fredag, augusti 28, 2009

Moln en förbannelse

Nu börjar fr kaos molnfobi att bli riktigt jobbig. Varje dag börjar med att hon kikar ut genom persiennerna för att betrakta molnen. Spelar ingen större roll om solen skiner från klarblå himmel eller det är genommulet. Reaktionen är den samma; jag vill inte gå ut för det är moln ute. Varje liten molntuss studeras och



I dag var det fotografering på dagis och oturligt nog hade molnen bestämt sig för att hänga över dagis och lagom till det var dags till porträttfoto så började det regna. Fr kaos hade tydligen blivit helt hysterisk och vägrat, så i år blir det nog inga bilder på fröken. Hon finns med på gruppbilden. Eventuellt skulle de höra om de kunde ta kort på frk nästa gång de kommer för att fota småbarnen.



Jag skiter egentligen i bilderna, även om det är kul att se hur hon förändras från år till år, men hennes rädsla sliter i mig. Vad är det som gör att hon blir så otroligt rädd?! Är det något annat som stör henne som sedan tar sig uttrycket i denna molnfobi? Fröken på dagis kunde inte svara vad de kunde göra bortsett från att de inte kan ha en i personalen som sitter inne med fr kaos. Men hon skulle prata lite med någon som kanske visste bättre hur man ska hantera en sån här situation.



Det börjar bli ohållbart, fr kaos vill inte gå ut om det är grått ut och lite regn gör henne fullkomligt hysterisk. Om vi sitter i bilen när det regnar säger hon kavat att hon inte är rädd men hon lurar inte mig. Rädslan lyser igenom den så käcka rösten och man ser hur hon anstränger sig för att inte visa hur rädd hon är. Hon är morsk och kaxig.



Är det otrygghet som spökar? Eller är det bara en sån fas just nu? kanske måste jag ta kontakt med en barnpsykolog för att få hjälp med detta. Att prata med exxet är väl ungefär lika konstruktivt som att diskutera världspolitik med mig, totalt värdelöst.
"Allvarsamhet är den ytliges enda skydd."
Oscar Wilde

Inga kommentarer: