Eftersom vi tvingas arbeta med olika personer varje gång får vi chansen att lära känna olika kroppar men även uppleva olika typer av massage.
En del gör varken till eller från.
Några tar i för kung och fosterland, det känns nästan som man ska gå av på mitten och den där känslan av välmående liksom försvinner.
Andra har sköna händer och man mår bra. Även om de kanske inte gör rätt enligt konstens alla regler men det är det som är så skönt med massage. Den är väldigt förlåtande. Bara du är bestämd i det du gör, inte stannar upp så är det skönt.
Men mitt största problem är som vanligt jag. Jag bara måste få veta, få bekräftelse hela tiden och blir stressad av att inte få det.
Eftersom jag inte vet hur det känns att bli masserad av mig så vet jag heller inte hur bra jag är. De övriga som jag masserat säger väl väluppfostrat att å va skönt det var. Men eftersom de säger lika till de som enligt mig inte riktigt har handlaget ger det mig inget direkt.
På vår massageträning i veckan intensifierades det genom att vår assistent nu kommit och vi därför har två lärare som går runt oss 6 par som masserar.
När jag masserar är de på mig som hökar, jag får ångest varje gång jag hör deras byxor frasa i min riktning. Jag fryser till is och börjar fundera på vad jag gör för fel den här gången. Oftast är det enda de säger åt mig att jag måste arbeta mer med kroppen så jag vet inte varifrån den här panikartade känslan kommer.
Det är ju deras jobb att se till att vi gör rätt. Att de ger mig tips om att göra ett grepp på ett annat sätt som bättre lämpar sig för mina överböjliga leder. Säger åt mig att gunga mer och därmed använda kroppen mer än axlarna är ju bara bra. Precis som det ska vara.
Men jag reagerar på att de är på mig hela jävla tiden. Övriga kan göra fel utan att få en tillsägelse. Vid ett tillfälle fick jag som blev masserad upplysa läraren om att det kändes konstigt. Vilket gjorde att de tittade på hur hon gjorde och oj hoppsan hon hade visst missuppfattat allt. Det är det som ger mig så dåligt självförtroende.
När jag ventilerade min panik sa vår checke check att det var för att jag redan var så bra så nu finslipade de bara det redan perfekta. Men jag vet inte jag. Jag känner mig förföljd och misslyckad.
Efter praktien var känslan ännu värre. Den första kunden var en kvinna. Lärarna stod vid sidan av oss 12 som masserade. Det är ett avlångt rum. De stod vid min ände större delen av de 45 minuterna. Åtminstone kändes det som det.
Nästa kund var en man och jag tänkte att jippi nu får jag stå i andra änden. Men du kan ju ge dig på att de då stod där.
Paranoian la sig till eefter lunch och jag brydde mig inte längre om att de stod där. För nu diskuteraded de sina egna saker. Blir skadeglad så fort jag ser att de går till någon annan och "tillrättavisar". Fan att man ska ha så svårt för sånt här.
En annan sak jag stör mig nå grymt på är att de ger oss förhållningsregler. De tittar snett och försöker ge oss de där förmanande blickarna lärare kan ge obstinata barn. Jag tillhör ju förstås en av de som skämtar och tramsar. Men när kunderna ligger på bordet är jag allvarlig. Vi får höra att vi inte får prata och skämta när kunderna är i rummet. Men sen står de och diskuterar barnhämtning på dagis, skostorlekar och annat vardagligt medan vi masserar. De fnissar och låter.
Samma sak när vi masserar på lektionerna. Helt plötligt när man tittar upp så håller de på och masserar varandra. Fattar inte grejen, den här kursen är inte gratis (förutom för några av oss) och de sitter och ger varandra massage när de ska se hur vi masserar.
kanske bara jag som är gnällig. Å det här blev ett långt inlägg. Det är sent och jag borde gå och lägga mig. Men oron gnager i mig. Duger jag?
Önskar jag kunde bli masserad av mig själv, så jag kunde kategorisera mig. Gullpojken sa efter min 30 min massage att jag nog ska jobba med spamassage för jag har väldigt behagliga händer och lugna sköna rörelser. På ett sätt blir jag glad eftersom det främst är just avslappningsmassage jag är ute efter. De som trycker ut luften ur lungorna vid varje grepp ger inte mig rätt känsla.
Dessutom har jag upptäckt att jag nog måste gå andra steget också även om jag helst skulle slippa. Inte så mycket på grund av kostnaden utan snarare på att jag inte vill ägna mig åt den delen av massagelivet. Men insåg att jag för att jag ska kunne erbjuda företag mina tjänster på ett bra sätt måste vara massageterapeut och inte bara massör. Fan i helvete säger jag.
"När folk är överens med mig har jag alltid en känsla av att jag måste ha fel"
Oscar Wilde
