å vinnaren är...

Katten! Vi stod inte ut med att hennes desperata mjauande så fort någon närmade sig köket så i morse gav vi upp.

The Ittie Bittie kissekatt kastade sig över maten.

Människa va Katt 0-1

Published with Blogger-droid v1.7.4

värmande ljus

Här i wooden råder mer eller mindre istid. Inte bara i vårt sovrum där det sällan är mer än 4 grader utan även i övriga rum. Drasuten är som många andra villaägare väldigt ovillig att ge pengar till elbolagen. Därför finns inga element över huvud taget installerade i år. Vi får värmen från värmeluftpumpen och braskaminen.

Men... För det finns så klart ett stort MEN... Värmeluftpumpen drar också el så den är i stort sett bara inställd på "rören fryser inte till is" nivå bidrar den endast lite till den allmänna trivseln. Och eftersom veden brinner upp oroväckande snabbt, är det lite restriktioner inblandade i braseldandet. Undertecknad kör därför lager-på-lager principen större delen av dagen. Eldas endast när fler än en vistas i huset. Därför ser jag till att börja elda efter att fr kaos kommit hem. Fram till dess... brinner många värmeljus i alla rum idag.

Published with Blogger-droid v1.7.4

kattskrället

Sedan i somras har "The Ittie Bittie" kissekatt ståtat med en fläskläpp. Vi trodde hon fått styk av någon av områdets andra katter. Men det blir inte bättre, så undertecknad tog katten i filten och hälsade på tant veterinär. Utan biopsi svårt att säga exakt vad det är men med ett litet skrapprov kom det upp en möjlig bov.

Proteinallergi. Kan kan tänka. Så The ittie bittie katt är satt på sträng special diet. Vilket gör att hon totalvägrar att äta. Bra så...

Drasuten hävdar att hon kommer äta när hon är tillräckligt hungrig. Undertecknad undrar vem dom kommer ge sig först? Vi eller The ittie bittie katt.

Imorse försökte hon få den som i hennes ögon definitivt befinner dig under henne i rangordning, nämligen fr kaos, att dela med sig av frukostmackan.


Fr kaos var inte riktigt med på noterna och i sann sjuårsanda angav hon den "svältande" tiggaren som fick kalla handen av tillskyndande riddare. Drasuten slängde helt sonika ut kattskrället.

Nu ligger hon i mellanrövarens rum och tjurar. Som sagt, jag undrar vem som kommer ge sig först. Tvåbeningarna eller fyrbeningen?!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Sommarform

I sommar är det tänkt att vi ska gifta oss, knyta hymens band, gänga oss eller vad man nu vill kalla det. Datum är bokat och vigsel likaså. Det blir ett litet bröllop med bara familjen (dvs barnen) närvarande. Sen kanske party efteråt med våra vänner.

Men jag har de senare åren lagt på mig några inte helt trivsamma extra kilon. Eller som Drasuten säger när han försöker vara snäll "du är frodig, kvinnlig"... eller hur. Säg som det är jag är barbamamma, dvs fet och oformlig. Kanske är jag lite onödigt hård mot mig själv men för en som vägt på tok för lite i många år är det fruktansvärt att nu helt plötsligt vara närmare 100 kg än 40 kg. Undertecknad har alltså tänkt att ge sig själv ännu en liten present (nej inte en quickfix till) utan gå ner 5-10 kg för att känna sig mer hemma i kroppen.

Eftersom jag har bröst och rumpa är det väl inte så mycket att klaga på egentligen. Drasuten klagar defintivit inte och eftersom jag sett ut så här sedan vi träffades har han inget att gnälla på.

Men problemet är att vi älskar att äta. Hela familjen äter. Stora mängder och alla förutom undertecknad och fr kaos har gått upp i vikt. Mitt problem är ju att jag inte heller går ner i vikt och för kaos finns inget problem, tvärtom hon skulle behöva lite mer fett på kroppen eftersom hon ränt iväg och blivit en lång pinne.

Jag lagar mat och fixar efterätt. Vi käkar semlor och negerbollar, chips och godis och däremellan får vi in god mat (gärna med en gräddsås förstås)

Hur ska man sluta tycka om mat?! Jag äter för stora portioner och skulle kunna sluta tugga chips (åt aldrig sånt när jag var singel, inte för att jag var singel utan för att jag aldrig köpte sånt då) men det är ju inte lika roligt då.

Har hittat en jättefin klänning, men jag får inte riktigt plats i den. En storlek större kanske du säger då... går inte eftersom den då skulle se ut som en säck på mig. Jag är just nu mittimellan två storlekar och det suger råttröv. En storlek större sitter inte klädsamt men den jag har är lite väl tajt. Värst är tuttarna som gör att jag inte kan ha vanliga kläder. Men ska inte gnälla de är mina och jag älskar dem....

Jag måste alltså hitta styrkan och viljan att sluta äta... hur gör man?! Viktväktarna orkar jag med i en vecka, går ner 2 kg och är jättenöjd med mig själv. Men sen är jag tillbaka i samma gamla vanliga ätarmanér och går upp 2 kg igen.

Vi har sagt att efter Thailandsresan så ska vi ta tag i det här. Drasuten närmar sig 100 kg och han är allt annat än nöjd. Det gör inte så mycket på honom eftersom han är lång men problemet är att allt sätter sig på magen och ryggen. Inte så kul.

Den 28e åker vi till Thailand och är där i 2 veckor. Under de här veckorna har vi chansen att bryta vårt ätbeteende och därefter borde det vara lätt att komma igång. Både med träning och mindre tuggande...

jag är skeptisk

uppdateringsdags

Så whats new and whats old....

Fadern gör väl det jag trodde att han skulle göra, dvs har lite problem med sin del av överenskommelsen. Pengarna har han faktiskt satt in men däremot verkar det som hans vanliga tidsoptimism sätter käpparna i hjulen för att förse dotra med mat innan hon kommer till oss igenpå söndagar. Men men jag bidar min tid och ger honom fler chanser att göra bort sig, flåt bättra sig på.

Fr kaos verkar ha anpassat sig till skolan (men jag är fortfarande inte nöjd). Har pratat med en av klassföräldrarna och det har tydligen varit väldigt stökigt. Lärarna verkar just nu väldigt måna om att jag ska förstå att de jobbar HÅRT på siffror och bokstäver och inte alls bara sitter och leker med pärlplattor. Joråsatt de går bra nu...

Dr slarver fortsätter excellera i hur man INTE bygger upp ett förtroende med sin patient. Fick reda på att elchockerna inte visade på någon nervpåverkan what så äver så vi är tillbaka på ruta ett. Dr Slarver börjar fundera på om han ska skicka mig till smärtklinik eftersom jag har ont på så många punkter och eftersom det inte finns något röd tråd. Fick offra lite blod och andra kroppsvätskor för att nya tester ska tas för att utesluta att det är något bakomliggande fel. I skrivandes stund har jag ännu inte fått svar (det har ju bara gått 1½ vecka så varför bråka) men jag tröttnade i går och har nu bokat in ny tid hos dr slarver (i morn läs fredag) och då får vi se.

Han har dock redan förvarnat att med den smärtbild jag har just nu kommer han få svårt att sjukskriva mig längre än till 14 mars eftersom det rent realistiskt borde finnas ett arbete på arbetsmarknaden jag borde kunna utföra och därför är helsjukskrivning ej försvarbart. Bra där...

Försökte då få tag på min handläggare på FK, men det visade sig att hon tagit en lång semester och inte är tillbaka förrän den 28 februari (dvs samma dag som undertecknad avviker för vistelse på varmare breddgrader) och jag har nu försökt få tag i hennes stand-in vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Ett samtal och ett mejl senare har jag fortfarande bara fått beskedet att "handläggaren kommer kontakta mig inom 1-2 arbetsdagar. Det var samma besked som jag fick när jag ringde och det har nu gått 5 arbetsdagar utan att någon hört av sig. Inte bra där...

Jag har inga problem med att inte vara sjukskriven längre, men jag har problem med att se vad jag ska kunna utföra för arbete som inte ger mig smärta eftersom i stort sett allt jag gör på något sätt gör ont. Armarna använder man ju i stort sett hela tiden och nacken ja... den är ju med oavsett.

Men men det finns nog något även för en gammal bitterf*tta som undertecknad.

Gäller bara att få tag i FK så att jag kan få en kontakt på AF och därmed förhindra att jag står med rumpan bar den 15e februari. Att jag ska klara av att arbeta på mitt gamla jobb är rätt uteslutet, 8 timmar framför en dator är väl det jag INTE ska syssla med helt klart.

Bra så... eller

?

jag undrar varför alla fantastiskt roliga inlägg kommer till mig när jag inte har tillgång till varken telefon eller datorn. Dvs när jag sover (rättelse, försöker somna om efter att fr kaos varit in och frågat om hon får gå upp nu, för tredje gången på natten) eller när jag sitter i bilen på väg någonstans.

Sen när jag väl har både tid och fri tillgång så är det tomt.

Å inte händer det speciellt mycket i mitt enahanda liv just nu som är värt att rapportera.

dags

Är på plats, trots den relativt tidiga timman... Våga vägra vassen!

Published with Blogger-droid v1.7.4