tisdag, maj 17, 2016

När olyckan är framme

Jag har haft hund innan jag skaffade los vovvos. Hört varningar men inte riktigt brytt mig. Skulle väl aldrig hända mina hundar. 

Idag hände det. Det som inte får hända och bara händer på grund av min egen slöhet. 

Har halsband av halvstrypstyp och orkar inte ta av det när hundarna leker. Har funkat förut så varför inte nu liksom. 

Glömde detaljen Odågan. Han älskar att ha saker i munnen. 

De leker i trädgården, efter promenaden. Byrackan ligger på rygg och Odågan biter på honom. Inga konstigheter. 

Odågan biter i Byrackans halsband. Samtidigt fortsätter Byrackan att rulla runt och biter tillbaks. Plötsligt flyger Byrackan upp fly förbannad på Odågan. Ilskan fortsätter och det tar ett tag innan undertecknad fattar att de sitter fast i varandra. 

Kedjan sitter som ett skruvstäd bakom hörntänderna i nederkäken på Odågan. På Byrackan har halsbandet vridits åt så hårt att han inte får luft. 

Båda börjar bli panikslagna och jag dyker in i röran. Försöker bända loss kedjan utan framgång. Läderdelen sitter som berg, jag kan inte få in ett finger mellan den och halsen. 

Det börjar bli kris. Får en snilleblixt och inser att jag måste snurra upp hundarna. Får den store drummeln att stå någorlunda stilla och tar den allt mer påverkade olycksfågeln och kastar runt honom ett varv. 

Som i ett trollslag var de loss och Byrackan skuttar bort, lite omtöcknad och i förvirringen gör han det mest logiska. Bjuder in till lek!?! 

Samtidigt är han lite putt på Odågan och morrar åt honom. Halsbanden avlägsnas och lite mys med olyckorna. Sen busar de en stund. 

Fy fan säger jag. Vilken ångest. 

Så nu ... INGA.HALSBAND!!!


Inga kommentarer: