hemkommen

Så var veckan i Thailand med Drasuten över. Det har bjudet på både skratt och tårar.

Saknaden efter Drasuten är värre nu när vi har haft möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans utan en massa krav eller måsten. Vi har klarat det bra, så bra att vi förlovade oss lite tidigare än planerat och jag är numer ringmärkt.

Tyvärr gick det inte att blogga från hotellet eftersom Drasutens iPad inte rikigt gillade att arbeta med det långsamma nätet på hotellet så det enda jag kunde göra var uppdatera det stora fäjset.

Innan jag åkte fick jag höra hur mycket jag skulle tycka om Thailand och att det var så otroligt trevligt där. Jag vet inte var dessa människor varit men inte katten var de i Patong där jag tillbringade min vecka.

Mitt första intryck är teater! Visst ler de flesta men det är oftast inte ett leende som sträcker sig upp till ögonen och så fort man vänder sig bort faller ansiktet på plats igen. Servicen var inte den bästa, de svarade jaaaaa och nickade leende till allt man sa och sen gjorde de i alla fall som de själva ville.

Stränderna var härliga och vattnet skönt, bortsett från små vidriga brännmaneter som man inte såg... men kände desto mer. Såg bara stora maneter när vi var ute lite längre ut med en vattenskoter och jag är glad att de höll sig från strandkanten där jag guppade runt.

Så nej, jag kan inte säga att jag är helt såld på Thailand. Tyvärr var vi också i en av de mest frekventerad sexturistställena så det travade runt fulla fula feta karlar med en liten thailändare vid sin sida.

Det enda jag saknar är Drasuten och våra härliga slappa dagar ihop. Men nu kommer han hem om en vecka så jag ska nog överleva.