Ingenting

Undertecknad är rätt duktig på att göra ingenting. Men föredrar att göra det hemma. 

Nu, eftersom jag tränar, så sitter jag eller står också för den delen och gör just ingenting. 

Det har nu gått halva tiden och det är med stor glädje jag ser fram emot att få fortsätta detta viktiga arbete på måndag. Men först ska jag hem och göra ingenting .

Nya tag

Efter tre dagar med extra mycket värk är jag tillbaka på min träningsplats. Fick lov att sjukanmäla mig i onsdags för varken kropp eller gärna orkade. 

Skulle infinna mig här klockan nio. Min vanliga handledare är borta idag och på måndag så jag har en ny tillfällig. Bra så.  

Det första människan frågar är vad jag vill göra. Det vet väl inte jag. Vad finna det att göra? Att stå nere i direktservice är inte det optimala men i värsta fall kan jag väl hänga där. Hon tittade på mig som jag vore tre och sa åt mig att sätta mig på min plats så får vi se. 

Så nu sitter jag här och väntar. 

Dag ett

Första dagen avklarad.

Det var degradering till fjorton år direkt och känslan späs på hela tiden när min handledare, en vänlig liten dam, ständigt kommer och frågar om jag tycker det är kul. Vill inte verka otacksam utan säger att det är helt okej. Men att vika papper och sedan stoppa in sagda vikta papper i ett kuvert som sedan tejpas, du läste rätt tejpas, igen är kanske inte min definition av kul arbetsuppgift. Men jag är en duktig idiot och fokuserar på att det är träning det handlar om.

Vi började dock att gå runt och presentera mig för övriga på kontoret men jag försöker inte ens lägga namn på minnet.  Min hjärna fungerar inte riktigt så. Det är mer:

Skaka hand med kollega. Namn utbyts. Undertecknads hjärna goes "jasså hen har ett namn, så kul för hen. Jag har dock viktigare saker att ta hand om, en del 112 samtal från kroppen att koppla vidare. Vi har en akut smärta i vänster vad."

Men det räcker att jag vet vad cheferna, adminbruden, min handläggare och min närmaste bordsgranne heter den här veckan. Resten tar vi sen.

Om det blir något sen?! Tyvärr är det ju arbetsuppgifter som inte riktigt fungerar med min lekamen.

Efter tre timmar såg även min handläggare att min kropp skrek av trötthet och smärta. Så hon tyckte att det var drags att stänga butiken för dagen. Var där och "arbetade" i nästan tre och en halv timme. Sen hem äta sig lite lunch och sedan ut och gå med jyckarna. Därefter kapsejsade jag i soffan och kroppen fullkomligt skrek av trötthet och armarna kändes som klubbor. Sov någon timme och har nu hållit mig vaken sedan dess. Mår inte värre än vanligt, bortsett från händerna då förstås. Men jag har inte behövt ta några extra medikamenter utan bara de ordinarie. 

I morgon är det vilodag, men jag får se om fr kaos måste stanna hemma. Men annars ska jag försöka att inte göra för mycket. För på onsdag är det dags igen. Fler papper väntar på átt bli vikta och stoppade i kuvert. 

Livet som praktikant är värkligen spännande.

Så där ja

Så var man med praktikplats. Det var egentligen inte en intervju utan mer en informationsträff för oss tre som blivit utplockade. 

Tjänsten jag sökte var som kundmottagare i deras serviceceter. Men tack vare min väldigt intressanta cv fick jag en helt annan plats. Så undertecknad ska vara utvecklingsavdelningen och avdelningen där man arbetar med långtidsarbetslösa behjälplig. Jag börjar på måndag som kommer. 

Ser fram emot det med blandade känslor. 

Men det verkar vara väldigt trevliga, jag får en egen telefon, egen dator och en egen plats. De andra fick inga sådana förmåner. 

Men det ska bli kul att få komma ut på en arbetsplats med trevliga människor. Och jag kom aldrig i det läget att jag måste ljuga eller undanhålla något. De är helt införstådda med att jag behöver arbeta i lugn och ro på mina premisser. Därför blir det tre och en halv timme varannan dag. 

Nu skjutsa maken att hämta hans femtiopresent till sig själv. En ny begagnad brumbrum, som heter Uzman. 

Jonensatte de går bra nu

Ska på intervju hos AF. Gillar att vara ute i god tid men i dag tog jag lite extra tid på mig innan jag skulle åka så jag skulle slippa vänta. 

Gick så där. Hade inte behövt vänta mer än tio minuter om mötet var när jag trodde det skulle vara. Men vid en närmare kontroll visade det sig att jag är ute och cyklar som vanligt. Ska inte vara där förrän om trettio minuter. Det är en timmes parkering. Man tackar. 

Fick förresten inte platsen hos FK. Motiveringen löd "vi ifrågasätter om du verkligen är redo för praktik". Intervjuaren gav mig också rådet att inte vara så ärlig med mina krämpor och möjliga oförmåga. Satsa på att bara framhålla mig själv. För jag ger ett positivt och trevligt intryck. Eller hur. Som vanligt sätter min ärlighet mig i klistret. Så nu är frågan, mörka och chansa eller vara ärlig och hoppas på det bästa. 

Nu ska jag köra ett varv runt parkeringen och sen försöka igen. 

Tiden flyger

Händer inte mycket i mitt liv just nu. 

Fortsätter min eviga kamp mot tiden, FK och främst AF för att få till en bra framtid. 

Förra veckan var jag på en praktikplatsintervju. Men det blev inget, de som alla andra vill ha en arbetsför kraft. Någon man kan räkna med i alla väder. Vilket de inte tror undertecknad är. 

Idag ska jag på ytterligare en intervju. På tro det eller ej FK. Jodå försäkringskassan tar in praktikanter, säger inget om det. Stället ligger i Alvik, precis på andra sidan staden. Tog visserligen bara trettio minuter i rusningstid så en ska inte klaga. Vet dock inte vad arbetet i sig går ut på eftersom jag inte sökt jobbet. Min handledare på AF avsvär sig all inblandning men jag vet att hon pratade om ett arbete på FK som hon skulle prata med en kollega om. Nåja. Vi får se vad som händer. 

Nästa tisdag ska jag på intervju på AF. Lite komiskt faktiskt. Kontoret i min kommun söker kundmottagare, den tjänsten har jag sökt själv. Så vi får se om det blir staten som sträcker ut ett finger. 

Jomenvisst

Hade möte med arbetsterapeuten på AF inbokat. Ett möte som var istället för det möte hon avbokade innan jul. 

en kvart efter utsatt tid kommer min handläggare och undrar varför jag sitter där jag sitter. När jag förklarar blir hon fundersam. Terapeuten har inte setts till idag. Handläggaren ilar iväg och efter ytterligare väntan återkommer hon med kollega som också förhör sig om läget. Inte heller han har sett terapeuten. Han försvinner iväg och fem minuter återkommer han. Med terapeuten i telefonen. 

Jodå, undertecknad var på rätt plats vid rätt tid. Terapeuten å andra sidan hade totalt glömt bort vårt möte. Hon ursäktade sig och sa att hon kunde komma in igen, bara för min skull, men då skulle jag behöva vänta ytterligare trettio  minuter.  Jag avböjde. 

Ny tid är bokad. Nu har jag missat ett möte och hon likaså så vi får väl se det som oavgjort. Men hon har å andra sidan avbokat ett möte också så i min statistik är hon värst. 

Men vem behöver bry sig, det är ju bara en hypokondrisk klimakteriekossa det handlar om.