onsdag, oktober 07, 2009

Längtan

Förra sommaren när jag hade fått för mig att jag skulle sälja min lägenhet och hitta nytt boende, la jag in prenumerationer på mitt hem på nätet, Hemnet.se, över områden jag ville bo i. Då ville jag, och jag vill fortfarande, flytta till Solna. Men av olika skäl så blev det inget av vare sig det ena eller det andra.

Men prenumerationen har legat kvar och det har i ett år dykt upp mejl från hemnet med olika lägenheter i de områden jag bevakar. Eftersom jag bestämt mig för att stanna här, raderar jag bara mejlet utan att titta (för att inte frestas) och förbannar att jag inte avbeställt mejlet.

Idag råkade jag trycka upp mejlet istället för att radera det. Svor lätt men scrollade likförbannat ner i mejlet för att se. Mitt hjärta stannade nästan och hjärnan arbetade febrilt. Varför kände jag så? Varför kände jag igen adressen och huset. Sen slog det mig som blixten. Det var min gamla lägenhet. Jag flyttade därifrån för 12 år sedan med sorg i hjärtat. Både för att förhållandet spruckit och vi skulle gå skilda vägar men mest för att jag inte hade ekonomin att bo kvar i lägenheten som var helt underbar. Nu är den till salu.

Det är en 2a som de gjort om till 2,5a. 37 kvm uteplats i Solna. Vi sålde den för typ 350 000 och nu ska de ha nästan 2 miljoner för den.

Återigen vaknade lusten att flytta. Jag vill verkligen inte bo kvar här. Men jag måste ju bo där jag kan tänka mig att stanna ett tag, som fungerar i längden.

Det fanns andra lägenheter i Solna och med dagens ränteläge skulle jag kunna få en 3a i Solna för samma månadskostnad som jag har i dag. Men vad skulle hända om räntorna börjar gå upp. Skulle jag kunna bo kvar?

Jag kanske ska titta på ett hus här ute på landet istället (för samma priser som jag får en 3a i Solna) där jag kanske kan ha min mottagning hemma och på så sätt spar pengar på lokalhyran.

Eller?!

Ska jag köpa en lägenhet i Solna och skaffa lokal i Solna eller närområdet eller kanske stan?

"Arbete är tillflykten för den som inte har något att sysselsätta sej med."
Oscar Wilde

Inga kommentarer: