Efter mötet med hälsogurun lyssnar jag på min kropp istället för att låtsas som allt är som det ska.
Men ärligt så vet jag inte om det är så bra. Att veta. Jag har fått förklarat varför min kropp beter sig som den gör, orsaken till att jag inte känner igen mig själv.
Men ändå kan jag inte skaka av mig jantekappan från mina axlar och tillåta mig att känna efter. Istället tänker jag, det finns inget att gnälla om alla har det stressigt och det är snarare det naturliga tillståndet för dagens människor.
Jag hör om människor som gått in i väggen. Och undrar hur det kommer sig att jag inte sitter som en lallande tomte i ett hörn. Antingen är jag för envis för att låta det gå så långt eller så är jag för dum för att fatta.
Hur som helst så säger testerna jag gjort att min kropp är utmattad. Reserverna är slut och i ett desperat försök att få fart på kärran tar jag till socker. Alltså ska vi nu fokusera på att få igång alla system. Så livet efter 40 kanske kan rulla på.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar