Jag pratar förstås om nässpray. Undertecknad är envis som en röd gris och därtill väldigt långsint. Vilket ibland kan ha menlig inverkan på livet, både i stort och smått. Som barn fick jag ofta näsdroppar och minns inte att jag hade större problem med detta. Men sen hände något när nässprayerna gjorde intåg på marknaden. Då var både näsan och undertecknad något äldre och självklart var spray att föredra famför droppar.
Tyvärr uppskattade inte näsan spray. Det gjorde ont, ont så in-i-bängen, så där ont att man helst ville ta loss näsan kasta den åt sidan och stampa på den. Alltså slutade jag att använda allt vad nässpray hette.
När fr Kaos anlände i mitt liv fick jag omvärdera. Nässpray inköptes och barnet klagade aldrig på ont. Tvärtom, barnet bad att få spray för att kunna sova när näsan var däpt. Men i tio år har modern, aka undertecknad fortsatt att vara envis och därmed också däpt i däsan. Minnet av ontet satt i och sprayen misstroddes.
Så för några veckor sedan bad god vän mig att köpa henne nässpray eftersom hon var däpt i däsan och ville sova. Spray införskaffades och vän kunde andas. Nu nä årets förkylning drabbat mig och näsan blev ogenomtränglig för syre så började jag fundera. Och till slut vågade jag mig på att testa.
Kan andas och ontet är överkomligt. Så man kan faktiskt lära gamla hundar sitta
1 kommentar:
Det känns bra att ha kunnat hjälpa dig att komma över till de andandes sida, så du slipper sitta och försöka sova. :-*
Skicka en kommentar