Ibland undrar jag om saker som händer i livet tjänar som nyckel till andra saker. Som att en sak som händer låser upp nästa händelse. Även om det inte finns någon direkt röd tråd hänger de samman. Själv ser man inte sammanhanget utan tittar på varje händelse som unik. Inte förrän man tittar i backspegeln kan man se om man är tillräckligt öppen. Om en sak som varit jobbig hänt fokuserar man på det. Tycker synd om sig själv, gråter och gräver ner sig i sorgen. Istället borde man snabbt försöka gå vidare. En stunds sorg för att sedan titta upp ur gropen man befinner sig i för att se vad som väntar på andra sidan. Undertecknad måste lära sig ta vara på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar