Visionären

Jag har en dröm och en massa visioner om hur jag vill att min liv ska vara.

Har de senaste dagarna varit sjukt orkeslös och helt drained på lust. Men hjärnan går på högvarv.

Nu när jag ska börja min utbildning har jag redan börjat funder ut små scenarior hur jag ska gå vidare. Hur jag ska få in så mycket träning som möjligt. Alla vänner vill konstigt nog bli masserade och erbjuder sig att bli mina testkaniner. Väldigt bra. Men jag måste ju även se till att börja få in betalande kunder så att jag kan se om jag har vad som krävs för att jag ska kunna gå vidare med det här.

kanske är det ett utbrott av min bråttomskjuka. Kanske ska jag vara "nöjd" med att träna på mina vänner för att bli så bra som möjligt och sedan när jag har diplomet i min hand sätta igång och ragga kunder.

Men hur det nu än blir så har jag alla dessa visioner i huvudet. En säger skaffa en lokal och annonsera ut att du har övningsmassage till en billigare penning att erbjuda. En annan säger, hör dig för med företag/gym om de har plats för en massör under vardande och om jag kan få husera i deras lokaler och till ett väldigt reducerat pris erbjuda massage till deras anställda/kunder.

Ytterligare en vision. Åka till USA och kanske jobba hos min syster som är naprapat och har egen firma. Ringa henne (som jag aldrig träffat) och fråga om jag kan få komma över och övningsköra där ett tag. Varför åka till USA? Vet inte ärligt talat, men jag tycker det verkar kul att pröva lyckan någon annanstans. Inte för att jag inte trivs i Sverige utan mer för att jag skulle vilja se hur det är over-there.

Men som vanligt sitter herr ågren på min axel i glatt samspråk med herr jantehimself. Inte ska väl jag?! Inte vågar väl jag?! Inte kan väl jag?!

En annan sak är den energi och motiviation som krävs för att faktiskt göra något. Jag verkar ha fastnat i slöhetens kvicksand och nu dras jag sakta ner. Jag ser alla visioner, jag ser exakt allt jag kan och måste göra för att komma dit. Inte ens jobbiga saker utan rätt spännande och kul. En utmaning!

Det som jag letat efter så länge. Men orkar jag. Fan jag orkar ju inte ens göra små saker i mitt eget hem.

Den här är inget nytt tillstånd för mig, har befunnit mig här under flera år. När jag tänker närmare på saken. Men frågan är vad som krävs för att jag ska ta mig ur?!

Jag har fanemig bättre karaktär än så här.

Jag har fanemig mer energi än så här.

Men frågan är om jag fanemig har vad som krävs för att sparka mig själv i den allt bredare ändalykten och faktiskt ta tag i det här.

Eller kommer det sluta med att jag söker ett jobb som jag vet jag kommer klara av med förbunda ögon och med en hand. Bara för att det är enklast så?!

Usch blir så trött på mig själv.

"Jag har lagt ner mitt geni på mitt liv; åt mina verk har jag endast ägnat min talang."

Oscar Wilde