Många ropar att de sprungit in i väggen nu. Deras hjärnor fungerar inte längre som de är vana, de kan inte komma ihåg allt de ska göra, inte göra flera saker samtidigt eftersom de inte kan hålla i sär saker och ting. lltså har de gått in i väggen.
Både män och kvinnor drar till med väggen när deras kroppar beter sig på ett sätt de inte förstår eller känner igen.
Undertecknad har aldrig sig veterligen gått in i någon vägg. Men tittar på vänner och andra i omgivningen som hanterar sina kriser undrar jag om det inte är så att jag borde vara lika chick och modern och dra till med väggen. Jag känner definitivt inte igen mig själv, min hjärna går för högtryck men inget resultat kommer. Det blir pyspunka på i stort sett allt. Men jag har aldrig tänkt på att jag skulle krashat i väggen. Hur skulle lilla obetydliga jag som inte har några problem i världen ha hamnat där?!
Men i dag började jag undra vad det är som händer. Följande utspelade sig i Täby C i dag dit väninna och med barn Kavaljern och fr kaos hade tagit oss efter att vi vuxna tränat pilates och ungarna röjt runt i barnpassningsrummet. Det var någon form av uppträdande och vi bestämde oss för att fördriva några timmar där. Väninna skulle dessutom till optikern så hon passade på medan jag satt och vakade över våra unga.
Vi hamnade på aktivitetsmattan som finns i centrum och som är en väldigt uppskattad plats. Efter ett tag blev det dock väldigt uppenbart att det behövdes lite högoktanigt bränsle i di sma och jag frågade om vi inte skulle gå och äta lite. Kavaljeren var inte hungrig men fröken kaos var det och eftersom jag vet att herrn kan vara lite svår med maten så begav vi oss till den lilla cafét som ligger på torget. Vi har tur och det är ingen kö. Kokta med bröd till telningarna beställs med tillhörande dricka.
Den första korven går till kavaljeren (för han ville bara ha ketsup och det var det handlaren gjorde först) vilket leder till ett litet utbrott från allas vår diva fr kaos. Hon får minsann ingenting... ååå det är inte rättvist. Tycker mig se glimtar av leenden från bakomvarande personer men jag väljer att inte se och försöker få henne att förstå att nästa korv är hennes. Samtidigt försöker jag hålla koll på kavaljeren och hans korv så det inte händer något med en.
När så fr kaos också får sin korv tar jag ungar, korvar och drickor och börjar leta efter någonstans att sitta. Vi hittar några platser och sätter oss tillrätta och börjar äta. Snart börjar showen, Mojje ska uppträda, och de spelar hans musik vilket får de små att sittdansa. När korvarna nästan är uppätna kommer väninnan. Hon frågar hur mycket hon är skyldig och jag säger att det inte är något hon behöver tänka på. De har ju bjudit oss på lunch så många gånger. Nu vaknar dock en obehaglig känsla av att något är fel. Väldigt fel. Efter några sekunders betänketid kommer jag på det. Jag betalade aldrig för korvarna!
Jag hade så mycket med att hålla ordning på ungar, korvar, drickor och var vi skulle sitta att jag helt glömde bort att betala. Jag hoppar upp från stolen och går bort till kassan. Det är nu lång kö men jag lyckas få handlarens uppmärksamhet.
Undertecknad: Jag tror inte att jag betalade för maten:
Handlaren: Nä det gjorde du inte.
Undertecknad: Misstänkte det, sorry!!! (ler förläget)
Handlarn: Du kan göra det nu om du vill. Det blir 58 kr
Undertecknad halar upp pengarna och ler stort.
Tur jag inte är en person som har lätt för att rodna och eftersom jag gjorde rätt för mig, om än lite senare, så känner jag mig inte så hemsk. Men jag undrar bara en sak... Vad fan hände...?
"Det är bara genom att inte betala sina räkningar
som man kan hoppas få leva i den affärsdrivande klassens minne."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar