Våga

Våga:
* ta en annan väg än den vanliga
* vara dig själv
* vara lite eljest
* våga tänka utanför boxen
* våga

Drasuten har många saker som jag uppskattar. En av dessa är att vi kan prata om allt, alla mina nojor, alla hans nojor (men han är ju man så han pratar inte så mycket om sånt) vad vi känner och om framtiden.

Framtiden innehåller både ringar, gemensamt boende och kärlek.

Sen är frågan om man vågar?!
Vågar tro att det här verkligen är rätt?! Våga tro att man kan göra det som känns rätt just nu och sedan leva med det? Blir saker bättre om man tänker, väntar och funderar?

Tankar

Funderar ibland varför jag över huvud taget skriver blogg...

jag vill skriva roligt och underhållande men det blir oftast bara rörigt och osammanhängande...

är det så jag är?!

eller är det för att jag nu är hänvisad till att blogga via datorn vilket gör att jag hinner tänka för mycket (som vanligt) och därför börjar ordbajsa som jag brukar.

när jag bloggar från mobilen orkar jag inte skriva så mycket och jag sammanfattar lite snabbt. Dessutom kan jag skriva just när jag känner/tycker eller upplever något vilket gör att det blir lite lättare att skippa bajseriet.

Tekniskt helvete

Fick idag hämta min gamla mobil som varit inne på service.

Får tillbaka den men den känns inte som min längre. De har gjort något med den som gör att allt är borta (kanske ingår när man lämnar in på service) men det innebär att jag fortfarande inte kan mobilblogga, kan inte ens skicka mms och jag har ingen som helst aning om hur jag ska gå till väga. Får nog ta och pallra mig tillbaka till den trevlige pojken som står i butiken och fråga vad jag ska ta mig till.

På tillverkarens hemsida får man inte mycket hjälp utan de vill bara att man ska se hur bra deras andra telefoner är... men eller hur jag får ju fan inte skaffa en ny än... och jag kan inte heller för jag har inte råd att köpa en utan abonnemang.... sucker müsli

Snart är det dessutom dags för nya extension av World of Warcraft och jag har redan köpt uppdateringen, så den 7december när den lanseras kommer den laddas hem till mig... och sen kan jag spela och roa mig kungligt kanske man kan tro.

Men se där tror man fel. Varenda jävla gång de sätter igång en ny sk patch skiter sig mitt spel och jag får lov att ominstallera hela spelat OCH tanka hem alla uppdateringar vilket brukar resultera i att datorn får stå och tugga hela natten.

Börjar lessna ordentligt på detta och skrev ett brev till tillverkarna för att se vad de har att säga om saken.

Att det aldrig ska rulla på

En man och hans tankar

Är oftast inget man förstår sig på. När de sedan blir ett ex dessutom blir det näst intill omöjligt att förstå vad som försigår bakom pannbenet.

Fr Kaos fader har alltid varit sig själv närmast, men nu när han har en 20 år yngre kvinna att tillfredställa har hans förmåga att visa förståelse för andra människor minskat till minus på skalan.

På avlämningsdagen ringer han och talar om hur sjuk fr kaos är och hur trött hon varit. Hon får vara för länge på dagis, så länge att fadern till och med får skäll av dagisfröknarna för att han inte hämtar inom tidsramen, men när han berättar för mig är det självklart de som är ute och cyklar, han var ju där 17.20. Fast känner jag honom rätt så var han där ca 17.40 eller något sånt.

Fr kaos slåss med sin storsyster så att stickor och strån ryker. Hon ståtar med ett rejält sår på näsan som uppkommit under en av dessa fajter. Fadern var inte närvarande (har ingen aning om var han är) och tjejerna får lösa sina mellanhavanden så gott de kan, vilket sker med nävar och fötter. Fr kaos må vara 6 år yngre och kortare än sin syster men det tar hon igen i envishet.

Det skär i mig när jag hör detta och hör hans nonchalans. Han verkar inte bry sig om det kaoset och orkar inte ta tag i det. Antar också att det är som vanligt kaotiskt när det kommer till läggtider och om han är som han var med sin äldsta dotter kommer nog inte fr kaos i säng förrän vid åtta halv nio på kvällen vilket är lite sent för en som vaknar klockan 6.

Hur ska man hantera en sådan situation? Jag kan inte påverka livet hos fadern. Jag kan inte ha synpunkter och förvänta mig att han ska göra som jag säger eftersom det är hans hus och hans regler. Men jag oroar mig.

Ibland funderar jag på att ta fr kaos på heltid och bara låta henne vara hos fadern på helgerna. Men jag vet inte om det är rätt?! Fr Kaos mår kanske inte så dåligt utan det är bara jag som oroar mig. Bara för att det inte är som hos mig hos fadern behöver ju det inte betyda att hon far illa. Men hur ska jag veta det, att få något ur en 5 åring är inte lätt. Barn vill inte svika någon av sina föräldrar och jag kan inte förvänta mig att få en objektiv syn på livet från fr kaos.

Läget

På den privata sidan är det mer än bra, bortsett från att vi just nu befinner oss på var sin sida om staden.

Nya jobbet är kanske inte så all that som jag hade önskat men det finns jobb att göra och jag kan nog hålla mig sysselsatt den närmaste tiden med att lära mig och strukturera upp arbetet. Redan på min första dag som självständig arbetare fick jag beröm för mina nya lathundar och dokument.

Däremot upptäckte jag att chefen för gruppen jag jobbar i är en liten paragrafryttare.... går så där bra med mig som jobbar bäst under parollen frihet under ansvar. Men men det handlar om ett halvår så jag får väl ta och bita ihop tänderna och försöka göra som jag ska för en gång skull.
Få se hur länge jag pallar. Jag har i alla fall fått lämna in mina arbetstider (med hämtning och lämning inklude-rade) och nu kommer nog min arbetsgivare att höra av sig till mig eftersom det inte handlar om 8-17 timmar alla dagar. Men va fan jag är en vuxen människa och jag hatar att känna mig kontrollerad, jag jobbar när jag jobbar och oftast mer effektivt än många andra så vad är problemet.

Tanken på eget blir mer och mer lockade. Även om det är lite kul att jobba med Frank... så önskar jag att kvinnliga chefer kunde ta och dra ut batongen ur arslet och komma ner på jorden.

Ops

(bild snodd ärligt och öppet på nätet, om någon känner igen den hoppas jag det är ok att jag lånar den en stund)

Det är skrämmande att det kan gå så fort. Helt plötsligt känns allt så rätt, att prata framtid är visserligen lite skrämmande men det som är mest skrämmande är att det känns så rätt.

Var ska det här sluta?! Efter den här härliga helgen har allt vänts ut och in, jag vet inte riktigt vad jag vågar tro, vågar känna och vågar hoppas på. Men det gör jag... och det är då det brukar gå käpprätt åt helvete.... Alltså vågar jag knappt erkänna för mig själv...

Nystart

I morn är det dags. Dags att joina Franks team och jag ser fram emot det. Även om jag inte är det minsta övertygad om att de ska hålla mig sysselsatt är jag tillräckligt optimistisk för att tro att det här ska bli bra, inte som på tråkföretaget jag just lämnat.

Uppdraget är till nästa sommar (om inget oförutsett händer) och det är också skönt. Att vara uthyrd är både positivt och negativt. Vi får helt enkelt se om jag är tillräckligt mycket av ett svart får för att passa in.