I sommar är det tänkt att vi ska gifta oss, knyta hymens band, gänga oss eller vad man nu vill kalla det. Datum är bokat och vigsel likaså. Det blir ett litet bröllop med bara familjen (dvs barnen) närvarande. Sen kanske party efteråt med våra vänner.
Men jag har de senare åren lagt på mig några inte helt trivsamma extra kilon. Eller som Drasuten säger när han försöker vara snäll "du är frodig, kvinnlig"... eller hur. Säg som det är jag är barbamamma, dvs fet och oformlig. Kanske är jag lite onödigt hård mot mig själv men för en som vägt på tok för lite i många år är det fruktansvärt att nu helt plötsligt vara närmare 100 kg än 40 kg. Undertecknad har alltså tänkt att ge sig själv ännu en liten present (nej inte en quickfix till) utan gå ner 5-10 kg för att känna sig mer hemma i kroppen.
Eftersom jag har bröst och rumpa är det väl inte så mycket att klaga på egentligen. Drasuten klagar defintivit inte och eftersom jag sett ut så här sedan vi träffades har han inget att gnälla på.
Men problemet är att vi älskar att äta. Hela familjen äter. Stora mängder och alla förutom undertecknad och fr kaos har gått upp i vikt. Mitt problem är ju att jag inte heller går ner i vikt och för kaos finns inget problem, tvärtom hon skulle behöva lite mer fett på kroppen eftersom hon ränt iväg och blivit en lång pinne.
Jag lagar mat och fixar efterätt. Vi käkar semlor och negerbollar, chips och godis och däremellan får vi in god mat (gärna med en gräddsås förstås)
Hur ska man sluta tycka om mat?! Jag äter för stora portioner och skulle kunna sluta tugga chips (åt aldrig sånt när jag var singel, inte för att jag var singel utan för att jag aldrig köpte sånt då) men det är ju inte lika roligt då.
Har hittat en jättefin klänning, men jag får inte riktigt plats i den. En storlek större kanske du säger då... går inte eftersom den då skulle se ut som en säck på mig. Jag är just nu mittimellan två storlekar och det suger råttröv. En storlek större sitter inte klädsamt men den jag har är lite väl tajt. Värst är tuttarna som gör att jag inte kan ha vanliga kläder. Men ska inte gnälla de är mina och jag älskar dem....
Jag måste alltså hitta styrkan och viljan att sluta äta... hur gör man?! Viktväktarna orkar jag med i en vecka, går ner 2 kg och är jättenöjd med mig själv. Men sen är jag tillbaka i samma gamla vanliga ätarmanér och går upp 2 kg igen.
Vi har sagt att efter Thailandsresan så ska vi ta tag i det här. Drasuten närmar sig 100 kg och han är allt annat än nöjd. Det gör inte så mycket på honom eftersom han är lång men problemet är att allt sätter sig på magen och ryggen. Inte så kul.
Den 28e åker vi till Thailand och är där i 2 veckor. Under de här veckorna har vi chansen att bryta vårt ätbeteende och därefter borde det vara lätt att komma igång. Både med träning och mindre tuggande...
jag är skeptisk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar