Semester sommar 2015

Eftersom vi tydligen har kort minne. Köpte Drasuten en ny husvagn i våras. Vi bestämde oss för att tillbringa våra barnfria veckor, tre till antalet (men som av praktiska skäl blivit reducerade till två), i husvagnen. Destination Kiruna. Inlandsvägen på uppvägen och kustvägen på hemvägen. 

Vi ska stanna och titta på saker på vägen så resan upp blir lika mycket målet med resan som Kiruna.

Vi åkte i onsdags och har hunnit med en hel del, bott på olika typer av campingar och kommit på varför vi sålde förra husvagnen. Samt allt som är "fel" med den vi har.

Men jag antar att det är som det ska.

Sala silvergruva, Falu koppargruva, Döda fallen i Avesta (rätt dött faktiskt), Carl Larsson gården i Falun och Njupekärrsfallet i Fulujällets nationalpark. Saker vi sett och besökt under dessa dagar. 

Skulle ljuga om jag sa att min kropp uppskattar att jag gör så "mycket" varje dag och jag landari sängen med en djup suck varje kväll. Drasuten, som den fantastiske man han kan vara tar alla hundpromenader för att jag ska ha en chans att hänga med. Men det är värt det. Trots värk, obrukbar högerhand, trötthet från snigelland och huvudvärk så har jag det härligt.

Vi håller sams trots värk och dåliga matvanor. Vi grälar bara om trafikregler, måste ju erkänna att Drasuten oftast har rätt även om det bär emot. Vi klarar regn och skrikande grannar.

Jag tvingar min kropp, jag får ta smällen sen om det blir en smäll. 

I morn ska vi dra vidare norrut. Men först ett stopptid Zorn gården för att sedan ta en tur ner igen koboltgruva.

Dags att sova. 

Systrarna brus och grabbarna grus

Idag ska en av fr Kaos önskningar slå in.

En av hennes bästa kompisar ska sova över.

Men som vanligt när man har med denna familj att göra känner man sig alltid lite lurad. Det kommersen sur smak i munnen. Försöker låta bli att föra över den känslan till fr Kaos men det är svårt.

Jag har svårt nog att ha andra än närmaste familjen nära inpå. Än mindre i ett dygn, med övernattning och allt vad det innebär. Jag vet att det kommer gå bra, ungarn kommer h det kul och jag kommer överleva. Lite tröttare lite grinigare.

För det är just det här med grinigheten och det dåliga tålamodet som ställer till det. Damen som ska sova över är jättego på alla sätt men ... stort MEN ... hon har väldigt svårt att lyssna, sitta still, inte skrika och göra som hon vill. Hon är väldigt plötslig i sina rörelse och trots flertalet tillsägningar in hon inte GÅ förbi hundarna, som hon för övrigt tycker är jätteläskiga, utan att pipa till flaxa med armarna och springa förbi. Vilket självklart gör att båda jyckarna tror att det är dags att jaga liten flicka. Vilket resulterar i mer skrik, flax och annalkande katastrof. Det är den enda ungen som det inte fungerar klockrent med los vovvos, de andra kamraterna går lugnt och stillaförbi och är därmed rätt ointressanta.

Men det brukar gå bra men jag måste hela tiden vara på min vakt så det inte händer något, en väldigt olycklig olyckshändelse.

Men fr Kaos är salig och jag måste försöka ta åt mig av det. Det kommer gå bra.

Vi ska på bio ikväll tänkte vi, Minionerna är i farten. I morn kanske lite bad.

Men vi får inte hämt fr skrikopanik förrän efter klockan tre, det är utflykt på fritids. En ytterligare sak som framkom, dagen innan så klart.

Sen väntar jag på att fadern ska "höras av" och berätta när han tänker sig att fr Kaos ska överlämnas för de tre semesterveckorn? Men det är väl oviktigt.

Vi, Drasuten och undertecknad, drar norröver med husvagn så fort överlämning skett.

I-landsproblem deluxe

Ska inte säga att jag aldrig unnar mig något. Det vore att ljuga. Någon skulle kanske till och med säga att undertecknad unnar sig lite för mycket. Men som hypokondrisk klimakteriekossa har man en något begränsad budget så det blir vissa beskärningar i lyxtillvaron. Men en av de saker jag vägrar sluta med är att förstärka naglarna. Har väldigt svaga naglar, som gärna går av någonstans under nagelkanten och det utan större yttre påverkan. Så för tre år sedan tog jag mig råd och förlängde, sedan dess är jag fast.

I vanliga fall gör jag om dem var fjärde vecka, utväxten. Men på grund av vår lilla tripp till Skara sommarland förra veckan fick jag boka om och det gör jag aldrig om igen. Från och med nu är mina nageltider heliga och orubbliga. Skälet till detta är att de lossnar i nederkant och därmed blir väldigt instabila. Det i sin tur innebär att jag använt upp hundarnas självhäftande bandage och fått konstiga blickar från folk på stan.

Men idag är det slut med plåster. Idag ska jag få mina naglar fixade. Har nog inte längtat så mycket efter något på väldigt länge. Tänk att få torka sig i baken utan problem. 

Framtidstest

Vi har varit helt barnfria i helgen. Fr Kaos är hos sin fader och rövare fyra leker vuxen med fästmön (de är kattvakter åt hans moster och har en hel lägenhet till förfogande). Så vi har fått känna på hur det kommer bli när alla ungar är utflugna (typ om femton år) och unnar oss god mat, entrecôte är för dyrt att föda hela familjen. 

Ikväll blir det kräftor till Drasuten och en Bentolåda till undertecknad. 

Det är underbart. 

Men om någon timme ska jag hämta fr kaos och ordningen är återställd. Rövaren kommer vara borta ytterligare några veckor. 

Tänk efter före

Inbland kan det vara bra att tänka lite innan man gör något. 

De som bygger om på vägen jag kör för att lämna i skolan är inte så duktiga på detta. 

Som syns på bilden står jag vid ett rödljus vid en av arbetsområdena. På andra sidan finns ytterligare ett arbetsområde. Bra så. 

Har varit lite trångt men funkat. 

Så idag bestämde de som bestämmer att man skulle göra det lite roligare för morgontrafikanter. Man tar helt enkelt bort ett körfält i arbetsområde två. Vilket gör att de som kommer från rödljuset inte kommer igenom och därmed stoppar upp. Kö deluxe. 

Gör om gör rätt!

Dagens rätt ... så fel

Fick ta en snabblunch mellan frisörbesök och veterinärdito. Medan jag väntar går jag en kort promenad så Los vovvos får göra av sig lite. 

Det är rätt sunkigt här ... 

Checkpoint

Jomen tackar som frågar ... Jag lever.

Hälsan är det som det är med och ibland undrar jag om det inte vore lättare om jag bara slutade. La av att försöka förstå min kropp och vad som händer med den. 

Svampmedicinen har än så länge inte gett några bieffekter, men å andra sidan har den inte heller haft någon effekt på tånaglarna som ser lika jefligt ut som vanligt. Visserligen kunde det ta en månad eller så innan man såg någon förändring men jag är skeptisk. Nåja vi kämpar på med den ändå.

Att varann borderline person har väl egentligen aldrig besvärat mig. Det har nog varit jobbigast för min omgivning. Men nu när allt annat är så rörigt så börjar det strula till det för mig ordentligt.

Att vara en borderline person med ADHD-hjärna är lite mycket att reda ut själv. Men som vanligt är jag för frisk, för kompetent för att få någon hjälp. Min AF-lots tyckte att jag skulle försöka få dr Barsk att skriva en remiss till någon psykhjälp på annat ställe. Vi får väl se hur det blir med det.

Ska även övertala dr Barsk att skriva en remiss till Danderyd för en ME-utredning. Det kommer var lättare sagt än gjort har jag en känsla av.

Jiha, lets rock on baby!