onsdag, september 30, 2009

sån är hon


Första stora skadan, använde näsan som broms i nerförsbacke
1 år gammal (april 2006)


några veckor senare, favorit i repris använder näsan som broms
fortfarande 1 år (april 2006)


dejt med vattenskål i keramik, 6 stygn och mamma fick se skallben
1 år 8 mån (november 2006)



använde läppen som airbag efter att Brunte kastat av krigarprinsessan
2 år (april 2007)


sen har det ju varit en hel del små blessyrer under åren som varit.


sten i skon e ju inget mot sten i skallen
4½ år (sept 2009)
"Det är inte i det man äger utan i det man är som personligheten yttrar sig."
Oscar Wilde

sådan fader sådan dotter

den gamla Siv Malmkvists slagdängan "mamma är lik sin mamma" gäller visserligen vad gäller humör och skönhet *hehe* men fr kaos är otroligt lik sin far också. Tyvärr uppskattar fadern inte alltid att fr kaos inte gör som han säger utan som han GÖR.




pappa skruvar med skruvmejsel. Fr Kaos också



pappa läser på toaletten, fr kaos också




pappa krattar, fr kaos också

pappa har fredagsmys, fr kaos också
"Det är inte i det man äger utan i det man är som personligheten yttrar sig."
Oscar Wilde

stjärnsmäll

Det blir inga dagisbilder i år.

Det har fadern bestämt.

Skälet är att fr kaos ståtar med ett stort plåster i pannan.

De tog egentligen korten för en månad sedan men då blev fr kaos så rädd för molnen och av att det regnade så det blev inget kort utan bara gruppfoto, de avtalade med fotografen att hon när hon återvände för att fota småbarnsgrupperna även skulle ta ett kort på fr kaos. Men så ska de nu inte bli för fadern vill inte ha foto på en unge med plåster.

Undertecknad hoppas han fattade att jag vill ha foto.

Förra årets foto ville fadern inte heller ha, eftersom fk kaos då hade ätit blåbär precis innan fotograferingen och därför var blå på läppar och tänder. Kaos älskar dessa kort. Det gör undertecknad också. Det är ju så hon är. Vår älskade lilla kaos. Hon gör inte som man ska utan som hon vill. Varför inte bara älska det.

Men fadern tycker bäst om barn som sitter stilla i ett hörn och inte gör något väsen av sig. Han tycker bäst om de ungar som inte gör som han gör utan som gör som han säger.

Förstår inte hur många år det ska behöva ta innan mannen förstår att allas vår lilla fröken kaos inte är en prisessa som sitter still i ett hörn och pysslar. Hon är en krigarprinsessa som dödar drakar, räddar prinsar och kör racerbil, å om man gör det får man ju ta att kläderna är trasiga, tänderna blåa och det sitter plåster både här och där.

(kan meddela att undertecknad kommer att ta kort ändå, gjorde det med blåbärskorten och kommer även ha plåsterkort)



"Ingenting är så likt oskulden som hänsynslösheten"
Oscar Wilde

Bloggsfären

Har under några dagar verkligen scannat av bloggar, gått in på de så kallade toppbloggarna skrivna av flickebarn som fan knappt är torra bakom öronen.

Kissie, Dessie, Blondinbella och en massa andra underligheter.

Min fråga är hur i helvete är det med våra ungdomar i dag???

Om detta är det som är det Bästa generation fuck-it all kan komma med. Som tjänar grova pengar (vet inte hur sant eller hur mycket) på att skriva om sin vardag.

Då blir man blir ju fan mörkrädd. Språket är ju inte ens internetförkortningar längre utan en massa konstiga uttryck som jag antar att man måste vara under 20 för att riktigt förstå. Det handlar om att äta så lite som möjligt, köpa så mycket kläder som man bara kan och dessutom fota dessa och lägga ut i bloggen (antagligen för att ge affären lite publicitet och därmed få skit gratis) Om vuxna människor som sitter på företag tycker att hej här har vi en bra bloggerska att sponsra för hon skriver om oss, så undrar jag även vad det är för fel på oss sk vuxna???

Det är ju brutalt vidrigt! Man blir ju helt jävla trött i huvudet efter att ha läst två sidor.

De struntar i skolan, sminkar sig så de ser ut som häxor, äter minimalt med mat (dvs ett äpple varannan dag) och klär sig på ett mer eller mindre bedrövligt sätt. De ser ju för fan alla likadana ut! Är det det som är grejen?!

Burr, nä jag håller mig till de bloggar som har en text man orkar läsa, som faktiskt trots att det kanske handlar om blöjor eller makaroner på golvet, stressiga dagar med chefen/mannen eller vad som helst så länge texten är rolig och engagerande.

Säger bara. SKÄMMES!!! till alla de vuxna marknadsförare som tycker att det är okej att deras produkter syns på bloggar skrivna av skolkande, mobbande, anorixiaförespråkande egotrippade blondiner.

Är detta våra barns förebilder?! Då förstår jag att så många älskar Anna Anka och hennes grodor. Shit hon måste ju te sig som värsta gurun för dessa totalförvirrade stackare.



"Hon hade alldeles för mycket rouge och alldeles för lite kläder på sig i går.
Det är alltid ett tecken på desperation hos en kvinna."
Oscar Wilde

tisdag, september 29, 2009

hål i huvudet

har vi väl alla lite var till mans men jag önskar i bland att fr kaos inte tog allt så bokstavligt.

Hon har nu förutom det 4cm långa ärret i pannan att stoltsera med utan även en ny hästskoformad in vardande. Fadern blev upprörd.

fadern: den där ungen.... hon kommer fan se ut som scarface innan hon blivit tonåring.
undertecknad: jaja men så är hon vår älskade fr kaos

resultatet av att ha ramlat från en hög sten i skogen, ner på en annan sten som var vass. Hon behövde inte sys som tur var utan det räckte med lite tejp.


min egen lilla stjärna.



"Fick man sin ungdom åter skulle man bara göra om sina dårskaper."
Oscar Wilde

söndag, september 27, 2009

Världarnas krig

fruktansvärt dålig film som jag just zappat mig igenom. Det bästa var slutet.

Å då inte bara för att den äntligen var slut utan för själva tvisten.

De dog i en allergichock.

Moder natur ger igen!

"Ingenting är så likt oskulden som hänsynslösheten"
Oscar Wilde

Allt eller inget?

samtal i bilen

Fr Kaos: jag vill ha... det och det... å det å sen det (rabblar upp en massa saker och även en del osaker)

Undertecknad: mm (lyssnar med ett halvt öra)

Fr Kaos: det är bara det jag vill ha

Fr Kaos: bara allting!


"När jag var ung trodde jag att pengar var det viktigaste i livet,
nu när jag är gammal vet jag att det är så."
Oscar Wilde

lördag, september 26, 2009

Känslan är ?

Ärligt talat så vet jag inte om jag egentligen mår så mycket bättre än i går. Men eftersom fr kaos är här är det bara att bita ihop och gilla läget. Då hinner man liksom inte med att vara sjuk. Hade det varit barnfri helg kan ni ge er på att jag legat hemma med minst svininfluensan om inte fågelinfluensan gjort ett återinträde och landat hos mig.

Men nu är det kaoshelg så då blev det bara en liten ynka förkylning som jag inte ens har tid att ha. Kaos är lite snorig och nyser oftare än vanligt. Inte för att det hejdar henne nämnvärt från att vända upp och ner på huset och dess närmsta omgivningar.

Bestämde mig för att göra vitlökssmör till maten, allt för att hotta upp imunförsvaret och ge de vita krigarna (pratar vita blodkropparna här å inget annat) en liten extra skjuts. Men det tyckte tydligen inte min mage var en så strålande idé. Hurra för inbyggd anorexi.

Här ska mumsas glass (tofuline vanilj) och mors hjortronsylt.

E ju faktiskt förkyld å då ska man äta glass, i stora lass.

"Adam hade en stor fördel. När han sade någonting bra visste han att ingen hade sagt det före honom."
Oscar Wilde

fredag, september 25, 2009

tidsfristen har gått ut

tror att alvedonen har gjort sitt.

blir en lång kväll...


"Det finns bara en sak i världen som är värre än att folk pratar om en och det är att de inte pratar om en."
Oscar Wilde

Den inbillningsfriske

Efter en skön stund med ansiktsbehandling och lite "egentid" på riktigt blev det dags för en härlig promenad i höstsolens sken med "ny" bekantskap.

När jag åkte för att hämta fr kaos kände jag mig riktigt uppåt och pigg. Tänkte att det kanske hade vänt, halsen känns fortfarande konstig, som den är inplastad med ett tjockt lager pvcplast.

Då slog det mig, jag är ju dopad. 2 alvedon var 4e timme kan få även den sjukaste att må bra.

Hm!

"Kvinnan är en sfinx utan hemlighet."
Oscar Wilde

Drained

en del engelska ord kan verkligen beskriva ett tillstånd bättre än många svenska. Jag kan i ärlighetens namn inte hitta någon bra svensk motsvarithet till just ordet... Drained...

Megamensen from hell is back! Det känns ibland som hela innandömet är på väg att ramla ut.

Dessutom känn halsen som någon installerat ett rivjärn i eller snarare som någon liten jävel sitter där och rispar lite här å där, lite nu å då, fast mest hela tiden.

Gurgel


"Han var gammal nog att ha kunskap om värre."
Oscar Wilde

torsdag, september 24, 2009

Konstig odör

Min nytvättade tvätt luktar skit.

Lukten påminner om den lukt allting som kommer från faderns hus och jag trodde det berodde på mögel.

Jag har ingen aning om vad det kan bero på. Den första laddningen luktar inte alls men den andra fullkomligt stinker. VIDRIGT. Fick ta av mig pyjamansen för den luktade så fruktansvärt illa.

Vad har gått fel?! Var det att kläderna fick ligga i maskinen några timmar efter att den var klar som gjorde det?!

Är det tvättmedlet och sköljmedlet som gör det?

Får lov att tvätta om en massa kläder i morgon, för den där stanken går fan inte att ha kvar här.



"Alla kan göra historia. Endast en stor man kan skriva den."
Oscar Wilde

Personal space







(snodd från nätet ärligt och uppriktigt)

Blogga 2

har även funderat lite på det här med vad man väljer att skriva.

De flesta bloggar jag läser handlar om livet personen lever. En del slänger in roliga bilder med kommentarer eller annat i sin blogg och blandar ut det med små vardagsbetraktelser.

Andra skriver om livet och familjen.

Jag har aldrig förstått mig på det här med att tjäna pengar på sin blogg, men så har jag ju inga 5 000 sidvisningar i veckan heller (om det nu är det som är kravet) så det har liksom aldrig varit något jag tänkt på.

Jag har hittills inte heller lobbat speciellt mycket för att dra hit människor för att på så sätt få upp sidvisningarna.

Men nu när jag följt ett antal bloggar under en längre tid märker jag tydligare och tydligare att de trots sin folklighet, den personliga tonen och insynen i personens liv är tämligen utstuderat. De flesta av de bloggar jag läser skrivs av så kallade "kända" människor, en del bloggar läser jag efter att ha snurrat in från någon av de ursprungliga och borde väl ha insett att de inte lägger vem som helst som länk från sin blogg. Vilket gör att jag hamnar på andra kändisars bloggar (även om de för mig är totalt främmande)

Ofta skriver man om något aktuellt som väcker uppmärksamhet för att, som jag känner så här efter ett tag, dra mer läsare till bloggen.

Nu senast har det varit Anna Anka och hennes grodor (där jag även själv varit med och sjungit små grodorna) men även det uppmärksammade rånet är ett återkommande inlägg. Däremot verkar alla ha skrivits av en och samma person, det verkar nästan som bloggaren blivit informerad om att skriva om detta på ett positivt sätt för alla som jag har läst hittills har jublat och tycker att det är sååå fantastiskt häftigt.

jag kan inte se något häftigt i det hela över huvud taget men så är jag nog inte heller en sann bloggare. Jag ser inte att nyhetsvärdet i dagens nyheter även kan ge mig mer läsare om jag bloggar om det och sedan lägger ut små trådar här och där som länkar till mig. Ser till att ha ord och citat som hittas om man googlar. Men det är ju min blogg, den ska väl handla om mig. Om jag tycker något om något så skriver jag självklart om det men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna bli en så stor bloggare att jag skriver om den senaste snackisen för att dra läsare till min blogg.

Fick mig dock en tankeställare i går när jag faktiskt klagade lite på bloggaren då han valt att helt plötsligt ändra sitt innehåll i bloggen. Från att ha handlat om hans vardag med mobbing och läxor fick man helt plötsligt bara läsa om vad han ätit till middag. Kände mig lurad! Här har jag suttit och engagerat mig i någon och helt plötsligt så ska jag få middagstips?!

Så jag lämnade en kommentar där jag sa att jag tyckte det var lite tråkigt att han inte längre skrev om sina tankar utan vad han ätit. Men i morse efter att ha sovit på saken fick jag dåligt samvete. Vem är jag att klaga på vad någon väljer att skriva om i sin blogg?! Vad ger mig den rätten? Så jag skrev ännu en kommentar där jag bad om ursäkt.

Vet inte om det var rätt eller fel men det kändes rätt, om jag inte gillar riktningen bloggen tar får jag väl helt enkelt sluta läsa. Det finns andra bloggar skrivna av "kändisar" som jag tröttnat på eftersom de från att ha varit intressant läsning plötsligt bara blir mainstream eller tröttsamma helt enkelt. Inte katten har jag sagt något utan helt sonika slutat läsa.

Men här tyckte jag alltså att jag hade rätt att säga något. Ondgör mig själv över människor som skriver negativa kommentarer, även om de är i sin full rätt att göra det. Men enklast är väl ändå att bara lägga av att läsa boggen istället.

Även om de är offentliga är de ju de flesta personliga, med människor som du och jag som skriver. Då kan ju inte jag plötsligt ha synpunkt för att någon är i en svacka och inte skriver lika kvittrande som förut eller plötsligt inte orkar blogga varje dag eller vad det nu än må vara.

Nä skärpning nu! Läs eller skit i att läsa, kommentera innehållet i bloggen. Både positivit och negativt. man måste inte hålla med bloggaren om allt. Men klaga inte på vad personen väljer att skriva om, sluta läs då?!

"Alla kan göra historia. Endast en stor man kan skriva den."
Oscar Wilde

Blogga

Har ju av olika skäl fått mina skäl till att blogga skärskådade och vända ut och in efter den stora bloggskandalen förra året.

det enda jag kommit på är att jag vill fortsätta blogga, hade gärna fortsatt på den blogg som jag började med men eftersom den blev våldgästad och besudlad försvann glädjen.

Så jag startade den här. Jag tror inte att jag skriver för att alla ska älska den och jag ska ha miljoner läsare och tjäna grova pengar på den. Jag skriver för att bli av med mina tankar, för att låta mina vänner veta hur jag har det och få intryck av andra människor.

Har märkt att jag blir otroligt glad varje gång någon tar sig tid att skriva en kommentar, sen är jag dålig på att se feedback men glad blir jag. Däremot har jag haft svårt att själv skriva kommentarer även om jag läser en blogg dagligen och den berör mig på något sätt.

Fast på senare tid har jag varit lite duktigare på att faktiskt säga något ibland och helt plötsligt vaknade min egen blogg till liv. Det är inte längre bara mina nära och kära samt vänner och bekanta utan "främlingar" säger något om det jag skrivet.

Det är inte på så sätt att det är bättre än när en vän skriver men helt plötsligt fick jag den där bekräftelsen som ju faktiskt är lite av skälet till att jag valt att skriva en offentlig dagbok.

Alltså måste jag vara aktivare i mitt läsande av bloggar om jag vill få reaktion på min egen.

Om jag blir glad över en kommentar varför skulle inte andra också bli det.

"Jag har slutat läsa böcker. De får mig att tänka på annat än mig själv."
Oscar Wilde

Ser rött

Av olika skäl

Ett är att jag är grymt trött på människor, vissa speciellt och andra inte alls.

Ett annat är att hon nu har bestämt sig, tant röd, röda häxan. Efter 3 veckor pms en vecka halvtaskiga försök att likna mens har hon nu tagit i så hon nästan sprängs.

Dessutom som inte det räcker så har jag ont i halsen och lite feberont i lederna. Strålande bra.

Fick ställa in träningspasset i helgen med väninna, det innebär också att fr kaos inte får leka med sin kavaljer den här helgen utan får stå ut med en tråkigt mamma som helst vill ligga under en filt och bara sova.

Fast det behöver ju inte bli så illa, kanske blir det värre.

"Det enda en musiker vill är att man ska vara alldeles stum,
medan man själv gärna hade varit alldeles döv."
Oscar Wilde

alltid en tröst



(snodd från nätet ärligt och uppriktigt)

onsdag, september 23, 2009

Får jag lov att presentera

Skuld min avatar i WoW-världen som jag just nu satsar mest tid på att få upp till 80 innan nästa expansionspack kommer ut. Å ja kommer måsta köpa skiten också.



Så här ser hon ut nu när hon fått råd att köpa ett vråkåk




Instant tv

Eftersom jag alltid är lite efter när det gäller ny teknik så var det inte förrän i går jag upptäckte fördelarna med tvX.play.

Men att kunna se programmet när jag ville (bortsett från att programmet inte är tillgängligt mer än en viss period) är ju värsta lyxen.

Att jag kom mig för att prova var för att jag i går upptäckte att det var tisdag. Ja det händer varje vecka kanske du tänker då så vad är det som är så underligt med det.

Problemet var inte det att det var tisdag i sig utan att programmet jag hade tänkt se gick på måndag kväll. Jag pratar om "Svenska Hollywood fruar". Efter att ha sett första programmet var jag lite nyfiken på vad som skulle hända och för första gången på väldigt länge hade jag faktiskt i minnet bestämt mig för att komma i håg att sätta på teven. något som händer rätt sällan nu för tiden (speciellt när jag inte har kaos här)

Men självklart missade jag ju det. Men då slog mig ännu en tanke. tvplay!! Sagt och gjort in på nätet och jomen där fanns ju programmet. Så där satt jag med näsan i skärmen och väntade. Det var inte så uppseendeväckande den här gången. Om man bortser från de otäcka känslor Maria Montazami´s otäckt lismande släpiga stämma väcker i min kropp, den olust som allas vår Anna Anka skrämmer fram och suget efter att leka med barbie som av någon underlig anledning vaknar till liv när man ser vår lilla Agnes-Nicole Winter.

Rätt händelselöst. Men sen kom jag ju på snilleblixten, hunken Skarsgård är ju med i någon vampyrtjohejgrej på teve har jag hört. Men aldrig sett!? Sagt och gjort in på kanalen som visar den och jodå, nog fanns de senaste avsnitten där. Efter att ha tittat igenom 4 avsnittet kom jag på att jag även ville se 3e och då slog det mig också att jag ju faktiskt har kopplat ihop datorn med teven, så i stället för att sitta i min underbara kontorsstol så kunde jag ju sitta i min härliga soffa och kolla på teve.

Fantastisk känsla!

Insåg just att jag nog missat True Blood i kväll igen, men det hängs ingen läpp för det... har ju min dator och soffa för en dejt när jag vill.

Snacka lyx!

"En konstnärs hjärta är hans huvud."
Oscar Wilde

Skalman-tänk

Det värsta ordet Skalman vet är "Skynda". Han tycker det är äckligt och blir arg och förolämpad varje gång Bamse eller någon annan säger det högt.

Ibland önskar jag att jag vore lite mer som Skalman. Jag har nämligen alltid bråttom. Jag kan inte stå i en rulltrappa (om jag inte har sällskap) utan går både upp och ner. Jag slänger i mig maten utan att andas (konstigt att min mage protesterar), jag pratar snabbare än jag jag kan organisera tankarna, vilket nu för tiden får effekten att jag helt plötsligt inte har en aning om vart jag är på väg. Orden liksom bara ramlar ut. Fast mitt största problem är att jag tänker inte bara för mycket, snabbt och oorganiserat utan även för långt fram.

Sedan barnsben har jag haft problemet att jag inte orkat vänta tills jag lärt mig något. Att träna vad är det?! Försökte mig på att spela tvärflöjt (var ju obligatoriskt under mina första skolår att vara med i musikskolan). Min bästis började hon också. Vi gick på samma lektionstimme (av orsaker som vi inte behöver fördjupa oss i här) och det var ju kul. Det som inte var kul var att öva. Katten flydde så fort instrumentet packades upp. Jag tröttnade själv efter de första stakande tonerna till "lilla snigel akta dig" och eftersom jag inte kunde spela som ett proffs på en gång dog intresset.

Hur det gick för min vän, ja hon fortsatte (övade flitigt) och det slutade med att hon spelade i orkester ända till vi gick i gymnasiet. Då betraktades hon inte längre som barn och fick sluta eftersom musikskolan inte är för tonåringar. Men hon var lika glad för det, för hon gillade egentligen inte att spela tvärflöjt men hon är oxe och de gör det de ska.

Jag var duktig på friidrott. Bäst i skolan på 60-meter (slog killarna med hästlängder ända fram till 6an när de började växa om mig) och hoppade nästan 3 meter i längdhopp. Vann alla tävlingar i skolan. Idrottsledare fick upp ögonen och vips var jag inskriven i den lokala idrottsföreningen. Gick på en träning. Men eftersom jag redan var bäst på att springa förstod jag inte nödvändigheten med att hålla på och träna rusher genom att springa fram och tillbaka från vägg till vägg i en gympasal några kvällar i veckan. Där dog entusiasmen och jag la ner. Sen kom en skada (orsakad av tjejskridskor på friluftsdag) och därmed dog även mitt naturliga försprång. Men jag har aldrig deppat över det.

Sedan barnsben har jag alltid önskat mig ett piano och därtill att lära mig spela piano, men på grund av vår ekonomiska situation var det aldrig ett alternativ att börja lära mig spela piano eftersom det krävdes att man hade ett eget piano. Däremot fick jag ett instrument som kunde framställa olika ljudvaranter när man tryckte på tangenterna och mången kväll har jag plinkat fram olika sånger. (noter har aldrig varit något jag lärt mig trots körsång).

Som tröst skrev mor min in mig på en gitarrkurs i högstadiet och köpte också en begagnad gitarr av en väninna. Som det vore samma sak. Jag plinkade på med en dåres envishet i typ 3 dagar, gick aldrig på kursen och flera år senare (typ 15) sålde/slängde mor gitarren efter år i källaren.

Under mina sökande år efter min första separation började jag intressera mig för horoskop och astrologi. Sagt och gjort böcker inhandlades och jag lärde mig att göra födelsehoroskop. Men sen tog det stopp. Nu kan jag ju det så varför ska jag läsa mer?!

Det enda som jag verkligen fördjupat mig i är hundar och barn. Jag har läst böcker, pratat med människor och lärt mig så mycket jag kunnat. Suger fortfarande i mig hundrelaterade kunskaper så fort möjlighet. Anser mig vara en rätt bra hundmänniska, det kommer liksom naturligt.

Men annars tappar jag oftast intresset direkt. Eller så fortsätter jag vidare till nästa punkt på kartan fortare än fan kan säga skärseld och hamnar då i samma kniviga sits varje gång. Jag har för bråttom. Jag skyndar!

Jag tänker en tanke och innan den ens har landat har hunnit bli bearbetad och antingen godkänd eller diskvalificerad har jag redan avancerat vidare till nästa.

Just nu börjar jag undra om det här med massage är ytterligare en sak som jag kan lägga till mitt kunnande, för att sedan hoppa vidare?!?! Eller kan jag verkligen hålla intresset uppe?

Det är inte så att jag inte tycker det ska bli kul att gå utbildningen, snarare så är problemet att jag redan ser vad jag ska göra efter utbildningen, vilka andra kursen som finns. Börjar fundera på hur jag ska göra med kunder, mottagning och eventuellt företag.

Ligger liksom inte i min natur att vänta, stanna upp och betänksamt fundera på något. Nä jag rusar vidare efter första tanken som tagit sig förbi passar-bäst-i-soptunnan-spärren och därmed är det fritt fram.

Sitter och tittar på olika massagebänkar, massageoljor och känner ett intresse liknande det jag uppvisade när jag skaffade första hunden. Fast jag vet ju också att intresset kan dö ut när jag väl lärt mig något.

Så antingen har jag för bråttom vidare eller så kan jag det inte fort nog vilket gör att intresset dör. Resultatet blir ändå att jag helt enkelt tröttnar eller stagnerar.

Fan i mina tankar har jag redan en salong med anställda och tjänar storkovan på att massera.

Eller hur!?

"Erfarenhet är det namn som alla brukar ge sina misstag."
Oscar Wilde

tisdag, september 22, 2009

?

Förstår inte att det ska vara så jävla svårt!?

Förstår inte vad jag gör för fel!?

Förstår inte varför en del tycker de kan hantera mig hur som helst!?

Förstår inte vad jag ska göra för att lyckas med något jag företar mig!?

Det enda jag vet, är att jag inte duger något till. Jag duger inte ens till att torka fan i arslet med.

"Karikatyren är en hyllning som medelmåttan bringar geniet."
Oscar Wilde

Dagen som började med en tott

Tog mig upp tidigt i dag för att följa med vän och hålla hand. Av detta blev det inte ens en tummetott då den polske stjärnan helt enkelt inte fångade vännens förtroende varken med intresse eller konstnärligfiness.

Sedan har resten av dagen följt samma tott-mönster och jag hade tänkt fixa pizza till middag men just nu verkar det fan så jobbigt att smeta ihop degen och få ut den på plåtarna. Så det lär bli sallad i dag igen. Och godis. Massor!

"Bara tråkiga människor briljerar på morgonen."
Oscar Wilde

måndag, september 21, 2009

Ropa hej innan man kommit över bäcken...

Jag är glad som en lärka men jag känner mig smutsig. Känns som jag manipulerat och ljugit. Fast jag har inte gjort det. Det känns som jag utnyttjar dem!? Helt jävla sjukt! Det är ju meningen att de ska bli uttnyttjade, om inte hade han ju skrattat mig i ansiktet.

Tror problemet är mitt vanliga problem med att ta hjälp av andra (spelar ingen roll om jag betalar för det eller inte) inte ska väl jag komma här och störa. Inte ska väl jag kräva något. Jag klarar mig själv.

Men den här gången tog jag mig i kragen och gjorde något som jag aldrig vågat göra förut. Jag frågade rakt ut om de kunde hjälpa till och trot eller ej men svaret var positivt.

Nu får vi se vartåt det här barkar. Käpprätt åt helvete antagligen men fan får väl se till att mobilen är laddad med musik så blir vägen dit roligare.


"En idé som inte innebär några risker är knappast värd att kallas för idé."
Oscar Wilde

Framsteg i bakåttrampar-trappan

I dag ska jag träffa TRR. Får se om jag blir lyckligare av detta, brukar oftast bara innebära att jag får beröm för min cv och för att jag är så duktig på att söka jobb. Fast den här gången har jag faktiskt inte sökt några jobb så jag har eliminerat det i alla fall. Känns skönt.
"Den som frågar mycket får många svar,
och när en narr frågar mer än hundra vise män kan svara är frågorna aldrig indiskreta.
Det är däremot svaren ibland."
Oscar Wilde

Rött suger

HA HA... hon skrattar åt mig på väg till banken.

Jag pratar om Röda häxan. Jag var ju dum nog att säg hej innan jag kommit över ån. Det ser inte bättre ut än att skrotet och hormonerna fortfarande leker herre-på-täppan vilket resulterar i att jag nu har gått från pms-träsket till blodiga öknen.

Har att se fram emot en två veckor med varannan dags blödningar. I lördagas trodde jag verkligen att hon var här. Men ju längre dagen gick ju mindre blödningar för att på söndagen helt upphöra. Fram till natten då det satte i gång igen.

Har varit med om det här förut, fast inte riktigt så här uttraget, det innebär 4 veckor pms 2 veckor velande hit och dit för att sedan tokblöda 1-2 veckor. Har jag tur får jag en oblodig vecka innan nästa cykel.

Hurra vad jag älskar min nästa o-sak som jag inte skrev om förut, nämligen PCOS något jag levt med sen tidiga tonåren.

Men det suger likförbannat, även om jag i det här fallet har stirrat demonen i vitögat sedan jag var runt 20 och fick diagnosen (för ja den här har jag faktiskt fått diagnostiserad, och min gynekolog brukar titta in till mina äggblåsor när jag är på besök och de ligger där så fint, uppradade i äggstockarna)

"De gamla historikerna gav oss nöjsam fiktion i form av fakta.
De moderna romanförfattarna presenterar tråkiga fakta förklädda till fiktion."
Oscar Wilde

fredag, september 18, 2009

Down memory lane

Hade tänkt gå och lägga mig, var duktig och hoppade ur wow-världen, läser inga bloggar och stängde ner msn... men nu visar det sig att Ghostbuster (2an tror jag det är) visas på teve... Vore lite kul att se den.

har visserligen bokat pilates i morgon men eftersom jag fortfarande har nackspärr och det fan gör ont bara jag går så tror jag att jag kommer få skippa det. Typiskt

"Folk som bara lever för sitt nöjes skull är vanligtvis ogifta."
Oscar Wilde

Rött är sött

Så eftersom Tant röd... häxan äntligen, efter 4 veckors velande har bestämt sig för att stanna kvar och jämna ut hormonströmmarna äter jag jättemycket godis. Alltså mer än jag brukar.

Som det vore något nytt.

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting."
Oscar Wilde

torsdag, september 17, 2009

Kyckling a la spett

Fan att man ska vara så jävla feg. Mötet med sekreteraren löpte väl så där kan jag säga. Vår medlare kom med ett förslag om hur vi ska lösa bristen på kommunikation mellan mig och sekreteraren. Som jag malde ner till stenmjöl. Han sa åt mig att jag borde ringa honom och han ansåg minsann inte att det var något fel på de saker han lämnade i från sig.

Jag sa att jag inte delade hans mening och att jag i egenskap av ordförande och justerare måste fylla i de saker som saknas och korrigera det som är felaktigt. Han mumlar vidare om att jag borde ringa honom istället. Då frågar jag honom om han är nykter om jag ringer honom. Han blir stilla å sen frågar han "vad sa du nu?" jag upprepar min fråga. Han ser ut som han vill kasta något hårt på mig. Vice ordförande skyndar sig att försöka mildra min fråga men jag dundrar på. Ja sist vi pratade var du ju allt annat än nykter och jag drar mig för att ringa dig. Sekreteraren stirrar på mig som en död fisk och försöker hålla uppe fasaden. Jag fortsätter oförtrutet och ignorerar viceordförandes medlingsförsök.

Han kröp dock till korset och medgav att han varit lite ute på hal is när han tagit ett eget beslut. Men men vi har honom kvar. Han kastade vid ett tillfälle pennan på bordet och sa att jag fick skaffa mig en ny sekreterare. Men vice ordförande vände det hela så nu ska vi ha ett litet möte (eller ringa varandra säger sekreteraren efter att mötet är slut) efter att han har knåpat ihop ett protokoll. För att stämma av med varandra hur vi upplever saker och ting. Jag hävdar fortfarande att det är sällan eller aldrig som det är så att jag inte har samma uppfattning utan det är snarare det att det saknas vital information

Han tyckte att jag hade för bråttom och att det var för mycket som skulle göras nu. När jag tittar på vad jag vill göra inser jag att som vanligt har jag lite bråttom. Vill få saker och ting gjorde nu å inte alltid sen. Men det är inte så man arbetar. man ska sitta och prata om saker, sen ska man sova på saken några år och sen ägnar man ett eller två år till att prata om det. För att då inse att det man pratat om är helt out-of-date och därför börjar man om från början

Ve mig som vill få till förändringar på en gång! Ändra sånt som alltid har fungerat, hur vågar jag. Komma här och komma. Säga att de ska göra saker och inte bara sitta av tiden, fy på mig.

"Arbete är de drickande klassernas förbannelse."
Oscar Wilde

Inte ett skit

har jag gjort i dag. Vaknade tidigt som vanligt men efter att ha slängt ett trött öga på klockan bestämde jag mig för att det inte fanns något som helst skäl för mig att gå upp. Sagt och gjort jag låg kvar. Klockan 11 ringde mor och blev förskräckt över att hon väckt mig. Äh svarade jag har bara legat och osovit ett tag. Hon blev lite lugnare, så vi pratade på i 1 timme, och sen somnade jag om.

Gick upp satte på datorn och har nu suttit och gjort INGENTING. Helt jävla underbart. Är så jävla less att jag inte ens orkar få dåligt samvete.

Har lagt in räkningar i banken och det ser ut som det blir jämnt skägg den här månaden, pust. Fast sen shoppade jag lite (helvete får ju inte) och efter det har jag läst bloggar. Följer ju några stycken 41 närmare bestämt (fast kanske bara 25 dagligen).

Har möte i kväll med vår okäre sekreterare. Han har nu fått nog av mina ständiga påhopp och kritisering. Förstår honom på ett sätt, hade nog frågat "bossen" vad han/hon ville ha om det nu var så jävla svårt att ta det jag lämnade i från mig. Men å andra sidan hade jag nog förhoppningsvis varit så pass vaken att jag tittat på skillnaden och insett att om jag inte håller mig till fakta, hittar på massa egna saker och dessutom skriver som en kråka (tips om windows stavningskontroll) så hade jag kanske insett att kritiken varit befogad.

Jag skulle kunna köpa att han har en annan layout än vad jag skulle ha valt, jag skulle kunna leva med att kolla igenom stavningen och jag skulle kunna leva med att han inte skriver protokoll som jag gör. Men jag kommer ALDRIG någonsin acceptera att det är sakfel, att människan sitter och fattar egna beslut (helt i strid med det som hela styrelsen fattat på mötet) och inte levererar när han förväntas göra det. Sen må jag vara petig.

Så i kväll blir det möte jag, vice ordförande och sekreteraren ska se hur vi ska mötas i detta.

Så nu ska jag fortsätta göra ingenting. Fast förresten lite mer har jag gjort, faktiskt skrivit in schemat till utbildningen som börjar nu i oktober och dessutom ringt till TRR. Men självklart inte fått tag i personen i fråga. Jävla nöt om han inte ringer tillbaka inom snar framtid.

Dags att fixa mat och sen slöa lite till.



"Jag arbetar hårt med att lata mej."
Oscar Wilde

onsdag, september 16, 2009

"Jag vill vara en förebild för svenska kvinnor"...

Kalles kusin Anna har tagit bladet från munnen och avslöjar sanningarna. Nu ska vi få reda på hur vi svenska slashasor ska få en man och dessutom se till att han inte är otrogen. Wow som jag har väntat. Som den singelkvinna jag är så blev jag ju såvarm i hjärtat när jag läste det.
I USA vet man minsann hur saker och ting ska vara, kvinnor är kvinnor och män är män och detta måste ju underlätta något oerhört i tillvaron. Tänk att slippa fundera på allt och bara vara. Måste ju vara drömmen. Männen har stil och kvinnorna kvittrar lyckligt i sina förortsvillor där de övervakar de invandrare som sköter deras hem.

Att hitta rätt man är ju inte så svårt heller, varför det är bara att hitta en kändis eller idrottskille. Varför inte en känd idrottskille?! Två flugor i en smäll så att säga. Det är ju så uppenbart att jag nästan skäms för att jag inte tänkt på det själv. Varför ska man behöva använda sin hjärna när man kan låta mannen få anstränga sig och det enda jag behöver göra är suga av honom ibland.

Så skönt att jag fått reda på det här nu när min dotter är 4 så jag har tid att ta hand om detta och styra henne rätt i framtiden. Hon ska minsann inte gå samma öde som undertecknad. Överutbildad och arbetslös singel i ankdammen. Nä så kan man ju inte ha det.

Så jag gav mig ut på nätet för att se vad det finns för utbud. Nog är det bättre i USA helt klart.
Får jag presentera min blivande make.


(Amerikans idrottskille, snodd från nätet)



För vem med sina sinnen fulla av bruk skulle nöja sig med en svensk man utan stil och finess.



(Alexander Skarsgård, bild snodd från nätet)




"Naturligtvis var det många som upptäckte Amerika innan Columbus.
Men de lyckades alltid tysta ner det hela."
Oscar Wilde

Beslut

Varje gång jag tror mig ha fattat ett beslut som jag kan vara nöjd med kommer ny information eller ibland räcker det med att jag bara vaknar dagen efter, och det känns inte längre lika självklart.

Har ju länge velat om jag ska flytta eller bo kvar. Bestämde mig för att bo kvar, men sedan nysinglade väninnan börjat titta på hus (hon har fått tag i ett och flyttar snart) så har min längtan efter något mer permanent börjat titta upp ur högen med framskjutna beslut. Helst av alt skulle jag vilja flytta från hålan där jag bor, samtidigt så kommer en flytt innebära att jag troligtvis måste avvara vissa saker eftersom jag inte skulle ha råd att köpa ett boende som överenstämmer helt med mina önskemål. Däremot om jag stannar i hålan kan andra krav uppfyllas. Alltså står jag där som åsnan mellan hötapparna och vet fan varken ut eller in.

Min mor trivs inte heller här i hålan, hon flyttade hit enkom för min och min familjs skull, så har hon börjat fundera på om hon inte borde flytta. Hon trivs inte i kommunen, hon trivs inte med sina grannar (alla gör fel i hennes ögon) och hon tycker det är för långt bort.

Igår var vi och tittade på ett seniorboende, dvs människor från 55 och uppåt. Lägenheten var jättefin och ligger betydligt närmre storstan (inte för att det egentligen spelar någon som helst roll eftersom min mor aldrig någonsin åker in till stan) och närmre ett av storstans större centrum. Men hon fick en liten balkong (stor men liten i hennes ögon) och ingen trädgård. Hon älskar att pyssla med blommor och det är väl det som håller henne flytande. Här fanns det bara gräsmattor och buskar runt huset. Mäklaren envisades med att kalla det en trädgård och det var ju så trevligt för de boende att ha denna fantastiska trädgård. Mor och jag tittade på varandra och asgarvade, inte riktigt vad vi kallar trädgård men ja allting är ju relativt.

Men det som irriterade mig mest var hennes kommentar om att det var för lite människor. Hon skulle ju inte se någon alls från sin lägenhet, bortsett från en och annan pensionär som stavgår runt kvarteret. Och det dög ju inte alls.

Människan som ägnar dagarna åt att hata allt från cyklister till barnvagns-mammor, katter och ungdomar och grannar just för att de inkräktar på hennes revir (som sträcker sig långt utanför hennes tomtmark) gnäller nu om att här skulle hon ju inte se någon.

Vi mötte några av de som bodde i huset, ett par i kanske 60-65 års åldern. Så undertecknad tyckte ju det var något postivt att det verkade finnas människor i hennes ålder och inte bara gamla 80-90 åringar. Jo visst svarar modern men tillägger "de har ju bil och kan åka härifrån, de har ju sina liv". Å där drog vi för ridån. Hon blir inte nöjd hur det än är.

Vi skiljdes åt och hon skulle tänka på vad som var viktigt för henne. Ja, hon är fan värre än vad jag är och jag hoppas vid min skapare att jag kan hålla mig från att bli som hon.

"Det finns två tragedier i livet: Antingen får du vad du önskar dig
eller också får du det inte!"
Oscar Wilde

Semester

Så känns det i dag. Vi gör inget annat än bråkar, jag är helt i olag med mig själv och att tampas med ett barn som verkar ha slagit på dövörat är inte lätt.

Det bråkas om allt, hela tiden. Fr kaos lyssnar inte på vad man säger utan blir arg och tjurig så fort det inte verkar gå hennes väg. Hon gör det hon inte får göra (trots tillsägelse) vet inte om det är hennes sätt att få uppmärksamhet. Om hon gör alla dessa bus så får hon min uppmärksamhet. Visst kärringen blir arg och gormar och skriker men hon sitter åtminstone inte framför datorn och skriver.

Just nu känns det bra att tänka att jag har några kvällar för mig själv. Men samtidigt saknar jag henne hon är ju så jävla go. Även om hon är i busigaste laget ibland.

"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."
Oscar Wilde

tisdag, september 15, 2009

Ett UNS av vanvett

Jag har aldrig blivit diagnostiserad med vare sig det ena eller det andra. Det verkar som min kropp alltid lyckas hitta ett sätt att vara på fel spår men ändå inte..

En sak är det här med min svårighet med att få siffror att prata med mig. Lyckades med lite vilja, jävligt mycket våld och en anings vaselin arbetade upp min 2a i matte från 9an till en 4a i 3e ring och nu jobbar jag oftast med att ta hand om siffor. Läste till och med statistik på universitetet men när jag kom till 60 poängsnivån sprang jag in i snårskogen och kom fan inte ut. Fick ge upp. Men jag förstår fortfarande inte. Att kolla vad klockan är och försöka klura ut hur många timmar det är kvar till något är en lika stor utmaning varje gång. Kommer liksom aldrig naturligt för mig och jag älskar min miniräknare i mobilen.

Har aldrig blivit diagnostierad med något utan fick mest skäll av min mattelärare för att jag inte kunde. Men när jag efter år av blod, svett och mycket tårar läste jag en artikel i en tidning och känslan var euforisk. Det kallas dyskalkyli och jag fick äntligen lite upprättelse.
Jag förstår varför jag inte kan räkna i huvudet, varför jag inte förstå relationerna och förhållandena mellan tal, meter och annat otyg. Men eftersom jag är den jag är har jag alltid lärt mig hur saker och ting är. Precis som jag lärt mig att ordet "parallellogram" stavas med 4 l har jag lärt mig att det går 100 cm på en 1m. Jag har inte gjort en stor grej av det men det är skönt att sätta en etikett på monstret.

Men här har jag ställt min egen diagnos och jag antar att en fackman/kvinna skulle skratta åt mig och hänvisa mig till mina framgångar. Men det skiter jag i, jag vet att det är det jag har och jag kan tillåta mig ha den defekten utan att bryta ihop. Det hjälper mig att inte känna mig helt jävla värdelös när vänner räknar ut procentsatser i huvudet.

Sen har vi nästa fel som är konstigt. Mina matvanor. I högstadiet fick jag gå på kontrollvägning för jag gått ner mycket under en kort period och dessutom slutade äta i skolan. Vi blev till och med kallade till möte med en orolig lärare men mamma förstod inte vad problemet var. Jag åt hemma och visst hade jag gått ner men jag det gör barn när de kommer till en viss ålder.

Jag har en ätstörning. Jag lever med monstret varje dag och efter år av självsvält (helt enkelt inte hungrig) har jag nu vänt andra sidan till och vräker i mig allehanda onyttigheter. Men trots att jag vägt ringa 46 kg till en 167 cm lång kropp har jag aldrig kräkts eller använt mig av några preparat. En period kunde jag inte äta, jag rörde extremt mycket på mig (milslånga promenader med hundarna) och jag gick ner i vikt.

Nu kan jag inte gå ner ett gram, jag vräker i mig och hatar mig själv för att jag gör det. Men jag lider inte av varken bulimi eller anorexi. Nä verkligen inte, det vore ju för enkelt. Varför har jag då inte hänfallit åt detta kan man ju undra? Jo, av den väldigt enkla anledningen att jag helt enkelt inte kan kräkas. Det går inte, tro mig jag har försökt köra ner en tandborste i halsen (vi pratar hela tandborsten) men inget händer. Jag har gett upp. Vill egentligen inte lära mig kräkas heller. Men ibland när hatet och självföraktet blir för stort skulle det vara en lisa att bli av med det som ger mig ångesten. Ångesten i sin tur gör att jag äter mer. Ond cirkel

Efter 26 år har jag hittat vad det kallas... tur Google finns. Det kallas UNS. Självklart en o-grej. Något som är fel men ändå inte. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att jag själv skrivit det för att ge mig en etikett att sätta på monstret. Det blir ju lättare att stirra det i ansiktet om jag åtminstone vet vad jag ska kalla det. Men eftersom det är jag så kunde jag ju inte hitta på något mer upphetsande att kallad det, en ätstörning Utan Närmare Specifikation. Klart och konsist.

Mitt största problem är dock att jag lider av "duktiga-flickan"-syndromet. Att erkänna att det är något fel, att jag behöver hjälp vore väl ändå inte riktigt rätt?! Inte ska väl lilla jag ta tid av andra, tro att jag har något fel som är värt att få ett namn. Men jag lär ju inte vara ensam. Det är ju lite ball att vara lite udda.

Så jag tar mitt UNS av vanvett och njuter av sällskapet och en extra skopa glass med hjortronsylt


"Det är alltid med de bästa intentioner som det sämsta arbetet blir gjort."
Oscar Wilde

hum

har mycket som snurrar i huvudet nu... men kan liksom inte få ner det på skärmen. Tankarna stannar inte tillräckligt länge för att jag ska kunna fokusera och fånga in dem och binda ihop dem till någorlunda förståerliga meningar. Så jag skiter i att blogga.

Känns som jag skriver bäst när jag är arg... när jag är nere som nu så orkar jag inte.

lördag, september 12, 2009

Träsk och trots

GAH

Fr Kaos är ett monster, ett trotsigt litet vidrigt monster. Hon skriker och härjar så fort hon inte får som hon vill, hon lyssnar inte ens på de alternativ man ger henne utan protesterar och skriker per automatik.

Ork int

Undertecknad är monstrets mamma, det säger väl allt. Kontrollerar om hornen börjat sticka ut.



"Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament.
Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg."
Oscar Wilde

fredag, september 11, 2009

när tivolit kom till stan

Jag bor på landet. Jag trivs så där

Man vet att man bor på landet när antalet kossor/hästar/får överstiger antalet grannar i kvarteret.

Man vet att man bor på landet när folk går man ur huse för att betrakta bygget av ett nytt hus i centrum. Män, kvinnor, barn, vuxna, gamla, handikappade, senila, virila, a-lagare, tonåringar och övriga bonnläppar står och hänger vid avspärrningarna för att se på när det pålas, borras och skyfflas bråte vid bygget av det stora nya centrum huset. Har insett att jag inte riktigt passar in eftersom jag inte är lika fascinerad av bygged som övriga boende.

Nu har så nästa stora begivenhet äntligen kommit. Det är dags för årets marknad med tillhörande tivoli och eftersom vi har den stora äran att bo granne med fotbollsplanen som de håller till på har fr kaos full koll. Sedan i onsdags har hon tjatat om att få gå dit varvat med att berätta om vad hon minsann gjorde förra året när det var marknad.

Då tillbringade vi två höstkalla dagar på tivolit. Fr kaos åkte allt som gick att åka och eftersom det var skitväder var det inte många där vilket gjorde att köerna var i stort sett obefintliga. Det faktum att vi är grannar gjorde nog sitt till också. Hon har redan talat om allt hon ska åka i år osett. För i hennes värld ser det ju likadant ut som förra gången. Hoppas att de har de saker hon uppskattade med den här gången.

Funderar på om jag kanske ska stanna kvar på landet, om jag nu menar allvar med min massageterapeutiska karriär. Kanske köpa ett litet hus här och ha min praktik i huset. Eller ska jag flytta från landet???

"Naturligtvis var det många som upptäckte Amerika innan Columbus.
Men de lyckades alltid tysta ner det hela."
Oscar Wilde

Sotare och Fadern

Har vissa saker gemensamt.

Man skrämmer barn med dem.

Häromdagen när jag hämtade fr Kaos på dagis berättar fröken C att de brukar säga att de ska minsann ringa mamma eller pappa om fr kaos gjort något bus eller inte lyssnar. Men säger fröken C med plirande ögon, det hjälper inte att vi säger att vi ska ringa dig utan vi måste säga att vi ska ringa fadern.

Min första tanke var, "haha underbart hans beteende börjar bli en rolig historia på dagis, så de använder honom för att få barnen att göra som de vill"

Min andra tanke var, "men betyder det att fr kaos inte har någon respekt för mig???"

Min tredje tanke var, "fast jag vill inte att min dotter ska vara rädd för mig, hon ska kunna komma till mig oavsett vad hon gjort och även om hon vet att jag blir arg så är det inte värre"

Sen blev jag förbannad, vad i helvete menar de!? Att de inte kan få min dotter att göra det de säger åt henne utan att hota med att skvallra för mamma och pappa?!?!?! Knappast det mest pedagogiska sättet tycker jag. De borde inte skvallra för mammam och pappa! De ska informera mig om vad min dotter har gjort på dagen oavsett det är något bus eller bara en vanlig dag på dagis. Att hota med att skvallra är ju som att be om att ungjävlen börjar mörka mer och mer vad hon gör. Är det så lärare gör så förstår jag att barn ljuger och mörkar.

Fan, måste nog ta mig ett snack med personalen igen. *suck* trodde den tiden var över. Vill inte och orkar inte vara tant sur jämt men det här tänker jag fan inte tolerera. Min dotter ska inte lära sig att hålla saker och ting hemliga för att slippa få skäll bara för att lärarna på hennes förskola inte kan hantera henne eller andra. Hon ljuger/mörkar bra som det är tack.





"Det är personligheter och inte principer som för epoken framåt."
Oscar Wilde

Trött

idag är jag så ini vassen trött. Trött ända in i benmärgen. Det värker tom i alla leder. Sov från 00.30 till 06:30 och var död när jag vaknade. Fr Kaos skrattade åt mig när jag stod i dörröppningen till toaletten medan hon kissade. "Men mamma du sover i dörren" följt av ett glatt och piggt skratt. Att ungen orkar.

När kaos var på lämnad på dagis dök undertecknad direkt ner i sängen och sov fram till kl 12 när mor ringde. Så det var bara att gå upp, men är likförbannat fortfarande trött.

Hjärnan vill inte fungera riktigt, jag tänker fel och bakvänt. Min kropp vill inte riktigt vara med

"Mina egna affärer tråkar ut mig till döden; Jag föredrar andras"
Oscar Wilde

torsdag, september 10, 2009

makaroner ala softish


hm kanske skulle jag stannat i sängen idag. När jag satt mig för att blogga om synen som mötte mig när jag öppnade frysen råkade jag bara glömma bort att jag hade satt på makaronerna. Det bubblade när jag gick till datorn och fräste när jag kom tillbaka. Men inte satt väl jag där så länge heller??

Tur det finns ketchup. Det smakade inte bränt som tur var eftersom de makaroner som låg överst bara var en aning överkokta.

Så efter överkokta, rökta dock ej stekta makaroner kastade jag mig över frysen och nu är jag helt färdig. Hade tänkt avreagera mig med att slå ihjäl lite oknytt i wowvärlden men just nu vet jag inte om jag orkar det heller. Kanske en tidig kväll i kväll?!?!

"Ambition är den misslyckades sista tillflykt."
Oscar Wilde

Iceage 1,2 och se på fan vi klämmer in me 3an också

glassen i diskhon ska kastas de andra hade i skydd av ishinnor, smältande glass och snö lyckats hålla formen någorlunda. Tur inte barn är så petiga. Fr Kaos lycklig över att vi kunde bärga en del av lasten.

ser lite vackert ut. Men inget kan stå emot min oerhörda charm och hårtorken på varmaste (ja jag vet man ska INTE frosta av med varken varmt vatten eller hårtork men orka) så efter dryga timmens slit har jag nu en skinande ren och framför allt isfri frys.
Men fan vilket sunkigt droppskydd... det har runnit in under det från framsidan. Det är tydligen bara till för att skydda från dropp från baksidan... hm... notering till mig själv måste dra fram frysen när jag flyttar.
"Erfarenhet är det namn som alla brukar ge sina misstag."
Oscar Wilde

Å där brann sista säkringen



Detta var synen som mötte mig när jag skulle ta fram köttbullarna som vi ska äta till middag.
Någon har inte stängt dörren ordentligt efter sig. Å i det här fallet kan jag inte hur gärna jag än vill skylla på någon annan än undertecknad. Ja fr kaos har inte varit hemma och även om hon har minns som en guldfisk vad gäller things to do and not to do så har hon ett perfekt minne när det gäller andra saker. Tex att man måste vrida kranen i badrummet åt höger annars står det och droppar eller att ge frysdörren en extra kick när man varit och hämtat glass.

Båda dessa sistnämda detaljer har undertecknad själv oerhört svårt att komma ihåg varför kranen i badrummet allt som oftast står och droppar när undertecknad är ensam och det är därför kvällen kommer att innebära att undertecknad frostar av frysen.

Just nu är jag så arg så jag inte ens orkar vara arg. Gav bara upp en suck av resignation och konstaterade att det nog var rätt praktiskt att ha delad frys eftersom det innebär att alla matvaror som förvaras i den övre delen av frysen (med egen dörr) inte har påverkats. Så det enda som jag måste slänga är ett antal ton glass. För ja vi har en hel jävla frys full med glass. Å det konstiga är att jag aldrig köper glass. Men mormor gör, till vår stora glädje.

"Det behövs en helt igenom god kvinna för att göra något helt igenom enfaldigt."
Oscar Wilde

Det är något i vattnet

Det är den enda jag kan komma på som giltigt skäl till att människor är så jävla jobbiga just nu.

I min styrelse (och ja jag säger min eftersom jag 1 är ordförande och 2 det bara är ca 3 av 7 som verkligen gör något varav en "bara" är suppleant) är det tydligen lika delar slöhet som dumhet vilket gör att inget blir gjort.

jag har sagt att jag kommer "kräva" att alla visar jobbar i något projekt. Men ja, det började ju bra. Alla anmälde sig och tog sig an olika saker och sen blev det som vanligt inte ett jävla skit. Vice ordförande skulle se över våra rutiner och se till att allt fanns skriftligt. Men sen kom tillägget, "det är ju inte något som det är bråttom med så jag gör det när jag har tid"... öh men hallå. Vi behöver ju rutiner NU om vi ska få det här på rull.

Vi hade budgetmöte nyligen, ingen hade några invändningar på datumet jag fick i uppgift att välja och det noterades nogsamt i varje kalender. En räckte upp handen och bad att få slippa då han inte ansåg att han hade så mycket att komma med. Men övriga mumlade om att det här var ju viktigt. Jomen tjena! När det så var dags för mötet kom en av de övriga och sa att han fått förhinder (faktiskt av det godtagbara slaget) men sen hörde jag inte av någon annan. Det var jag och en av suppleanterna som satt i 3 timmar och tittade på alla siffror.

Vilket intresse?!

Sekreteraren, allas vår oälskade suput, gör inte många knop. I går var han nere i styrelserummet och det enda det resulterade i var att han slängde en uppdrucken ölburk i papperskorgen. Visserligen var det bara lättöl men för en alkoholist är alkohol i alla % lika värda och det var väl för att klara av att göra... ingenting... som han behövde en styrketår. Jag har fortfarande inte, en vecka efter styrelsemötet, fått vare sig protokoll eller det utkast till informationsblad som han skulle göra.

Han har städat på kontoret också, upplyste han oss om på styrelsemötet. Definitionen av städa måste vara väldigt vid då resultatet var lika med obefintligt. Till och med en slarvmaja som jag anser det vara förenat med livsfara att vistas i lokalen än mer ta i något som finns där. Känslan var på intet sätt annorlunda efter hans "städminut". Tangentbordet var så äckligt att de tidigare grå tangenterna var bruna av smuts. Man fick fan svininfluensan bara av att titta på skiten. Sekreterarens städning bestod i att förutom kasta papper (en massa viktiga papper råkade visst åka med i städivern) även ställa smutsiga koppar längst upp på en hylla och flytta på ett skrivbord (jag har nu torkat av tangentbordet och vi har enats om att slänga kopparna när vi ändå gör om).

Wow, det är tillsammans med honom och viceordföranden som jag ska planera vårt nya styrelserum med. Man känner sig verkligen som en i teamet. Eller inte

"Jag brukar säga vad jag tänker.
Det är ett stort fel nuförtiden, man blir så lätt missförstådd."
Oscar Wilde

onsdag, september 09, 2009

090909 en speciell dag



bortsett från att det är rätt coolt att skriva 090909 så är det 16 år sedan min älskade floppydisk kom till jorden. Till mig kom hon en mulen dag i november.
Nu är det två och ett halvt år sedan hon joinade Bruno i hundhimlen...




(å nä jag har inte lärt mig hur min jäkla scanner funkar ännu)




tisdag, september 08, 2009

Är glaset halvfull eller halvtomt?





Mitt är helfullt... ingen fråga om saken.



Fyllde på vatten i mörkret, funderade på om jag kanske skulle sluta hälla. Gjorde det och öppnade kylskåpsdörren och upptäcker då att jag har lyckats med konststycket att fylla glaset till bredden, utan att det rann över! Tur eller skicklighet!?! Det lämnar jag osagt. Men inte desto mindre skoj...








"Livet är för viktigt för att tas seriöst"
Oscar Wilde

Djävulen flög i mig...

... i dag på gymmet nös jag.

Fick onda blickar av några... de hade torkat av sina mattor "i dessa svininfluensatider"- var motiveringen.


men hallå sluta ha på er parfym när ni tränar så slipper vi som är lite överkänsliga nysa

men lite kul är det.

"Makt är den enda lust man inte tröttnar på."
Oscar Wilde

måndag, september 07, 2009

Livet känns...

ibland tilltrasslat och jobbigt


man känner sig instängd.
det är då lätt att man funderar på...
vad meningen med livet verkligen är?
man kan känna sig vilsen. Vart är jag? Vem är jag?

men har man tur har man vänner som kommer och ser till att man är på rätt köl.


Ibland känner man sig cool,
on-top-of-things
å man kan faktiskt se det ljusa sidorna av livet.

Så du! Det blir nog fan bättre ska du se!

"Livets mening är helt enkelt att ständigt vara på utkik efter frestelser. Det finns långt ifrån tillräckligt i den vägen."