torsdag, februari 16, 2012

joråsatte...

Eftersom min sjukskrivning ser ut att lida mot sitt slut så har jag försökt reda ut vad som ska hända den 16e mars. Tog kontakt med min chef och vi konstaterade att jag inte kommer kunna arbeta hos dem varpå datum för att skriva på uppsägningspapper bokades. Undertecknad kände sig inte helt bekväm med beslutet utan kontaktade fucket och se där... Ett företag har inte rätt att säga upp personal på grund av sjukdom, om de vill göra det måste en förhandlingshemställan registreras hos fucket. Vidarebefordrade genast nyheterna till min chef som genast ringde och sa att det var "såååå bra att jag hade kontaktat fucket, företaget hade precis tänkt göra det"...jag är skeptisk. De trodde att de på ett enkelt och smidigt sätt skulle bli av med problemet.

Ny tid för oss att träffas bokades, nu hette det att det var för att stämma av hur jag egentligen mår och vad som händer. Igår träffades vi. Jag berättade om allt och vi inser att det är en väldigt underlig situation eftersom alla skickar runt mig och ingen vill ta tag i något. Det vi kom fram till var i alla fall att det vore bättre om jag kunde bli sjukskriven tills jag är helt utredd och vi kanske har ett svar på varför jag har ont och då kan företaget hjälpa till och se till att jag därefter får den utrustning och arbetsmiljö som jag behöver för att komma tillbaka. Ingen uppsägning.

Jag sa att jag gärna kommer tillbaka till dem (även om jag inte tycker att livet som uthyrd är det roligaste) men att börja att söka nytt jobb och övertyga någon om min förträfflighet just nu känns som att bestiga Mount Everest i bikini.

Beslutet kändes ändå rätt okej och min uppgift var att få tag i min läkare och försöka få till en förlängning av sjukskrivningen samt få ett läkarutlåtande där han sägar vad jag kan och inte kan göra utifrån hans bedömning. Något som även arbetsförmedlingen krävde för att de skulle kunna hjälpa mig. Företaget skulle jaga FK och försöka se om de kan få till stånd ett samordningsmöte där vi alla sätter oss ner och tittar på mig.

Började dagen med att ringa VC och försöka boka en tid med min läkare och får då beskedet att Dr Slarver kommer åka på semester till Indien och därefter kommer han som ännu inte färdig läkare att gå vidare till andra uppgifter. Nämen si sådär ja. Det glömde han visst nämna sist vi möttes.

Jag har bett dem säga åt Dr Slarver att ringa, innan jag bokar in mig på en annan läkare vill jag veta hur han tänker sig nu. Det kan ju också förklara varför han var så ovillig att ens diskutera en förlängning av min sjukskrivning, han vill inte behöva lämna över surdegar till sin efterträdare. men så enkelt ska det inte vara, jag kommer begära en ny läkare och sedan får jag väl börja om från början igen. Suck...

Dr Slarver har skickat iväg mig till psykolog (för att lära mig hantera smärtan) och även till ortoped (för att utreda att diskbråcket inte är boven i dramat, eller ens medhjälpare) så då undrar jag ju vem som skulle ta tag i resultaten?!

Fler svar kommer efter samtalet med Dr Slarver men just nu känns det som att jag spottar i motvind hela tiden. Hur jag än duckar träffar skiten mig ändå.

... de går bra nu...

1 kommentar:

LupaVarg sa...

Men du vet iaf att vi älskar dig hur du än nu råkar må! Puss från Lupa och Loke