behöver jag...
Fröken kaos kom förra helgen och det var lugnt i ca 12 timmar, dvs tiden från det hon kom till hon vaknade nästa morgon.
Det är inte så mycket det att vi gjort saker utan mer det att hon har lagt sig till med en attityd värdig en fullfjädrad tonåring. Hon putar med underläppen, stampar med foten, slänger igen dörren till sitt rum (för ja nu har hon börjat marschera in där så fort det inte passar). Ibörjan var jag fortfarande tillräckligt utvilad för att mest kunna le och låta henne leva ut sina tonårsfantasier men nu börjar mina never känna sig mer och mer misshandlade.
Det som är mest frustrerande och påfrestande är dock inte hennes humörsvängningar utan det faktum att hon plötsligt utvecklat en molnfobi. Så fort minsta lilla moln avtecknar sig på det i övrigt kornblå himla valvet blir hon totalt hysterisk. Är solen skymd för så bara en sekund blir hon livrädd och frågar om vi inte kan gå hem. Detta beteende gör att jag håller mig från att åka någonstans med henne, gå till stranden med ett barn som stirrar upp på himlen för att hålla kolla på eventuella molntussar tar liksom nöjet ur det hela.
Försöker hitta på saker som får henne att komma över det hela, i dag har det varit sommarmoln på himlen, och till kvällen drev nattmolnen in från havet för att vila. Något hon köpte så pass mycket att vi faktiskt kunde ta oss på cykel till mormor fram och tillbaka.
Den nya guitarheron... hon har oanade talanger
Favoritfiguren för tillfället, ungen kollar till och med på filmen (för vuxna)
Hon har lärt sig bromsa i nedförsbackar"Varje kvinna blir lik sin mor - det är hennes tragedi.
Ingen man blir lik sin mor - det är hans tragedi."
Oscar Wilde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar