Uppdatering

Jobbliv:
att vara uthyrd är inte så kul som det kan låta. Inte nog med att man ständigt jagar timmar för att få ihop sin månadslön, kraven att man ska prestera är också högre. Uppdragsgivaren vill ju inte betala för att du sitter och petar dig i naveln eller hemska tanke surfar, vilket tydligen man får göra när man är fast anställd. Kan inte heller annat än konstatera att Frank inte är så duktig på att omge sig med snabba kollegor som reklamen påvisar.

Telefonliv:
Min väldigt osmarta smartphone börjar vinna över mig på sin sida. Det är dock en hel del saker som jag fortfarande finner tämligen ologiska och för att inte prata opraktiska. Men det är lite roligt att få prova på och i maj när jag får möjlighet att förlänga mitt avtal kan jag ju byta telefon om jag känner för det. Eller när det kommer en roligt telefon som jag kanske vill ha. Så jag känner att jag kan stå ut. Dock får jag inte det här med att blogga från telefonen att fungera, varken via mejl eller mms. Får nog klura mer på detta i lugn och ro.

Kärleksliv:
Drasuten gör mig glad. Jag är dock orolig hela tiden på grund av olika saker. Hans ryggsäck är tung och det ramlar ut benbitar hela tiden. Jag har svårt att blunda för dem men vi jobbar oss sakta fram genom kärleksdjungeln. Sen är jag en orolig själ som hellre nojjar över saker än bara sitter och njuter. Önskar att min överarbetande hjärna kunde ta semester.

Jag måste lära mig att bara njuta och inte hela tiden kika in i hästens mun för att se vad som kan vara fel. Ta vara på tiden som jag får med mannen som får mig att tro på kärleken.

Livslek

Mår oförskämt bra.

Nästan så bra att jag inte vågar säga något för att riskera att jinxa det hela.

Men drasuten är mannen med stort M och jag är så där fånigt fjortiskär. Vi tillbringar all tid tillsammans. Men jag försöker vara en duktig vän och även göra tid för mina vänner (något som är så lätt att glömma bort när man är kär och galen). var på bio med lupisen i mellandagen och såg Megamind (treligt och roligt) och ska försöka boka in en dejt med gammal barndomsvän vars barn föddes i maj förra året och jag har ännu inte tagit mig dit.

I skrivandes stund ligger drasuten och leker med bilar på bilmattan med fr kaos. Vi tog en sväng till Aquaria och tittade på stackars desperata hajar och svettades i klibbig regnskogsfukt. Därefter svalkade vi av oss med hopp i liten snöhög och därefter käkade vi tacos.

Att vardagen kan vara nice var länge sedan jag upplevde, nu önskar jag bara att mitt jobb skulle bli lite lite mer avslappnat och roligt. För om det inte vore för att jag inte trivs där skulle livet vara rätt bra. Magen håller tyvärr inte med mig men jag deppar inte för mycket för det. Godis är gott och det är ju beach 2011 snart.

Rumpor

Tycker det är underbart när människor upptäcker att man inte är helt väck *blink blink*

Låter Skaka Rumpa med Sean Banan är underbart härlig och för oss med lite kurvor att ta till oss.

idag är det ju julafton och den obligatoriska färden till mormor (91 år snart) gick av stapeln. Den här gången var även drasuten med och allt förlöpte väl.

Vid ett tillfälle stod mormor och mor i köket och eftersom tanten är mer än lovligt döv säger hon högt och tydligt (men tror hon viskar) till mor:

"hon har blivit lite rundare om rumpan...hon har ju nästan en tonårsrumpa*

Inte för att jag vet riktigt vad en tonårsrumpa innebär men för en nästan 40 årig kärring så är det kanske en komplimang. Hon blev väldigt generad när jag klappade mig på rumpan när hon kom ut ur köket. Drasuten skrattade gott och försäkrade undertecknad om att en tonårsrumpa är bra.

så för alla tonårsrumpor, hängande rumpor, cellulitrumpor, kärringrumpor och andra rumpor

Gjorde det IGEN

Förstår inte vad det är som går så fel jämt.

Idag blev jag inkallad på ett litet möte med chefen, låter värre en det kändes (även om jag misstänkte att jag skulle få lite skäll) och vi satt oss i ett rum.

Hon spände sina isblå i mig och konstaterade att hon sett en hel del privat surfande... det är inte ok... INTE. OKEJ!

Det är uppfattat svarade undertecknad som den duktiga idiot hon är. Inte upplyste hon chefen att övriga i teamet surfar lika mycket (eller tom mer) nä vis av skadan är det bara att hålla tand för tunga och böja sig för överheten.

Sen upplyste undertecknad chefen om att det känns som det kommer finnas för lite att göra framöver! Chefen stelnade om möjligt till ännu mer och förstod inte riktigt hur jag kunde tycka det. Visst var vi lite fler än det behövdes men med tanke på att två ska gå på mammaledighet (ja teamleadern som jag lyckades förolämpa för någon vecka sedan är mycket riktigt på smällen, visste jag väl) så kommer det bli mer att göra. Sen la hon till det oroväckande "hoppas jag"... låter ju trösterikt.

Hon avslutade mötet med att åter igen påpeka att privat surf INTE ÄR OKEJ.

En så viktig detalj tål att upprepas.

Jag hade oroat mig för att jag skulle få skäll för att jag pratade för mycket i telefon (min privata dock) men det blir väl ett nytt möte om det snart också antar jag.

Historien återupprepas och eftersom minsta gemensamma nämnare är undertecknad så måste det ju vara mig det är fel på.

Och jag som tycker att jag är så jävla perfekt

Teknikens under

som sagt tekniken har inte riktigt varit på min sida i dag vilket gjorde att när jag försökte mejla mitt inlägg så visade det sig att den adressen försvunnit.   Gör om - gör rätt.... fast nu orkade jag inte skriva igen och gjorde bara en vidarebefordran... jättesmart, verkligen. Hur tänkte jag där?

Hjärnsläpp

hela dagen har jag kommit på en massa bra inlägg, små betraktelser, roliga händelser och annat... men nu när jag tar mig tid att sätta mig ner och skriva.... tomt... helt jävla TOMT i huvvet.

så jag fortsätter lyssna på musik och fördriver de sista självande minuterna innan jag kan lämna detta ställe och åka hem och krypa in i Drasutens famn.

Konstigt att så lite kan kännas så mycket och så rätt...

VB: Livet på jobbet

Lika tråkigt som vanligt att jobba, människorna här är trevliga. Men det är som vanligt lite för lite att göra för att jag ska känna mig nöjd. I dag sitter jag dessutom på pottkanten eftersom jag och teknik inte lirar. Innan lunch hade datorn kraschat inte mindre än 4 gånger. Sedan visade det sig att min passerkort inte funkade och jag fick ett nytt och genast dök nästa tekniska problem. Jag kan helt plötsligt inte skriva ut saker längre.   Joråsatte...   de har nämligen sk säkra skrivare här, för att minska på mängden onödiga utskrifter tydligen. Fungerar väl så där skulle jag säga. I vilket fall som helst så var mitt gamla kort kopplat till skrivaren och nu helt plötsligt måste jag få ett nytt lösen men eftersom skrivaren har kopplat ihop mig med det gamla loginet så är det kört. Tokkört. Har suttit hela eftermiddagen utan att ha tillgång till skrivaren, aldrig har jag behövt skriva ut så mycket som nu.   Men snart är dagen slut, ska bara sitta av den sista halvtimmen.   En glad nyhet var också att jag ringde till min husläkare och fick allergitabletter utskrivna utan att behöva träffa honom igen (det var inte han som skrev ut dem från början och ibland kan de ju vara lite griniga på den fronten). Så jag tänker smita lite tidigare och hämta ut, tabletter så jag slipper ifrån klådan ett tag. Folk börjar titta konstigt på mig på tunnelbanan när jag sitter och kliar mig som jag har löss.