(Inlägget kommer lite försenat för jag hade missat att det ej publicerats)
För en stund sedan stod Odågan och skällde på tvbänken och försökte få in nosen mellan väggen och bänken. Byrackan bistod med förvirrat nosande. Vi bad dem göra något annat.
Nyss låg vi alla utslagna på var sitt håll i vardagsrummet, Drasuten i soffan, undertecknad i en fåtölj och los vovvos på golvet. Plötsligt flyger Odågan upp med ett jämfota (fyrfota)-hopp tätt följd av Byrackan. Just som jag ska be dem knipa ser jag något silverfärgat glida över golvet mellan dem och försvinna bakom soffan. En snok!
Den store vite jägaren fick ta över och fyrfotingarna låstes in på rummet. Med ett skohorn (långt) fiskades så den nu högljutt väsande ormen in för transport ut i naturen. På vägen ut passade hen på att pinka på Drasuten innan hen hängde ut tungan och spelade död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar