jaha ja

Mår så där, på måndag får jag "domen" och får då försöka ta reda på lite mer vad utredningen verkligen skulle utreda. Min arbetsförmåga eller min oarbetsförmåga?

Har fått papper från FK om att jag snart har använt alla mina dagar. Men om jag har en allvarlig sjukdom kan jag få ha kvar det. Men vad är en allvarlig sjukdom?! Klassas fibro som det eller är det cancer som gäller? Verkar ju inte så eftersom det finns många med cancer som det skrivs om i tidningarna. De måste trots sin sjukdom söka jobb.

Nåja, ska försöka njuta av en barnfri helg och sedan ta det som det kommer efter det.

Väntar fortfarande på besked från smärtkliniken.

Eller inte

Jävlar i min lilla låda va fel jag hade i går.

Har ju känt mig bra i några dagar, och tänkt massa tankar om detta.

Men ödet/kishmet/fanåhansfarmor/gud/Murphy eller någon annan ond tog ner mig ordentligt.

Träffade vän och käkade lunch i går. Vi satt och snackade i några timmar (läs två) och sedan åkte jag hem.

Då bröt helvetet ut. Hela kroppen började värka, i början lite försåtligt försiktigt men sedan ökade det i intensitet. Till slut kändes det precis som när man håller på att få feber, varenda muskel i hela kroppen värkte. Jag satt och flåsade i soffan och väntade på att tabletterna skulle ta.

SÅ var det med det. I dag känns det bättre men fortfarande ondare i kroppen än jag hade de bra dagarna. Men där fick jag ju för att jag började inbilla mig att det bara var på låtsas, att jag bara inbillat mig det hela. Att jag är hypokondrisk. Eller hur.

Nog är det bra att hjärnan glömmer fort.

Dagsform

 

De senaste dagarna har jag faktiskt mått ganska bra.

Trots dålig sömn känns kroppen rätt skaplig. Tvättade till och med taket i hallen (som Drasuten ska måla) igår eftersom jag tröttnade på att inget hände. Döm om min stora förvåning när armarna nästan känns ok. Med ok menar jag att smärtan aldrig stiger över bubblet och det kan jag leva med.

Det känns till och med så ok att jag funderar på varför jag inte arbetar. Då är det tur att jag har Drasuten som påminner mig om hur jag mår när jag har en dålig dag.

 

Problemet är ju att om jag jobbar, så kanske det håller i några dagar. Men sen faller korthuset, och som alla vet är det ett helvete att få till ett juste korthus igen så återhämtningen brukar vara lite längre än den faktiska feel-good-tiden. Så om jag kan hitta ett arbete där jag kan jobba när jag fysiskt klarar det och sedan kan gå idé när de dåliga dagarna kommer. För även om jag sånna här dagar har svårt att riktigt komma ihåg känslan, trots att det var mindre än en vecka sedan en sån där dålig period passerade revy i livet, behöver jag bara tänka på hur dåligt det gick på de tester jag utförde under utredningen. Minnestestet var ju total katastrof, hur i allsin dar ska jag klara av att hålla saker i huvudet på ett arbete?!

 

Sånna här dagar, ofattbart underbara, måste jag ta vara på men ändå inte bli för ivrig att genast göra allt som jag inte orkar andra dagar. Då blir baksmällan jävligare.

 

Men hur fän ska jag lära mig att tänka rätt?!?!

Inte ha för bråttom, inte bli för ivrig de dagar som känns bra, få dåligt samvete för att jag går hemma och latar mig när jag borde kunna arbeta.

 

Då måste jag påminna mig om de andra dagarna.

De dagarna när jag knappt kan borsta tänderna utan att armarna krampar.

När jag skär mig i fingrarna upprepade gånger bara för att mina fingrar inte riktigt vill det jag tror att jag säger åt dem att göra.

 

Tyvärr har dessa dagar varit fler än de här goda dagarna, senast jag kände mig så här bra var när vi hade semester i Thailand i mars.

 

Fru Duktig måste lära sig tänka annorlunda!

Men hur gör man det?!?!

 





arga katter får river skinn

Nog för att jag har skurit mig i fingrarna förut men nu börjar det bli löjligt.

Nu har jag inom loppet av en vecka lyckats inte bara skära mig två gånger utan lyckats göra det på samma ställe.

Börjar bli allvarligt oroad. Har min kropp börjat leva sitt eget liv? Det är som vissa saker känns enkla men ändå misslyckas jag få min kropp att lyda.

Ingår det? Blir det värre eller har jag nått botten?

Published with Blogger-droid v2.0.4

nytt projekt

Drasuten älskar saker som rullar. Helst med någon form av motor också.

Våra forna grannar har haft en moppe stående i trädgården de senaste 6 åren.

Nu har Drasuten adopterat den.

Den har gått från rostig, icke startande lövhög till att likna något som faktiskt kan tas för en moppe.

Drasuten har istället för att titta på teve meckat med Winnipeg. Nu är den inte bara löv-och spindelfri utan den startar också.

Sen får vi se vem som kommer få den stora äran att leka med den. Kanske undertecknad!?!

Published with Blogger-droid v2.0.4

skam den som ger sig

Det tog ett tag. Gick åt en del svordomar. Fick prova olika bokställen. Men till sist fick jag det att fungera.

Tre böcker laddade. Nu ska jag ut och scanna efter böcker.

Published with Blogger-droid v2.0.4

playtime

Den är här nu.

Läsplattan. Ska ladda den, både böcker och batteri ska in.

Fodralet verkar bra. Få se hur mycket tyngd det lägger till. Längtar tills jag får prova, lite mer ostört. Fr kaos är hemma eftersom fritis är stängt.

Men i morn är jag själv...

Published with Blogger-droid v2.0.4