Halva sekel

Är en ansenlig mängd år när man tänker efter på saken.

Idag fyller min högst älskade make just ett halvt sekel. 

Detta ska vi fira och eftersom undertecknad inte är frisk någonstans i huvudet skulle vi absolut inte köpa det som ska inmundigas. Ånä, det ska undertecknad själv göra.

Nu har jag kommit fram gilla att jag inte längre är kapabel att göra dylika saker. Stress fungerar inte längre som en drivmotor utan som bromskloss.

Igår fick jag åka två gånger och stödhandla. Idag åkte jag en sista gång, trodde jag ja, för att även lördagsmiddagen som födelsedagsbarnet beställt skulle vara genomförbar.

Men hur jag än skriver listor och kollar, dubbelkollar och till och med trippelkollar saknas det ändå någott vitalt. 

Tack vare min dyskalkyli, dvs sifferblindhet, har jag alltid haft svårt att beräkna mängder och se om saker räcker eller inte. Det gör att jag överkalkylerar och det finns så det räcker till ett mindre flyktingläger. Men nu har jag verkligen nollkoll! Tre smörgåstårtor är gjorda och tre olika sorters långpannekakor men ändå oroar jag mig för att det inte ska räcka. De ser ju så små ut. Om det inte vore för den helt kraschade ekonomin hade utan tvekan gjort en fjärde tårta, just in case. Så ångest delux härjar. 

Sen fixar jag inte stressen på ett mer konkret sätt än totalt hjärnsläpp. Kroppen protesterar högvilt och det är knappt styrfart på kärringen. Men. Ingen tid för återhämtning, skulle behöva flera dagar, så nu är det städning och färdigställande av tårtor som står på schemat. Har jag tur kanske jag hinner lägga mig ner en kvart innan gästerna börjar anlända.

Det är öppet hus och de inbjudna får komma när de vill mellan fyra och åtta. Eftersom det är vanlig arbetsdag för de flesta antar jag att det kommer vara rätt lugnt fram till klockan sex. Totalt blir vi ungefär sjugosex om alla som tackat ja kommer. Så här i efterhand känns det dumt att jag inte stod på mig och krävde att det skulle bli på lördagen istället. Då hade folk kommit lite mer utspritt, nu kommer de komma i en klump, en sen klump dessutom. Men Drasuten ville prompt fira på sin dag och dessutom ville han ha hela helgen fri, för återhämtning. 

Så nu är det färdigtänkt för den här gången. Klart gamlingen ska firas. Dags att ta tag i saker, så jag kanske kan ta det i lite lugnare tempo än om jag är ute i absolut sista sekunden (som jag brukar).