Man vet att man bor på landet när antalet kossor/hästar/får överstiger antalet grannar i kvarteret.
Man vet att man bor på landet när folk går man ur huse för att betrakta bygget av ett nytt hus i centrum. Män, kvinnor, barn, vuxna, gamla, handikappade, senila, virila, a-lagare, tonåringar och övriga bonnläppar står och hänger vid avspärrningarna för att se på när det pålas, borras och skyfflas bråte vid bygget av det stora nya centrum huset. Har insett att jag inte riktigt passar in eftersom jag inte är lika fascinerad av bygged som övriga boende.
Nu har så nästa stora begivenhet äntligen kommit. Det är dags för årets marknad med tillhörande tivoli och eftersom vi har den stora äran att bo granne med fotbollsplanen som de håller till på har fr kaos full koll. Sedan i onsdags har hon tjatat om att få gå dit varvat med att berätta om vad hon minsann gjorde förra året när det var marknad.
Då tillbringade vi två höstkalla dagar på tivolit. Fr kaos åkte allt som gick att åka och eftersom det var skitväder var det inte många där vilket gjorde att köerna var i stort sett obefintliga. Det faktum att vi är grannar gjorde nog sitt till också. Hon har redan talat om allt hon ska åka i år osett. För i hennes värld ser det ju likadant ut som förra gången. Hoppas att de har de saker hon uppskattade med den här gången.
Funderar på om jag kanske ska stanna kvar på landet, om jag nu menar allvar med min massageterapeutiska karriär. Kanske köpa ett litet hus här och ha min praktik i huset. Eller ska jag flytta från landet???
"Naturligtvis var det många som upptäckte Amerika innan Columbus.
Men de lyckades alltid tysta ner det hela."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar