söndag, juni 27, 2010
torsdag, juni 17, 2010
Flockmentalitet
Jag har visserligen nyligen fyllt 39 år och de senare åren har jag mer eller mindre känt mig väldigt otillfredställd med mitt arbete. Känt att det här med att vara vuxen fanemig är klart överreklamerat.
Under arbetslösheten har jag njutit av ledigheten men ändå mått dåligt på något sätt. På de intervjutillfällen jag varit på har jag känt en begynnande panik att jag inte vill sitta på ett jävla kontor och stirra in i en dator med människor som spelar vuxna hela tiden. Men ändå låtit den förnuftiga varelsen som sitter och skriker i ena örat få vinna kraft. Att ha ett kontorsarbete skulle ge mig en bra lön.
Men så fick jag nu det här vikariatet på fängelset. Har haft ont i magen men ändå sett fram emot det. Nu när det bara är en dag kvar av utbildningen står det klart att det här var det bästa beslut jag tagit.
Jag har fortfarande ingen aning om hur jag kommer reagera när jag väl börjar jobba ute på avdelningarna, hur det är att möta dessa kriminella drogmissbrukare. Men jag vet att jag trivs i klimatet med mina kollegor.
I den grupp av nästan 30 pers som utgör vikariepoolen för sommaren är det kanske 2 som jag helst skulle vilja skicka med kurirpost till sibirien men resterande är helt underbart sjuka i huvudet. Har inte skrattat så mycket på jobbet under många år och jag måste säga att det är fantastiskt.
Sen inser jag att jag går in i en roll, rollen av narren hon som snackar, sjunger och kommer med "korkade" kommentarer och får övriga att fnittra. Samma roll tog jag när jag var 20 och arbetade som väktare. Mentaliteten på de som arbetar inom dessa branscher är snarlika och jag trivs som fisken i vattnet. Även ordinarie personal är trevliga och bjuder in oss nya (finns klart några som avviker från detta men dessa skiter jag i) och det är med glädje jag går till jobbet.
Men jag känner också att rollen som narren tar på mina krafter. Är social, pratar med allt och alla, skämtar och skrattar hela dagarna. När jag sen kommer hem är jag trött, lugnet och ensamheten tas tacksamt emot. Är man sån? Olika personer beroende på vem man umgås med?
Om mina gamla kollegor från det gamla gulröda företaget skulle träffa mina nya och diskutera undertecknad, skulle de inte tro att de pratade om samma person.
Det enda som jag känner att jag kommer sakna är musiken. Att inte kunna lyssna på musik på dagarna och om det kommer musik jag gillar inte få sjunga med. Det kommer bli kris. Även avsaknaden av att kunna skicka och ta emot sms är påtaglig. Man vänjer sig troligtvis och det lär förhoppningsvis inte vara så mycket tid för mig att pilla mig i naveln under sommaren.
Tror att den här sommaren blir bra.
Under arbetslösheten har jag njutit av ledigheten men ändå mått dåligt på något sätt. På de intervjutillfällen jag varit på har jag känt en begynnande panik att jag inte vill sitta på ett jävla kontor och stirra in i en dator med människor som spelar vuxna hela tiden. Men ändå låtit den förnuftiga varelsen som sitter och skriker i ena örat få vinna kraft. Att ha ett kontorsarbete skulle ge mig en bra lön.
Men så fick jag nu det här vikariatet på fängelset. Har haft ont i magen men ändå sett fram emot det. Nu när det bara är en dag kvar av utbildningen står det klart att det här var det bästa beslut jag tagit.
Jag har fortfarande ingen aning om hur jag kommer reagera när jag väl börjar jobba ute på avdelningarna, hur det är att möta dessa kriminella drogmissbrukare. Men jag vet att jag trivs i klimatet med mina kollegor.
I den grupp av nästan 30 pers som utgör vikariepoolen för sommaren är det kanske 2 som jag helst skulle vilja skicka med kurirpost till sibirien men resterande är helt underbart sjuka i huvudet. Har inte skrattat så mycket på jobbet under många år och jag måste säga att det är fantastiskt.
Sen inser jag att jag går in i en roll, rollen av narren hon som snackar, sjunger och kommer med "korkade" kommentarer och får övriga att fnittra. Samma roll tog jag när jag var 20 och arbetade som väktare. Mentaliteten på de som arbetar inom dessa branscher är snarlika och jag trivs som fisken i vattnet. Även ordinarie personal är trevliga och bjuder in oss nya (finns klart några som avviker från detta men dessa skiter jag i) och det är med glädje jag går till jobbet.
Men jag känner också att rollen som narren tar på mina krafter. Är social, pratar med allt och alla, skämtar och skrattar hela dagarna. När jag sen kommer hem är jag trött, lugnet och ensamheten tas tacksamt emot. Är man sån? Olika personer beroende på vem man umgås med?
Om mina gamla kollegor från det gamla gulröda företaget skulle träffa mina nya och diskutera undertecknad, skulle de inte tro att de pratade om samma person.
Det enda som jag känner att jag kommer sakna är musiken. Att inte kunna lyssna på musik på dagarna och om det kommer musik jag gillar inte få sjunga med. Det kommer bli kris. Även avsaknaden av att kunna skicka och ta emot sms är påtaglig. Man vänjer sig troligtvis och det lär förhoppningsvis inte vara så mycket tid för mig att pilla mig i naveln under sommaren.
Tror att den här sommaren blir bra.
tisdag, juni 15, 2010
Kalas

Efter födelsedags middagen var avklarad tog det inte några timmar innan jag fick träffa doktor. Blev skickad till röntgen och efter ett antal bilder fick jag återvända till akuten. Doktorn kom efter bara några minuter och kunde konstatera att det inte var något fel på min hand. En utgjutning som kommer göra ont ett tag och antagligen ge min hand en något blåaktig färg. Så efter 6,5 timmar bidde det inte ens en tummetott.
måndag, juni 14, 2010
söndag, juni 13, 2010
Dagen före

Imorn börjar sommarjobbet.
Fr kaos sammanfattar det hela med kommentaren: "mamma du ska i fängelset i morgon"
Försökte förklara att det var bättre att säga att jag skulle börja jobba på fängelset, folk kan ju få fel intryck. Men hon ler bara illmarit och säger "ja, du ska i arbeta på fängelset, du ska i fängelse"
Det är nu 2½ vecka utbildning. Första veckan kommer mest bli praktiskt men även lite fysiskt då vi ska träna självskydd. Nästa vecka däremot ska vi ut på avdelningarna.
Jag ser fram emot det med delade känslor. Men hur som helst så är det bara ett sommarjobb, i augusti är det färdigt och dessutom är 3 av sommarens veckor vikta åt Fr kaos.
Mor är som vanligt inte med på noterna, det är dåligt betalt, dåliga arbetstider och vilken hemsk miljö. Säger en kvinna som de senaste 3 åren sagt åt mig att söka jobb inom kriminalvården (en av hennes grannars väninna jobbar på den anstalt jag ska börja på) så hon vet att de behöver folk. När jag konfronterade henne och frågade varför hon tjatat om detta så länge så kontrade hon med "du måste väl förstå när jag skämtar". ??????????? Ja om hon sagt det en gång kanske jag skulle tagit det som ett skämt, men i tre år. Nä, inget skämt.
Försöker att skylla på strokarna, hon är inte längre den hon varit. Hon är ny och det är bara att inse att med det med åldern hör en hel del konstigheter. Inte för alla men för den här familjen. Min mor är nu en avbild av sin mor, som faktiskt blivit riktigt mänsklig med åldern (tanten är 90 bast)
Nåja, jag tycker att det ska bli kul att testa något annat än att bara stirra på kostymklädda clowner och en trilskandes dator hela dagarna. Därmed inte sagt att det är det jag kommer ägna resten av mitt liv. Men jag måste testa, jag vägrar bli som min mamma när hon blir gammal, har sagt det förut och jag måste verkligen peppa mig själv för att bryta mig ur de hjulspår min mor och mormor plöjt upp.
lördag, juni 12, 2010
måndag, juni 07, 2010
Drömarbetsplatsen

Om man jobbar på arbetsförmedlingen gäller tydligen andra regler. Att man använder kölappar är bara en synvilla. En höggravid tjej hasar in och går före alla med motiveringen att hon ska föda inom ett dygn. Hm eller hur. Undrar om jag kan säga att min dotter tar studenten om 13 år. Dessutom är deras datasystem nere så de irrar runt som yra höns.
lördag, juni 05, 2010
Stan stinker

Är på väg in till stan för att äta middag med kompis. Hade tänkt undvika stan. Så här efter 10 min instängd på ett tåg med x antal marathonlöpare har jag ytterligare ett skäl att hålla mig borta. De stinker! Dessutom kan jag inte förstå varför någon vid sina fulla sinnen frivilligt springer så jävla långt. De ser mer döda än levande att när de haltar fram på perrongen. Människor är fane mig inte riktigt kloka.
fredag, juni 04, 2010
?!

Har nu legat vaken och försökt sparka mig trött sen kl 2 dvs i 3 timmar. Kan meddela att jag inte är det minsta trött, bara varm och irriterad. Men nu när klockan passerat 5 då kommer jag somna och vakna tröttare än någonsin när kl ringer om så där 2 timmar. Sammanlagt har jag då sovit ungefär 3,5 timme. Woho
onsdag, juni 02, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)