Dagarna går fortare än man tror. Efter smärtklinikens avslut fortsätter jag min vandring i limboland. Jag försöker hitta på något som jag kan bygga min framtid på, istället för att vänta på att någon annan ska göra det de säger.
Jag tog kontakt med en arbetsterapeut som finns i det närliggande centrumet och hon gjorde ett kostnadsfritt hembesök. De kan inte hjälpa mig med ett arbetsintyg men de kan se vad man kan göra för att underlätta min vardag.
Efter en rundvandring i slottet i wooden konstaterade kvinnan dock att det inte finns så mycket annat att göra än det jag redan gjort själv. Däremot föreslog hon att jag skulle träffa en KBT-sjukgymnast. De arbetar tydligen lite annorlunda mot vanliga sjukgymnaster och första mötet med honom är nästa vecka.
Smärtan sitter i och allt tar lite extra lång tid, benen är som spaghetti efter vår lilla 15 minuters runda. Både jag och Odågan är slut efteråt.
Men allt detta har fått mig att börja fundera lite mer på framtiden. Jag vill arbeta. Det är inte det som är problemet. Problemet är att jag inte kan både arbeta och vara en bra mamma, fru, vän och människa. Orken finns inte riktigt där för att orka med allt. För mig är livet utanför arbetet det som är det viktiga och om jag inte klarar det inte värt allt guld i Småland att arbeta. Så vad jag måste hitta är ett arbete som jag kan klara utan att göra avkall på det som gör livet värt att leva.
Frågan är bara vad detta skulle vara.
En dröm jag har är att skriva en bok. Har närt den sedan tidig ålder men har aldrig vågat ta steget att ens uttala drömmen högt. Det är ju löjligt. Det kanske det är. Men det är en dröm. Just nu handlar mitt liv om att göra det jag vill göra utan att tänka så mycket på vad som kan hända längre fram, vad som kanske kan hända.
Det handlar om att våga. Åtminstone våga prova. Så det ska jag göra.
Det är inte så att jag inbillar mig att jag är den nya svenska deckardrottningen in vardande men vissa böcker som jag läst det senaste åren hade jag utan problem kunnat klämma ur mig själv. Eller kanske till och med lite bättre. Därför tänker jag nu försöka lära mig skriva, för att se om det är något jag kan roa mig med tidiga mornar när jag vaknar före fan. Eller om det blir som med massagen, något jag kan bocka av från listan.
Det finns ett program på tv, 99 saker man vill göra innan man dör eller något liknande. Då två grabbiga pojkar åker jorden runt och gör den ena löjliga saken efter den andra. Inget av det de vill göra innan de dör skulle hamna på någon lista som jag producerade. Men jag har nog en liten önskelista över saker som jag skulle vilja göra. Åtminstone prova. Massage var en av dessa saker. Det var kul och helt klart värt tiden, tyvärr klarar inte min kropp av det och jag får därför lägga det till högen av utmaningar jag utsatt mig för och klarat.
Nästa är att lära mig skriva. Jag anmälde mig i går till en distanskurs i att lära sig skriva. För 1900 kr får jag 6 brev och 8 månader på mig att fullfölja kursen. Varje brev innehåller övningar som ska ta mig ett steg närmare min roman. Vi får se var vi hamnar.
Har en hel del spännande uppslag men som vanligt är det mycket som trängs i mitt huvud och vill ut samtidigt så det blir till att skriva upp alla och sedan titta på dem med nyktra ögon. Drasuten är mitt bollplank och än så länge stöttar han mig i min drömuppfyllningsjakt.
Första brevet har kommit och jag ska skicka in mina tankar och funderingar till kursledaren som sedan ger mig respons på detta.
Är detta framtiden?! Ingen aning. Men det ska bli spännande att prova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar