Både i undertecknads liv men mest i fr Kaos. Hon ska nämligen ta sig hem själv. Ta sig hem själv! Jag upprepar. TA. SIG.HEM.SJÄLV! Med cykel.
Förstå den ångest och oro som just nu kämpar att ta över inom undertecknad. För först gången sedan damen ifråga föddes ska hon alltså klara sig helt ensam i den stora vida världen. Utan mamma. Hur ska jag klara det här?
Fr Kaos är taggat till tusen. Men jag har ingen kontroll vilket skrämmer skiten ur mig. Men det är nyttigt. För mig. Men också för henne. Hon behöver få göra saker på egen hand. Upptäcka vad som funkar och vad som kanske inte funkar. Det är det det handlar om, hela det här att växa upp.
Vi cyklade till skolan tillsammans och sen ska hon alltså cykla hem själv. Fem kilometer. Längs en tungt trafikerad väg. Visserligen på en cykelbana bredvid men ändå. Förstå vad jag kommer kunna hitta på saker som kan gå fel, innan hon kommit hem.
Att vara förälder handlar lika mycket om att lära sig själv nya saker som att uppfostra ett barn. Som förälder måste jag lära mig skilja på mig och barnet. Att lära mig att inte överföra mina rädslor och farhågor. Barnet har rätt att hitta sina egna. Även om jag tycker att det är hemskt att inte ha koll så växer hon av att få klara sig själv.
Sist hon fick gå hem själv, efter en friluftsdag i närområdet var hon lite orolig först men när hon väl dök upp hemma var hon glad som en lärka. Så jag försöker ignorera det faktum att hon ska cykla själv fem kilometer hem efter skolan.
Nästa steg är att åka buss själv till skola. Men det skjuter vi på lite. Jag tror inte jag är mogen för det än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar