måndag, januari 28, 2013

Uppdatering från wooden

Upptåckte att jag min vana trogen inte skrivit här på länge. Så en kort (läs lång) uppdatering kommer här.

Vi har nu två odågor. Odågan fick nämligen en storebror dagen före nyårsafton. En rottiskille som i skrivandes stund har blivit sex månader. Han är en riktig odåga och fd odågan går nu under namnet byrackan. Odågan är en ätare. Allätare med betoning på ALL. Det betyder att så fort han inte har koppel på sig så sticker han iväg och knaprar, glufsar och slukar allt i sin väg. Igår kulminerade det med ett halvt stearinljus och en gummihandske. Handsken ägnade han sedan natten åt att kräkas upp och vi har inte sovit många timmar sammanlagt. Men den kom upp och det är huvudsaken.

Nu är det därför koppel på och enbart lösspring på vissa anvisade platser. Därefter måste jag träna in ordet NEJ och spotta ut. Problemet är ju att han vet att han gör fel och därför springer så långt bort från undertecknad som möjligt medan föremålet sväljs helt. Pratade med veterinär och de sa bara att det gäller att ha koll, de flesta allätare slutar efter att de fyllt året. Så det är bara att kämpa vidare. Byrackan aka fd odågan fattar inte vad grejen är, han tuggar gärna på saker han hittar ute och kan bära iväg på en och annan strumpa men han skulle inte komma på tanken att svälja sakerna. Hästskit och andra delikatesser däremot har han lite svårare att motstå men han kan ordet NEJ och spotta ut så oftast löser det sig själv.

En annan sak detta dubbla hundliv har medfört är att SirBastian måste säljas. Min lilla gula bil är helt plötsligt för liten. Med Byrackan funkade det perfekt, han i baksätet i bälte och vi andra fram. Men nu när Odågan är med finns det inte ett baksäte stort nog för båda två. Odågan väger ca 29 kg och växer fortfarande. Därför har jag nu med Drasutens hjälp haft bilen ute på försäljning på blocket. Efter två veckor verkar det som vi funnit en köpare (håller tummarna att det håller till på lördag då han ska hämta bilen) han betalade handpenning och fortsatte åka skidor för att sedan hämta på lördag som kommer. Efter detta glada meddelande åkte vi glatt till Uppsala och kikade på en Volvo v70 som jag hittat på blocket kvällen innnan. Den var mycket bättre än de andra jag provkört och vi slog till, handpenning betalades och nästa vecka blir den min. Ser fram emot detta, att få en egen bil igen, nu kör jag med Drasutens bil som visserligen är trevlig men inte min.

Vad gäller min hälsa så är det i stort sett oförändrat. Medicinen som min husläkare ville att jag skulle prova slutade jag med efter två dagar (tre tabletter) eftersom min mage totalhavererade. Nu har jag fått nya tabletter (nervpåverkansmärta ska de hjälpa) och än så länge är jag bara lite vinglig, har ont i magen och mår lite konstigt några timmar efter att tabletten är inmundigad.

Gjorde en MR för att se om den visade samma som den kontraströntgen jag gjorde i mellandagarna gjorde. Men icke sa nicke. Och eftersom min husläkare är av den slöare typen så väljer han självklart att gå efter MR resultatet, vilket säger att det inte är någon fara med min nacke. Jag har ett litet diskbråck men det finns ingen nervpåverkan. Eller hur säger jag som lever med ständig smärta från nacke och armar. Men efter mycket tjafs fick jag så en remiss till neurokirurg, men mina förhopppningar att faktiskt få komma dit är minimala eftersom allt hänger på vad läkaren skriver i remissen.

Väntar fortfarande på svar från FK om ny handläggare så där är det stiltje totalt. Men så länge pengarna kommer in varje månad utan problem så orkar jag inte bråka. Men det börjar väl bli dags att ringa och kolla vad som händer och fötter.

Annars rullar livet på i stort som förut.