tisdag, mars 29, 2011
Deal of the year
Kollade igenom min hotmail för att leta efter ett visst mejl så för en gång skull kunde jag inte bara klicka på töm på skräppostmappen. Vilket var tur eftersom jag annars hade missat detta fantastiska erbjudande... "Hej xxxxxxxxxxxxxx@hotmail.com! Grattis med din Gåva Du kan bli fritt får 2 biobiljetter. Allt du behöver göra är att betala porto på 5,50 miljoner, och så är biljetterna på väg till dig. Boka två fria biobiljetter här. Ha en trevlig resa på bio. [bortklippt länk till något suspekt ställe] Med vänliga hälsningar,Stine Jensen" .--------.
fredag, mars 25, 2011
väntar
Published with Blogger-droid v1.6.7
tisdag, mars 22, 2011
liten blir större
Idag fyller hon år. Den vilda, underbara, uppkäftiga, glada lilla skit som har så många namn. Fr Kaos blir 6 år idag. Hon började dagen med en massa nya filmer, hon gillade Dumma mig. Nu är hon på dagis och jag ska hämta tidigare för att åka till leksaksaffärn för att köpa presenter. Hon ska få välja själv något hon tydligen gillar.
Published with Blogger-droid v1.6.7
lördag, mars 19, 2011
variation
Blev det inte mycket för mig när det kom till mat. Jag åt det som syns på bilden varje dag, till både lunch och middag. Drasuten och hans vänner tyckte att jag hade fruktansvärt dålig fantasi (själva åt de pizza och annat) men jag var nöjd.Det är kyckling med casewnötter och till detta dricker jag grön fanta (fruktansvärt sött och sliskigt men där fantastiskt gott). Det roliga med det hela är att beroende på vilken restaurang vi åt på så smakade det olika, de hade olika grönsaker i, olika kryddor och det gjorde ju att det var som att få något nytt varje gång. Man visste aldrig hur det skulle smaka. På bilden syns en av mina favoriter, de hade rostad chilli i och det var lagom starkt och fantastiskt gott.
Resan i bilder
flygplanet som ska ta mig till Thailand
Fick lite extra benutrymme tack vare att jag satt bakom toaletten, men vad hjälpte det efter 4 timmar var baken bortdomnad och de sista 7 timmarna var ett helvete
Tur jag hade min kudde
vi åkte över Ryssland
utsikt från baksidan av hotellrummet
där var det en byggarbetsplats, jag hade tur och de jobbade bara första och sista dagen jag var där. Här har Drasuten stannat för att beundra arbetet, hotellet syns till höger.
Bästa sättet att ta sig runt var med "moppe". Det är vänstertrafik och folk kör som det inte fanns en morgondag, undertecknad överlät till Drasuten att tygla hästkrafterna. Pepe var dock väldigt tålmodig med oss, speciellt med tanke på att det är väldigt backigt och då pratar vi nästan stupräta backar.
det var härliga stränder, med varmt och klart vatten. Det enda som grumlade lyckan var de små detaljerna som även kan kallas brännmaneter.
Den 14e mars, under månens sken på Patong Beach bytte vi så ringar (en månad för tidigt)
det blev rostfritt stål (billigt som fan och det var tur för vi fick lov att köpa två till mig eftersom jag svällt upp av värmen, hemma fick jag lov att ta av mig den ring jag haft under hela tiden och byta till den mindre)
hemkommen
Så var veckan i Thailand med Drasuten över. Det har bjudet på både skratt och tårar.
Saknaden efter Drasuten är värre nu när vi har haft möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans utan en massa krav eller måsten. Vi har klarat det bra, så bra att vi förlovade oss lite tidigare än planerat och jag är numer ringmärkt.
Tyvärr gick det inte att blogga från hotellet eftersom Drasutens iPad inte rikigt gillade att arbeta med det långsamma nätet på hotellet så det enda jag kunde göra var uppdatera det stora fäjset.
Innan jag åkte fick jag höra hur mycket jag skulle tycka om Thailand och att det var så otroligt trevligt där. Jag vet inte var dessa människor varit men inte katten var de i Patong där jag tillbringade min vecka.
Mitt första intryck är teater! Visst ler de flesta men det är oftast inte ett leende som sträcker sig upp till ögonen och så fort man vänder sig bort faller ansiktet på plats igen. Servicen var inte den bästa, de svarade jaaaaa och nickade leende till allt man sa och sen gjorde de i alla fall som de själva ville.
Stränderna var härliga och vattnet skönt, bortsett från små vidriga brännmaneter som man inte såg... men kände desto mer. Såg bara stora maneter när vi var ute lite längre ut med en vattenskoter och jag är glad att de höll sig från strandkanten där jag guppade runt.
Så nej, jag kan inte säga att jag är helt såld på Thailand. Tyvärr var vi också i en av de mest frekventerad sexturistställena så det travade runt fulla fula feta karlar med en liten thailändare vid sin sida.
Det enda jag saknar är Drasuten och våra härliga slappa dagar ihop. Men nu kommer han hem om en vecka så jag ska nog överleva.
Saknaden efter Drasuten är värre nu när vi har haft möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans utan en massa krav eller måsten. Vi har klarat det bra, så bra att vi förlovade oss lite tidigare än planerat och jag är numer ringmärkt.
Tyvärr gick det inte att blogga från hotellet eftersom Drasutens iPad inte rikigt gillade att arbeta med det långsamma nätet på hotellet så det enda jag kunde göra var uppdatera det stora fäjset.
Innan jag åkte fick jag höra hur mycket jag skulle tycka om Thailand och att det var så otroligt trevligt där. Jag vet inte var dessa människor varit men inte katten var de i Patong där jag tillbringade min vecka.
Mitt första intryck är teater! Visst ler de flesta men det är oftast inte ett leende som sträcker sig upp till ögonen och så fort man vänder sig bort faller ansiktet på plats igen. Servicen var inte den bästa, de svarade jaaaaa och nickade leende till allt man sa och sen gjorde de i alla fall som de själva ville.
Stränderna var härliga och vattnet skönt, bortsett från små vidriga brännmaneter som man inte såg... men kände desto mer. Såg bara stora maneter när vi var ute lite längre ut med en vattenskoter och jag är glad att de höll sig från strandkanten där jag guppade runt.
Så nej, jag kan inte säga att jag är helt såld på Thailand. Tyvärr var vi också i en av de mest frekventerad sexturistställena så det travade runt fulla fula feta karlar med en liten thailändare vid sin sida.
Det enda jag saknar är Drasuten och våra härliga slappa dagar ihop. Men nu kommer han hem om en vecka så jag ska nog överleva.
onsdag, mars 09, 2011
in i framtiden
i snigelfart. Efter att ha blivit stående vid en station pga att kompressorn pajat och sedan blivit kickstartade känns framtiden långt borta.
Livet på landet fortsätter... Roslagsbanan hör hemma på museum.
Livet på landet fortsätter... Roslagsbanan hör hemma på museum.
Published with Blogger-droid v1.6.7
när orken trytet
Ibland undrar jag vad det är som får en att orka. Att fortsätta kämpa trots att kroppen protestetar.
Efter mötet med hälsogurun lyssnar jag på min kropp istället för att låtsas som allt är som det ska.
Men ärligt så vet jag inte om det är så bra. Att veta. Jag har fått förklarat varför min kropp beter sig som den gör, orsaken till att jag inte känner igen mig själv.
Men ändå kan jag inte skaka av mig jantekappan från mina axlar och tillåta mig att känna efter. Istället tänker jag, det finns inget att gnälla om alla har det stressigt och det är snarare det naturliga tillståndet för dagens människor.
Jag hör om människor som gått in i väggen. Och undrar hur det kommer sig att jag inte sitter som en lallande tomte i ett hörn. Antingen är jag för envis för att låta det gå så långt eller så är jag för dum för att fatta.
Hur som helst så säger testerna jag gjort att min kropp är utmattad. Reserverna är slut och i ett desperat försök att få fart på kärran tar jag till socker. Alltså ska vi nu fokusera på att få igång alla system. Så livet efter 40 kanske kan rulla på.
Efter mötet med hälsogurun lyssnar jag på min kropp istället för att låtsas som allt är som det ska.
Men ärligt så vet jag inte om det är så bra. Att veta. Jag har fått förklarat varför min kropp beter sig som den gör, orsaken till att jag inte känner igen mig själv.
Men ändå kan jag inte skaka av mig jantekappan från mina axlar och tillåta mig att känna efter. Istället tänker jag, det finns inget att gnälla om alla har det stressigt och det är snarare det naturliga tillståndet för dagens människor.
Jag hör om människor som gått in i väggen. Och undrar hur det kommer sig att jag inte sitter som en lallande tomte i ett hörn. Antingen är jag för envis för att låta det gå så långt eller så är jag för dum för att fatta.
Hur som helst så säger testerna jag gjort att min kropp är utmattad. Reserverna är slut och i ett desperat försök att få fart på kärran tar jag till socker. Alltså ska vi nu fokusera på att få igång alla system. Så livet efter 40 kanske kan rulla på.
Published with Blogger-droid v1.6.7
nedräkning
I morn är det dags. Vid halv tre lyfter planet.
Att vara utan Drasuten är faktisk riltigt jobbigt. Turligt nog känner han känner lika men det är en klen tröst.
Har inte packat än men har ju hela kvällen på mig
Att vara utan Drasuten är faktisk riltigt jobbigt. Turligt nog känner han känner lika men det är en klen tröst.
Har inte packat än men har ju hela kvällen på mig
Published with Blogger-droid v1.6.7
måndag, mars 07, 2011
måndag hela veckan
Mycket kan man säga men att påstå att det arbete jag utför för närvarande är betungande, utmanande eller ens spännande vore att ljuga.
Det känns som jag är 14 och ute på prao. Man får en uppgift som blivit över men ändå är så pass enkel att minsts barnrumpa kan klara det. När uppgiften är utförd får man ta hatten i hand och gå till chefen för en ny uppgift. En klapp på huvudet och lite beröm senare står man med ännu en fantastisk uppgift framför sig.
För den som aldrig praoat på kontor kan jag avslöja att uppgifterna består av... kopiering, lite kopiering, lite mer kopiering, ännu mer kopiering. Sen kan vi slänga in lite scanning också, vi befinner oss faktiskt på 2000-talet.
Tackar mina år som ung då jag tillbringade lov och sommarlov med att kopiera. Annars vet man aldrig hur det hade gått.
Det känns som jag är 14 och ute på prao. Man får en uppgift som blivit över men ändå är så pass enkel att minsts barnrumpa kan klara det. När uppgiften är utförd får man ta hatten i hand och gå till chefen för en ny uppgift. En klapp på huvudet och lite beröm senare står man med ännu en fantastisk uppgift framför sig.
För den som aldrig praoat på kontor kan jag avslöja att uppgifterna består av... kopiering, lite kopiering, lite mer kopiering, ännu mer kopiering. Sen kan vi slänga in lite scanning också, vi befinner oss faktiskt på 2000-talet.
Tackar mina år som ung då jag tillbringade lov och sommarlov med att kopiera. Annars vet man aldrig hur det hade gått.
Published with Blogger-droid v1.6.7
nedräkning
På torsdag är det dags. Då ska väskorna vara packade och allt färdigt. Kan säga just nu ligger allt bara i högar överallt. Nåja tar väl inte så lång tid att få ner i en väsks. Hoppas jag.
Jag tror jag kommer kunna blogga från mobilen för hotellet har internet, vi får se.
Att vara utan Drasuten går så där. Det är inte så att jag gråter av saknad men nog känns det tomt och konstigt. En del verkar tycka att det är fånigt att längta efter någon bara efter några dagar men jag kan inte hjälpa det.
Vi kommunicerar med mejl och jag kommer på mig med att kolla av mejlen stup i kvarten. Överlyckig när det finns något i låddan och nerstämd när det inte finns något.
Men snart är jag där!
Jag tror jag kommer kunna blogga från mobilen för hotellet har internet, vi får se.
Att vara utan Drasuten går så där. Det är inte så att jag gråter av saknad men nog känns det tomt och konstigt. En del verkar tycka att det är fånigt att längta efter någon bara efter några dagar men jag kan inte hjälpa det.
Vi kommunicerar med mejl och jag kommer på mig med att kolla av mejlen stup i kvarten. Överlyckig när det finns något i låddan och nerstämd när det inte finns något.
Men snart är jag där!
Published with Blogger-droid v1.6.7
söndag, mars 06, 2011
testar igen
Har gjort en liberalisering, allt måste läggas tillbaka. Suger
Published with Blogger-droid v1.6.7
onsdag, mars 02, 2011
14 igen
SUCK
Published with Blogger-droid v1.6.7
en ny dag med nya möjligheter
Så sitter jag här och väntar. Vi är tydligen tre lyckliga konsulter som fått den äran att "slava" på kontoret. Få se vem av oss lyckliga som får kopiera.
Published with Blogger-droid v1.6.7
tisdag, mars 01, 2011
att önska
Det sägs att man ska vara försiktig med vad man önskar. Man kan ju få det.
Har sedan Frank tröttnade på att få stryk av en dom var snabbare ondgjort mig på företaget jag är anställd på. Idag blev jag änmu mer irriterad när chefen i förtäckta ordalag uppmanade mig att söka nytt jobb.
Men döm om min förvåning när jag npgra timmar senare blir uppringd av en annan på företaget som sa att de ville ha min hjälp på själva kontoret.
Självklart satt jag o bilen på väg till Drasuten och fick vända bilen, åka hem och hämta jobbkläder.
Och insåg att det är dumt att önska sig saker, för ibland händer det att man får det man önskat. Dock inte riktigt som man tänkt sig. Eftersom man sällan specificerar sin önskan närmare.
Har sedan Frank tröttnade på att få stryk av en dom var snabbare ondgjort mig på företaget jag är anställd på. Idag blev jag änmu mer irriterad när chefen i förtäckta ordalag uppmanade mig att söka nytt jobb.
Men döm om min förvåning när jag npgra timmar senare blir uppringd av en annan på företaget som sa att de ville ha min hjälp på själva kontoret.
Självklart satt jag o bilen på väg till Drasuten och fick vända bilen, åka hem och hämta jobbkläder.
Och insåg att det är dumt att önska sig saker, för ibland händer det att man får det man önskat. Dock inte riktigt som man tänkt sig. Eftersom man sällan specificerar sin önskan närmare.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)