ibland är man mer än olovligt korkad. Men vad vore livet om man inte ibland fattade beslut som kanske inte är de mest smarta men ändå ger en så mycket.
Den lilla odågan har verkligen berikat mitt, eller ska jag säga vårt, liv. Även Drasuten tycker att det är helt underbart med den lille svansen, som i skrivandes stund ligger i sängen (!!!!) och sover med husse.
Undertecknad har insett sina begränsningar och har börjat fundera i banorna att skaffa hund nr 2 redan nu. Vet inte om det är att rekommendera eller ens en bra tanke?
Det finns nog en del fördelar men säkert en hel del nackdelar också.
Skälet att jag vill skaffa en till redan nu, istället för att vänta tills Odågan är ca 1½ år, är att jag inte orkar busa med honom. Jag orkar inte heller med alla idioter man möter med hund för att ge honom chansen att rusa av sig. Därför skulle jag vilja utöka flocken med ytterligare en vovve så att de får busa med varandra och vara hundar, utan att matte för den delen måste vara social *hehe*.
Sen är det ju det där med lydnad och allt sånt, Odågan är otroligt lydig redan vid 4 månaders ålder men självklart hittar han på bus, speciellt om det går att äta får han kottar i öronen och vägrar förstå vad matte/husse står och gastar om. Men om det kommer en odåga till kanske det blir för roligt att sticka iväg på upptåg eftersom man hela tiden har en polare med sig, det kanske gör att matte/husse får stå och skrika utan att någon bryr sig.
Å andra sidan tror jag att mitt ledarskap är så pass starkt att jag kan få även odåga två att inse fördelarna med att hålla sig nära och faktiskt ta ut kottarna ibland.
Svårt fall doktorn grät. Visst kommer ytterligare en period med invänjning och det kommer bli rubbningar i våra nu fungerande rutiner. Men blir inte fördelarna större än nackdelarna?
Odågan får en kompis att rumla runt med.
Sen blir det förstås mer röj inomhus också, kanske något man inte orkar med?!
Fan varför ska hjärnan allltid ställa till det för hjärtat!?! De gånger jag låtit hjärtat bestämma och totalt ignorerat hjärnan har det ju faktiskt gått bra men frågan är om jag vågar, vågar gå mot bättre vetande?!?!
1 kommentar:
Både du och jag har haft två hundar tidigare. För dig gick det bra, för mig blev det ständigt dåligt samvete. Du gör som du vill, men med tanke på smärtan i kroppen kanske du skall tänka ett par extra gånger?! Jag har själv funderat på ännu en vovve i mitt hem, men jag har också tänkt på att ha kommit förbi de värsta inlärningsfällorna innan jag ger mig på nästa. Jag har också valt en mindre hund än du, pga mina smärtor, och det är jag otroligt tacksam för att jag gjorde. Du gör som du vill och förhoppningsvis har du uppbackning hemma till skillnad från mig. *kram* :-)
Skicka en kommentar