Framåt kamrater

Väcktes i morse kl halv fem av raska fötter som steppade loss på husvagnstaket. Byrackan skällde ett varningsskall men tystnade när vi båda kom till slutsatsen att det vi hörde inte var en inbrottstjuv utan ett gäng kajor som körde morgongymnastik på vårt tak.

Vi hade fascinerats av kajorna som kom in till kajen igår kväll i skymningen och i hundratals satt i träden och pratade. Någon timme senare var det tyst och då glömde vi bort dem. Vi hade heller inte sett några på campingen när vi kom så vi tänkte inte mer på det.

Idag tänker vi på dem. De är överallt, de väsnas och har sig så mycket att jag inte kan förstå hur vi kunde missa dem igår.

Skillnader och val

Vi har nu bott igår husvagn Gamla Bettan, på två olika campingar. Den ena, den första, var i ärlighetens namn lite sunkig. Det var gammalt och nött. Men den låg trivsamt vid vatten och det var relativt tyst och lugnt.

Där fick man betala 5 kr för att få duscha 5 minuter i varmt vatten. Men han hade gratis WiFi.

Den vi ligger på nu är 5-stjärnig, har egen restaurang, lekplats, aktiviteter, egen strand och tillgång till tempererade pooler. Varmt vatten ingick i priset men däremot fick man lov attbetala för WiFi.

Priset skiljer sig ordentligt. Sunket kostade 240:-/dygn ink el. High class kostar 380:-/dygn ink el och tv.

Visst är det otroligt skönt med fri tillgång till dusch med varmt vatten, aktiviteter om man vill det och  fräscha fasiliteter. Men det förändrar inte min syn på campinglivet.

Man bor i och på varandra. Det är bara när jag stänger in mig i husvagnen som jag kommer undan. Jag behöver mer utrymme.

Måste nog ringa ochsmöra för mormor. Gotland känns mer och mer tilltalande. Jag känner mig rastlös inombords. Fick dock just reda på att priset på tomten steg med typ 50 000 bara så där. Den har legat ute för försäljning i två år och troligtvis är det just de dolda avgifterna som avskräcker. Men jag vill fortfarande. Tittar även efter redan färdiga hus men i get matchar både mina krav och min plånbok.

Ska leva lite mer husvagnslivet ochsmöra om jag kan förvandla det till något enbart positivt!

Vi har i alla fall tur med vädret

Efter en natts tänkande har Drasuten och undertecknad kommit till den slutsatsen att husvagnslivet inte riktigt är vår melodi.

Man sitter nära sina grannar, får ta del av deras liv och leverne på ett sätt som inte tilltalar någon av oss.

En av våra bekanta som är frälst husvagnsfantast, stod och ondgjorde sig över livet i en lägenhet. Man bor nära sina grannar och behöver ta hänsyn till dem.man kan inte göra vad man vill när man vill ont-så-wajter. Exakt så upplever jag livet i en husvagn och undrar i mitt stilla sinne hur hon klarar av livet i husvagnen då? Men vem har sagt att människor tänker logiskt och är konsekventa. Jag måste lära mig att man säger en sak och lever inte som man lär.

Nu ska vi ut i det härliga sommarvädret och utforska Göta Kanal slussar.

Aha

Förstår varför man dricker så mycket på en camping. Det är enda sättet att stå ut. 

Vi har precis kommit och jag vill inget hellre än åka hem. 

Man sitter utanför sitt tält och glor. På en annan husvagn. Inte min idé om en good time. 

Drasuten ser lika skeptisk ut men han vill sova på saken. 

Det behöver inte undertecknad, jag litar på magkänslan.

Första kvällen

Vi är på plats på första stoppet, Borensberg. Undertecknad vill åka hem. 

Livet på vägen

Vänder mig om för att kolla hur hundarna har det bak i bilen. 

Reagerar på att bilen bakom, ett stort åbäke ligger väldigt nära. Typ i bakluckan. 

Hinner bli rejält irriterad. Innan jag kommer på att det är husvagnen. 

Det går bra nu. 

Öijn

Har totalt fallit för Öijn. Tre gånger har jag varit där, tre gånger har jag njutit.

Det är ett ställe där jag känner mig jordad. Lugn och fridfull. Det händer inte ofta i denna rastlösa kropp.

Nu har jag självklart fått den briljanta idéen att jag ska skaffa sommarställe där. Sagt och gjort, sladdar in på den stora sajten med hus och sånt till salu och hittar en hel del intressant. Problemet är ju det där med pengar.

Undertecknad har inga.

Undertecknads mormor på 93 har. Men är som farbror Anka oerhört snål och skiljs inte frivilligt från sina små raringar. Om jag inte haft det där otyget som kallas samvete hade jag helt sonika ringt tanten och frågat om hon inte kunde sponsra mig. Men nu besitter jag ett av Sveriges mest aktiva samvete som  ställer till det. Om jag inte pratat med tanten på säg ett halvår, kanske det inte är så snällt att ringa bara för att tigga pengar. Nog för att det är det enda bra tanten har men jag behöver ju inte skriva henne på näsan.

Så nä, jag måste hitta ett annat sätt att finansiera ett eventuellt sommarhusköp.

Vinna på triss kanske...