Hyenor och masshysteri

För någon vecka sedan lyckades jag med konststycket att klampa i klaveret ordentligt. Istället för att hjälpa mig upp har nu traktens hyenor flockats som flugor kring en koskit och hjälper till att trycka mig ännu längre. Trots att jag inte är kvar på brottsplatsen fortsätter hyenorna att skvallra, hitta på och förvränga saker de tror sig veta.

Antingen har de så tråkiga liv eller så är det så oerhört spännande att någon de känner har gjort bort sig så kapitalt så de ser det som sin plikt att fortsätta ta vid och göra skadorna av det gjorda ännu värre.

Är det för att människan är ett flockdjur som det blir så här? Vårt beteende är instinktivt och vi jublar över möjligheten att ge omega-varelsen på tafsen så man själv håller sig på den säkra sidan. Trodde nog att människor är bättre än så, vi skryter ju med att vi är tänkande varelser. Men så fort möjligheten ges tar vår reptilhjärna över och vi hänfaller till djuriskt beteende vilket får till följd att vi mer än gärna sparkar på den som redan ligger.

"I självförebråelsen ligger en utsökt njutning. I och med att man klandrar sig själv, anser man att andra har förlorat rätten att klandra en."

Oscar Wilde