väntan på ...

... vaddå?!

Ja, ibland undrar jag varför jag över huvud taget vandrar på denna jord. Jag bidrar ju inte till så mycket.  Springer hos läkare och tror och hoppas att de ska hjälpa mig förstå. Förstå varför kroppen inte längre vill. Väntar på att få komma vidare.

I går var jag hos men eventuellt nya husläkare. En kvinna, musliknande, som direkt frågade hur jag mår. När jag inte hade något bra svar på detta, utan endast fick ur mig "jadu vad ska jag svara på det", så tar hon vid direkt och säger att hon läst lite i min journal. Väldigt förstående, än så länge tänker jag i mitt skeptiska humör och samtidigt lite förvånad. Tidigare har ingen brytt sig om att läsa journalen och mest varit ifrågasättande. Men Dr Mus började fråga frågor och plötsligt fick jag en ny diagnos.

Ännu än kanske jag ska tillägga, förra veckan blev nämligen ADHD-utredningen klar och ... tada... undertecknad har ADHD. Ålrijty dän... bara att suga i sig och springa vidare mot mål. Ska gå på föreläsningar och gruppterapi, plus prata med läkare om medicinering. Får se var vi landar med det.

Men som sagt var, Dr Mus kom fram med ytterligare en ny diagnos som skulle förklara, inte bara min värk i kroppen utan även blodpropparna. EDS, Ehler-Danlos syndrom.

"Ehlers-Danlos syndrom är en grupp ärftliga tillstånd som karaktäriseras av att bindväven har en förändrad struktur, vilket påverkar bl.a. hud, leder, ligament och blodkärl." (citat http://www.ehlers-danlos.se/vad-ar-eds/)

Hur hon kom fram till detta? När vi pratat en stund om fibromyalgidiagnosen sa hon "men du är inte överrörlig då?" På detta kunde jag inte annat än svara jakande. Dessutom hade jag fått höra det av sjukgymnasten på den smärtrehabilitering jag undergick under 2014. Snabbt letade Dr Mus upp detta i journalanteckningarna och bingo. 9/9 rätt kan på Beightonskalan. (Beightonskalan ger ett "mått" på om det finns överrörlighet i både stora och små leder samt i ryggraden.).

Dr Mus berättade då att just EDS även kan ge blodproppar och inte bara smärta. Ofta får man helt felaktigt diagnosen fibromyalgi, för tyvärr känner inte läkare till så mycket om detta sjukdomstillstånd. Hon skulle nu remittera mig till Bragee-mottagningen. En smärtklinik som har stor erfarenhet av detta.

Jorsåatte bilen går bra, kroppen lite sämre. Men väntar med spänning på vad detta ska leda till.